Han tycker jag är för ”snäll”

Tycker inte att du överreagerar. Tvärtom, det är viktigt att barnen och den nya trivs med varandra. 

Fortsätt vara stolt över dina barn och gör dom till fina människor, städning kan aldrig vara viktigare än att ha det bra tillsammans.

Och ja, det låter som att ni ska gå skilda vägar. Om han har börjat ha åsikter och kommenterar din föräldraroll kommer han att fortsätta irritera sig på dig och dom, skydda dina barn från honom och  gå vidare i livet.

Jag skulle säga att du är dålig på att sätta gränser mot pojkvännen snarare. Han har inte att göra med hur du uppfostrar DINA barn. Så ja, du borde lämna honom, både för hur han lägger sig i men också för att han är en dålig pappa och för att ni faktiskt har två helt olika slags personligheter. Ni är inte kompatibla.

Han är svartsjuk och omogen. Jag skulle aldrig aldrig i hela livet exponera mina barn för någon som störde sig på dom, oavsett hur snäll han var mot mig. Min kärlek skulle dö på fläcken.

Enorm varningsflagga på män som har dålig kontakt med sina barn.

Jag tycker inte heller han låter som en värst bra partner. Undrar han inte över varför hans barn inte vill träffa honom? 

Du måste ju prioritera dina barn och mår de inte bra av hans "gnäll" så ska ni nog inte fortsätta ihop. 

Nej, tycker inte att du överreagerar. Låter som att det är dags att dumpa.

Och fortsätt umgås med barnen! Har själv tonåringar, älskade, underbara ungar. Snart nog flyger dom ur boet.

Har liknande problem. Men då har inte min nuvarande egna barn men tydligen en hel del åsikter om uppfostran ändå. Har superfina barn, både enligt Mig själv och andra. Men enligt honom är dom curlade för att jag anser att trygghet och närhet är viktigt i mitt föräldraskap. Jag markerar starkt när han säger något och påpekar direkt att han inte har något att komma med. Det han tar upp har ofta noll relevans också så inget som är något problematiskt i vardagen eller som stör något. Tror mest han vill säga nåt för sägandets skull. Har varit inne på att lämna och känner du så tycker jag att du faktiskt ska göra slag i saken. Även om det är lättare sagt än gjort. 

Han tycker verkligen att det är bättre med barn som är otrevliga, sura och bortskämda, än barn som säter godis på vardagar och dröja med att städa upp efter sig?

Han låter avundsjuk.

Hur många män har svarar i denna tråden? Med tanke på svaren så är det nog kvinnor. :)

Att leva på detta sett är aldrig lätt att komma in i ett förhållande där barn finns från tidigare förhållanden.
Män och kvinnor ser oftast olika på sådant här. I detta fall så ser han nog allt på ett annat sätt än vad du gör. Jag tror inte han vill er något illa utan säger vad han ser och upplever det. 

Om vi vänder på allting. Lek med tanken att du är i samma situation som honom och det är hans barn som skulle vara där och bo hos er. Tror du själv inte att du skulle se allting annorlunda och även påpeka vissa saker som du tycker är fel?
Du säger att ni har det bra annars så försök komma fram till en gemensam lösning.
När ngt inte fungerar så är det lättare att lämna än att lösa situationen. Man tar den enklaste vägen.

Fråga dig själv vad du vill med honom och erat liv tillsammans, inte vad andra tycker du ska göra.
Lycka till oavsett vad du väljer att göra.

Jag hade inte velat ha någon som förpestar tillvaron för mina barn på det sättet. Dessutom en dålig pappa även till sina egna barn? nej, lämna honom och lev ett harmoniskt liv!

Du får säga "Tack! Vilken fantastiskt fin komplimang! Det finns ju inget finare i världen än att vara kompis med sina barn!" Skratta varje gång han nämner detta, och upprepa att du har koll på läget om det behövs

Min mamma träffade en man när jag var i tonåren. En sträng styvpappa som hade åsikter om allt och tyckte om att hans sätt var rätt sätt. Han tog sig också rätten att kalla mig och min mamma för yra hönor och sade att det var skönt att vår jävla katt dog så han slapp den. Hans beteende började också ganska oskyldigt, men eskalerade med tiden. Behöver jag säga att jag och min mamma inte har någon kontakt idag?

Du överdriver inte ett dugg, dra bara. 

Tack alla!
Jag tycker också att det är en stor varningsflagga att han har så lite och dålig kontakt med sina barn?dessutom stör han sig på min hund. känns inte heller bra i maggropen. 
Jag har försökt prata med honom. Han säger förlåt men det kommer upp efter ett tag igen. Det känns lönlöst.
Jag måste skydda barnen främst och får nog lämna honom

/TS

Han vill ha dig helt för sig själv. Din goda relation med barnen är ett hot. Till och med hundfan är ett hot.

Den där mannen är inte riktigt riktig. Gör dig av led honom fort innan han eskalerar.

Jag skulle aldrig låta en partner diktera hur jag ska sköta mitt föräldraskap om jag inte höll med om eventuell kritik. Skulle inte heller utsätta mina barn för en person som har en så annorlunda syn på barn och fostran än mig och som ser mina barn som problem och ouppfostrade. Och en man som har dålig/ingen kontakt med sina egna barn, ja, där skulle jag bra öronen åt mig ordentligt. 

Så länge barnen beter sig normalt, fungerar socialt och sköter sig, så finns det ingen anledning att lägga sig i,
Det ts beskriver är inget som man ska eller bör lägga sig som icke-förälder (sambon har två barn sedan tidigare, så jag är en kvinna som du åsyftar)
Det verkar som mannen i detta fall verkar nått väldigt långt med sina barn. Nära och bra relation, barnen känner sig trygga med sin pappa eller?

Ni har olika föräldrastilar. (Jag föredrar din.) Det kommer inte att göra det lätt att förstå varandras val och umgänget med barnen blir tufft. 

Jag kan absolut förstå att du funderar på att ni bör gå skilda vägar. 

jag tycker sånt här är svårt. Jag har själv tre barn sen innan och bor med en man som har tre, ett som bor heltid hos oss, och hans Syster som bara bor med sin mamma och ett barn han bara har umgänge med, som bar oönskat.
vi har verkligen olika föräldrastil!
jag har br och nära kontakt med mina barn, är engagerad i deras fritid och skola och ser till att de har det bra. gör roliga saker på fritiden med dem, även om de nu är i tonåren och vill mer än att hänga med familjen så gör vi alltid nåt tillsammans de helger de är hos oss.
min man har en total låt-gå-uppfostran med sonen som bor med oss. Han behöver inte hjälpa till hemma om han inte känner för det. Han surar och gnäller sig igenom våra semestrar. Är allmänt otrevlig och otacksam. Jag får absolut inte ifrågasätta hans uppfostringsmetodet, som i mina ögon snarare är en obefintlig uppfostran. Det börjar gå ut över mina barn, så jag funderar också på att dra. Så kan han sitta med sin griniga unge själv och jag kan vara med avslappnad med mina barn.

jag hade aldrig levt med nån som inte gillade hur mina barn uppför sig, men jag hade heller aldrig låtit mina barn bete sig så att den jag lever stör sig på dem