Gravid - känner inget

Självklart behöver du stöd från både sjukvård o familj o vänner. Se det som naturligt att du är helt slut och inte orkar vara glad även om barnet är önskat. Din kropp kan helt enkelt inte känna sig glad när den är i detta stresstillstånd. Du har och mår fortfarande skit. Snart är detta över och barnet är ute. Då kan det släppa, fast du behöver en plan om det inte gör det. Känn dig inte som det är fel på dig mentalt när din kropp går igenom denna utmaning. Kontakta vården idag. Skriv sms till dina närmaste om hur du mått /mår och gör en plan för hur varje person kan stötta. Inte minst praktiska saker som städning o mat Och sömn.  har du partner och isf hur kan den stötta dig och förbereda er för föräldraskap som är tillåtande för psyket. Allt behöver inte vara perfekt men vissa behov behöver uppfyllas för både dig o barnet. Det som behövs är : mentalt Stöd, vila och sömn, mat,  praktiska göromål,

Snart får du din kropp tillbaka! Allt blir ju inte bra bara för att barnet är fött. Jag upplevde graviditeterna som rätt jobbiga. Mådde illa, hade foglossning redan tidigt. Ont i rygg. Och så orolig för att barnet skulle dö i magen. 

Så det var skönt när förlossningen väl var klar... Men be om stöd och hjälp av framförallt din partner. Upplever du depression så prata med bvc. Det är ändå rätt vanligt med förlossningsdepression, och du är den absolut bästa mamman till ditt barn.

Lycka till med allt! Snart blir det iaf lite bättre...

Du är rädd för allt det nya och det är normalt. Be om stöd, allt stöd i världen.

Det är normalt. Första graviditeten kände jag jätte mycket för barnet andra och tredje kände jag inget. Men när barnet kom kände jag lika stark kärlek.