Man lämnar när det blir jobbigare att stanna kvar än att lämna helt enkelt. När det gör ondare att vara kvar i förhållandet än att ta den andres sårade känslor.
Backa ett par steg och tänk efter. Vad föll du för hos honom från början? Vad gjorde ni då som ni inte gör nu? Vad är det som gör att du är missnöjd i din relation?
Har ni tid för bara er? Har ni tid för er själva och egna intressen?
Våga prata. (Det verkar som att ni ju faktiskt kan det) tala om hur du känner, men lägg ingen skuld på din partner, bara tala utifrån dig och dina känslor. Tex, jag känner mig ledsen och upplever att du inte ser mig som kvinna längre utan bara som mamma. Låt varandra prata till punkt och låt den andre svara sen, eller återkomma om ett tag ifall det är mycket att smälta.
Eller skriv ett brev och lämna över så partnern sen får replikera, men var noga med att inte anklaga, bara utgå från egen känsla.
Börja där, ge varandra en timme i v minst som ni gör vad ni vill på medan den andra tar hand om barnen. Behöver någon av er den timmen till att vara ensam hemma? Då kan den andre gå till biblioteket, en lekpark, badhuset eller vad som helst som fungerar för er familj.
Börja sen SE varandra igen, som man och kvinna. Tänk på vad ni föll för hos den andre en gång i tiden. Skaffa sen barnvakt en gång i månaden och dejta. Det måste inte kosta pengar, det kan vara att ta med en picnic korg och sätta sig i en skogsglänta tillsammans. (Ja, jag vet att du skriver att du inte vill göra saker ensam med honom, men jag hoppas du kan anstränga dig och prova, för er allas skull. Börja med nåt enkelt, skaffa barnvakt och handla mat ihop, eller fika, bio, museum, vad som helst)
Om det inte fungerar, ja då vet ni och ni vet också att ni har gjort allt nu kunnat för att lösa det hela.
Under tiden ni gör detta så ställ er i bostadskö om det inte är så att ni kan sälja eller att en köper ut den andre så att det går att köpa en bostad till. bostadskön är alltid bra att stå i oavsett, någon av er kanske blir sjuk så ni inte kan bo kvar i huset tex.
Om ni kommer fram till att ni vill gå isär, ordna allt praktiskt, vem tar vad av möblerna? Ska någon köpa ut den andre? Ska man dela upp allt eller ska den ene få halva värdet på sakerna i pengar istället?
Hur ska ni ha barnen? Ett ordentligt schema där allt står, hämtning, lämning, vart detta ska ske, vem som gör det och hur lov ska delas upp mm.
Hur löser ni det ekonomiska kring barnen? Ska båda eller en ansvara för kläder etc?
