Hur kan man släppa skulden....?

Ni som säger att man inte har något ansvar för en annan vuxen människa. Tycker ni verkligen att det gäller, om personen drabbas av problem som den inte rår för? Är det OK att lämna en man/hustru/sambo, som utan egen förskyllan råkar ut för en ryggmärgsskada och blir förlamad, t.ex.? Och inte bara lämna, utan överge den helt - även om man vet att han eller hon inte har några anhöriga eller nära vänner som kan hjälpa, utan kommer att bli helt beroende av kommunen och betald personal?

Att man kan behöva tillämpa tough love mot en missbrukare, är en annan sak. För annars kommer han eller hon inte ur missbruket, om han/hon vet att man alltid betalar hyran åt honom/henne, när pengarna har gått till spriten i stället...

Psykisk sjukdom är för övrigt oftast inte heller självförvållat. 

Ni säger alla samma sak och har väl alla rätt givetvis... Men ändå är det så svårt.

Jag blir galen av att inte kunna lösa detta problem. Känner mig så misslyckad och olycklig. Vill bara att människor kring mig ska vara lyckliga och må bra. Men förstår givetvis att jag inte styr över andras känslor.

Skilsmässan är mitt största misslyckande i livet. Och jag lyckades inte ens med mitt misslyckande...

Ni som säger att man inte har något ansvar för en annan vuxen människa. Tycker ni verkligen att det gäller, om personen drabbas av problem som den inte rår för? Är det OK att lämna en man/hustru/sambo, som utan egen förskyllan råkar ut för en ryggmärgsskada och blir förlamad, t.ex.? Och inte bara lämna, utan överge den helt - även om man vet att han eller hon inte har några anhöriga eller nära vänner som kan hjälpa, utan kommer att bli helt beroende av kommunen och betald personal?

Att man kan behöva tillämpa tough love mot en missbrukare, är en annan sak. För annars kommer han eller hon inte ur missbruket, om han/hon vet att man alltid betalar hyran åt honom/henne, när pengarna har gått till spriten i stället...

Psykisk sjukdom är för övrigt oftast inte heller självförvållat. 

Fråga dig i stället varför det skulle vara ok att dra ner andra i skiten?
 
De flesta vill hjälpa sin partner och försöker också. Men det finns en gräns, särskilt om barn är inblandade. Deras välmående går först.

Och man ska aldrig behöva gå under för att rädda någon annan.

Så ja, det är helt ok att lämna. Och inte bara det. Man BÖR lämna om situationen blir ohållbar.

Det är ju inte heller pga sjukdom i sig som de flesta drar, utan pga beteende. Att det går ut över familjen. Att personen inte söker hjälp utan tar ut det på sin partner osv. Man kan inte hjälpa att man har cancer heller, men man har fortfarandet ett ansvar för hur man beter sig.

TS är medberoende. Hon kan inte rädda sitt ex, men hon kan rädda sig själv.