behöver mod och styrka att avsluta relation

Har tänkt och grubblat ett bra tag nu.....jag vill avsluta min relation till min sambo. Vi har bott ihop i 7 år, inga gemensamma barn, mina barn bor hos oss på heltid, hans hos sin mamma på heltid. Han är upp över öronen förälskad i mig. Jag känner mig som världens skit som bestämt mig för att släppa denna "bomb" i morgon, dagen innan han går på efterlängtad semester. Då han ser framemot att spendera mycket tid med mig. 
Hur gör jag detta på bästa sätt? Är inte alls så att jag aldrig vill se honom igen, ingen otrohet eller annat. "Bara "en massa som skaver och att jag inte älskar honom på det sätt han älskar mig. Vi kan ha trevligt tillsammans och har fritidsintressen ihop, ett bra liv utifrån sett, men jag känner ingen djupare närhet/samhörighet. Blir lätt tjafs/diskussion kring saker vi tycker olika om. Missförstår varandra ofta och kan inte med en blick förstå sådant jag tycker borde förstås i olika sammanhang. Och kanske viktisgat av allt, vi har ingen glädje här hemma. 
Hade det bara varit "våra bekymmer" hade det kanske gått att jobba på. Men nu efter lång tid har min äldsta börjat uttrycka att hon inte trivs med min sambo och känt så länge men inte velat säga något och helst inte skulle bo hos oss. Jag vill absolut inte förlora mina barn. Jag har lite märkt att de drar sig undan när sambon är hemma, vilket han mestadels är på kvällar och helger, men tänkt att det lite hör till åldern.....

Ni med erfarenhet av att avsluta er relation. Går det att bo kvar tillsammans tills det löst sig med boende etc? Göra "semestersaker" ihop , fast mer som vänner? Hur avslutar man bäst utan att såra alltför mycket?
Behöver mod och styrka att stå fast vid mitt beslut...Känns så läskigt att kasta sig ut i det okända.....