Förlossningsdepression?
Hej. Jag undrar om någon där ute känt som mig och kanske haft förlossningsdepression som tycker sig känna igen sig i min text.
Jag har alltid drömt om att bli mamma. Haft en klar bild över hur det skulle vara. Jag skulle ha städat och ha mat färdig till sambon när han kom hem från jobbet och allt skulle vara så himla mysigt. Till att börja med har min dotter aldrig sovit speciellt mycket oavsett när hon var nyfödd och ännu mindre nu som strax över 3 månader. Sen har jag känt mig extremt isolerad och ensam. Har aldrig fått tid till mig själv då jag knappt hunnit in på toa innan hon blir ledsen och jag får panik och ska dit och trösta. Nu den senaste tiden känns det som om det krävs så extremt lite för bägaren att rinna över. Jag börjar gråta för ingenting och tycker allt är så tufft och undrar när detta nya liv ska bli roligt? Ibland säger sambon att jag ska ta bilen till affären och handla lite i lugn och ro för att komma bort men då vill jag knappt åka hem igen. Mår superroligt ensam och snart börjar sambon jobba igen. Tacksam för råd. Ska träffa läkaren om en vecka.