Hej!
Är gravid i v. 10. Om cirka tre veckor har jag ett tidigt ultraljud inbokat (13+0) och det känns SÅ himla långt tills dess. Har ett tidigare MA I bagaget så tycker denna tiden är jättejobbig. Bokade in ett VUL privat i v.8 för att stilla oron något. Det visade en liten med tickande hjärta och lindrande oron under en liten stund men nu har oron återkommit. Någon som har tips på hur man hanterar den här tiden? Hur skingrar man tankarna?
Man ser till att hålla sig sysselsatt
Tänker jag väntar barn inte mf/ma
Chanserna ökar att allt går bra när man sett hjärtat
Förstår din oro och hade samma oro pga ma och mf. Kommer tyvärr en omgång till sen de såkallade spökveckorna (typ15-21) när man oftast börjar må bättre men fortfarande inte känner bebis.
Tror det bara är en träning för framtiden, oron börjar redan nu och kvar hela deras liv....
Själv är jag nu gravid I v 23 och allt ser bra ut och det kommer det göra för dig med. Grattis och njut av att vara gravid, om ett tag har du en bebis i armarna
Du får tänka att risken för m.f är väldigt låg när man sett hjärtat slå. Med mitt första barn vågade jag efter 4 m.f inte göra VUL förrän v.13. Tills dess ansåg jag att jag hade fått m.f igen. När jag sett barnet leva- som du ju faktiskt gjort- tog jag dag för dag. Sysselsatte mig och försökte att inte tänka.
Är lika orolig jag men är i v 13 och har kub i veckan. Är så rädd den ligger död där inne. Gjorde också vul i v 8 och såg ett hjärta men så plågar jag mig själv och läser trådar om ma osv
Tack för era svar! Får fortsätta försöka sysselsätta mig helt enkelt. Försökte titta på några gravid vecka för vecka i helgen för att sluta tänka på mitt och fokusera på annat - slutade med att jag satt och grät framför tvn för att jag aldrig skulle få se mitt barn röra sig så livligt på UL som det gjorde där... Känns ju som att hormonerna jobbar på till tusen iaf xD
Ena stunden är jag överlycklig och vill planera för barnrum, köpa kläder osv (har dock inte vågat agera på detta ännu). Nästa stund är jag övertygad om att ingenting kommer gå bra och att jag aldrig får hålla bebis i mina armar.