Avundsjuka

På vilket sätt är du permanent sjuk? 
Jag känner i övrigt igen mig när jag läser din trådstart. 
Har det dock bra och skäms över att jag ibland trånar efter mer....

Jag är avundsjuk, men inte missunnsam. Alltså, jag är också glad för andras framgång. :)

Skönt att du bröt dig loss!

Vill inte outa vilka skador jag har. det är privat, men det är något jag levt med hela livet.

De allra flesta vill ha något mer, men den som är sjuk kanske hade nöjt sig med bättre hälsa.

När jag själv hade sjukdom som slog ut mig flera månader varje vinter hade jag gett hela mitt sparkonto utan att tveka för att bli frisk, eller om det så bara hade tagit bort hälften av problemet. Som tur var fick jag en operation som löste det, men det tog 6-7 år.

Men den som har hälsan glömmer fort och så börjar man vilja ha mer/ andra saker igen. Jag försöker snacka bort mig själv från att vilja vissa saker men det kan vara svårt.

Trots allt kan man inte göra precis allt även om man har okej med pengar. Att slå ihop alla olika saker som grannarna gör (hålla hästar, bygga pool, köra 2 nya bilar, resa 3-4 ggr per år och ha 1-2 extra bostäder utomlands) och jämföra sig med totalen blir inte så lyckat när man är vanlig hederlig medelklass.

Rik är enligt mig den som inte behöver välja mellan de sakerna och inte har lån på mer än kanske max 25-40% för bostäderna.

Ja, jag vill bli frisk. Men min kropp har skador som inte kan fixas tyvärr. 
Jag vill inte ha extrem lyx. Jag vill ha ett lagom stort, fint hus eller en vacker, trygg lägenhet och ekonomi nog att resa lite då och få, och vara ledig mycket.

Allt annat är överflödigt för mig.

Just det där du nämner är oerhörd lyx för väldigt många, du inser det va? 
Jag har en bekant som på allvar tvingats fundera på vad som under ett år blir billigaste sättet att transportera sig eftersom att man bränner fler kcal när man går till jobbet och då behöver äta mer, nu när maten är så dyr blir det en faktor att ta hänsyn till. 

Tror faktiskt inte att hans önskelista skulle se ut som din utan snarare, ha råd med min två i ett utsatt område, tillräckligt med mat för att kunna leva och gå till jobbet alternativt ha råd med busskort, kunna resa till grannkommunen där det finns en skog. 

Ovan är tyvärr inte en överdrift, se så bra du har det på säkert flera plan. 

Och att vara ledig mycket är det få som är, många jobbar som as för att överleva. 

Med all respekt för din ohälsa TS, det är något som många tar för givet om man är frisk och kan bli bitter över när andra friska klagar över "skitsaker"... Har själv ett år bakom mig med svår psykisk ohälsa tom. inläggning på psykiatrin... Sen när det behandlats och förbättrats har jag råkat på de ena kroppsliga skador / sjukdomarna efter varandra. De helt "friska" dagarna senaste året då jag varit fullt arbetsför är få och lätträknade, tyvärr. Men det sista man får göra är att ge upp, man måste tro att det blir bättre! Låt inte ohälsan och sådant som varit definiera dig och ditt liv, fokusera på det som funkar och se framåt! 

Professorn i medicinsk sociologi Aaron Antonovsky studerade judars liv i koncentrationsläger och upptäckte att vissa av dem kunde bevara en hyfsat god psykisk hälsa trots fruktansvärda förhållanden. Han ställde sig frågan vad som var hemligheten till det, och fann en avgörande faktor:

"Känsla av sammanhang". Hur får man det då? Jo, genom följande:
1. Begriplighet - du måste förstå vad, varför, hur, när osv. i din vardag
2. Hanterbarhet - du måste hitta strategier att hantera villkoren i punkt 1, hur "jäkligt det än är"
3. Meningsfullhet - du måste skapa en mening för dig själv med allt du har varit och är med om.

Säger INTE att det är lätt, men kanske en hjälp att få tankarna i rätt banor.

Lycka till!!

Jag bytte tjänst idag inom företaget. Det nya jobbet verkar roligare, men om jag hade stannat hade jag fått en rejäl löneförhöjning för att de ville behålla mig.  (50000 mer i månaden). 

Ibland måste man satsa på det som gör en lyckligare även om det inte ger mer i rena pengar. 

Jag har en partner som har samma mindset som du. Man fokuserar så otroligt mycket på vad andra har, och på vad man själv inte lyckats uppnå i livet ännu. Samt att livet inte är det man önskar att det var. Jag anser att han förstör för sig själv, genom att konstant jämföra sig med andra. Han missar allt det han faktiskt redan har i sitt liv, och som han lyckats med.

The foolish man seeks happiness in the distance, while the wise man grows it under his feet. 

Jag är sjuk. Min kropp är förstörd av covid-19. Förlorade hela min livsstil tack vare den. Har dragits med depressioner och ångest hela barndomen, tonåren och långt upp i tjugoårsåldern. Autism diagnos vid 30+ so no shit jag haft det så oerhört svårt att lyckas. Allt jag tagit mig för har jag misslyckats med. Alla mina drömmar om utbildning har gått i kras. På den fronten är det försent nu. Kommer troligtvis aldrig någonsin klara av att jobba heller, och särskilt inte efter det som hände med coviden. Livet kommer onekligen inte bli som jag hade drömt om. Men allt detta kan vara sant, utan att man måste ner i något slags träsk av mörker, avund, hopplöshet och bitterhet. Jag upplever sinnesfrid, tacksamhet, glädje och lycka varje dag. Trotts dom eländiga elementen som är närvarande i mitt liv. Jag känner mig ärligt talat otroligt stark mentalt nuförtiden, och jag tror förändringen åt detta hållet började när jag drog slutsatsen. Att mitt liv är det det är, och jag tjänar inget på att fokusera på det som är fel, blev fel, inte blev som det skulle. Om jag någonsin skall ha möjligheter att finna nya vägar, måste jag slyta klamra mig fast vid tankar som förpestar mitt liv. 

Stunder av smärta, sorg och olycka är okej. Det är mänskligt. Det är viktigt att tillåta sig att känna, att man går in i känslan. Att se det som toppar och dalar. Behandla känslan som sådan. Du drabbas av ett mörker, du rider den vågen med målet att den skall ebba ut och du lämnar den bakom dig. Du styr, inte känslan. Detta fungera, och man blir bättre och bättre på det ju mer man övar. 

Kan tipsa om en tankeställare till kort video. Med psykologen och filosofi professorn Dr. Tal Ben-Shahar. Såg den här om dagen. Don?t chase happiness. Become antifragile, kanalen Big Think. 

Vi bor i ett stort fint hus och har det jättebra, så det är inte alls som du skriver. Men jag förstår att du försökte trösta ts. 

Hej alla. <3
Jag är ute på joggingtur nu... så jag försöker hålla igång lite trots mitt deppande.
Jag vet att alla har sina egna bekymmer, men att vissa saker ökar välbefinnandet ska man inte förringa tycker jag.

Jag tror visst att rikare/hälsosammare människor generellt är lyckligare.
Men jag ska göra så gott jag kan för att må så bra som möjligt och försöka 'avancera i livet', om än sakta och lite åt gången.
Senaste... typ året? har jag börjat jogga/cykla/promenera mycket oftare. Det har ökat mitt välmående generellt även om jag fortfarande är ledsen ibland att min grundhälsa är dålig.

 

Det är helt okej att känna sig ledsen. Naturligt. Viktigt rent av. Men du behöver inte bli fast i den känslan när den kommer. Tillåt dig att känna den en stund, bearbeta den. Sen går du vidare, och lämnar den bakom dig. För den här stunden. 

1,5 år sedan klarade jag med nöd och näppe av att gå 30 meter. Idag klarar jag 5000 steg, innan kroppen börjar slå ifrån. Kan fortfarande inte jogga. Men det kommer kanske en dag. Det är ett dubbeleggat svärd. Innan var jag ute i timtal, och 5000 steg är en fis i rymden i jämförelse. Givetvis blir man ledsen över det man inte klarar av längre, inte kan. Men måste det vara någon slags naturlag att jag måste vara olyckligare för detta, än en person med hälsan i behåll och som då dessutom har mer pengar än mig? Måste jag vara mer olycklig nu än vad jag var innan? Nej.
Jag vet flertalet människor som inte har mina besvär, som är betydligt mer missnöjda och olyckliga än vad jag ens är i närheten av att vara.

Att ha hälsan i behåll, och ha det gott ställt ekonomiskt underlättar mycket i livet såklart. Det gör många aspekter av livet enklare. Men hur svårt eller lätt någonting är, styr inte över hur man fungerar inombords rent emotionellt och huruvida man är lycklig eller inte.