Du som har adhd, vilken sorts partner passar dig bäst?

Har ingen diagnos på papper men drag. Skulle nog behöva en något lugnare men som ändå kan stimulera mig så jag inte blir för uttråkad. Alltså vilja hitta på saker och kunna hantera min energi och mitt oftast glada spralliga humör men också kunna dämpa de mer negativa sidorna som när jag blir lätt irriterad eller impulsiv och köper grejer jag inte borde osv. Även när jag har svårt att ta det lugnt ha någon som jag faktiskt njuter av lugnet med om du förstår hur jag menar. Är alltså en fullt fungerande vuxen men tror mina drag hade förstärkt om jag var med någon som var likadan som mig, utan hade nog behöver någon något lugnare men som ändå kan stimulera mig och som jag i min tur kan lyfta lite med all min energi. Kan ju inte vara någon helt motsatt heller. 

Jag har en släkting med ADHD som har en fru som inte stoppar honom från någonting, hon tycker att alla hans idéer runt renoveringar, företag, fester mm är roliga och det är ett ständigt kaos i deras hus som också har fyra barn.

De känns lyckliga även om jag får panik i deras närhet. Han har åkt till akuten några gånger med and-nöd och superhög puls, troligtvis stressrelaterat, deras ekonomi är också dålig (efter vad de säger till mig iaf) men som sagt, det finns kärlek i huset.

Jag tror att han hade gagnats av att bli hejdad emellanåt, bara att tvingas andas lugn och fundera över följderna av agerandet men jag har sett att han tappar energin när han måste tänka framåt så det är nog inget frun vill eftersom hon gillar förändringar.

Jag vill ha en ganska lugn person, som ändå är påhittig, snabbtänkt och positivt. Min man är en sån. 

En lugn och stabil karl som är förutsägbar, rutinmänniska och ogillar förändring.

Det blir för kaotiskt annars. 

Nu beskrev du mig på pricken! . Fast jag har ADHD, men jag är medicinerad så man skulle inte kunna tro att jag har det. Jag är världens lugnaste!

Jag skulle vilja ha en tjej som liknar mig. Inte för att jag är så fantastisk, men då förstår hon mig bättre. Hon får dock gärna vara lite spontan eftersom att jag inte är det. .

Någon som tycker att det är lätt att organisera och planera. Någon som kan kanalisera all energi och uppfinningsrikedom på ett sätt som inkluderar en fungerande vardag med rutiner och goda vanor. Någon som kan ställa krav och inte låter sig bli överkörd. Någon som har humor och kan uppskatta lite kaos och äventyr.

Min man har ADHD och vi har varit gifta i 15 år. Han är den roligaste, mest kreativa och kärleksfulla människa jag känner.

Då funkar medicinen bra! Jag är väldigt "dampig" själv oavsett. Min make funkar som en broms ungefär...jag kan läsa av honom och när han ser besvärad ut vet jag att det är dags att sansa mig om vi är bland folk. 

Jo, den gör ju det. . Ok, men det är ju bra att ha en sån person med.

Samma för mig. Har ingen diagnos men insett när mitt barn fått sin att han är en kopia av mig i hur han fungerar vad gäller just alla "diagnosrelaterade problem" och att det troligen är ett av han får av mig. 

Min man är som du beskriver. Men jag tycker det är jobbigt att han tycker mina sidor är jobbiga istället för att se det positiva med dem.

Har ADD så kanske inte passar in i tråden, men det går trots allt under ADHD nuförtiden.

Jag känner av vibbar extremt lätt. Lever med en man som sannolikt har någon typ av autism. Det är extremt svårt, så på så sätt är det inte en bra match. Men han har andra väldigt bra sidor. Jag har fått lära mig att tala om hur jag känner, för han fattar inte. 

Min man och jag passar perfekt ihop. Han är lugn, normal, stabil och tålig. Han håller mig tillbaka på ett bra vis(och står ut med mig) och jag saknar hans liv på ett bra vis.

Jag pallar inte någon som har oxå har adhd, det kraschar helt. Måste liksom ha en motpol för att det ska funka. Min nuvarande har förvisso diagnoser (PTSD och autism) men det funkar finfint. Vi är liksom sådär lagom trasiga bägge två, men på olika vis och vi kompletterar varandra bra och passar bra ihop. 

Spelar inte så superstor roll tror jag men slipper gärna borderline och allmänt självupptagna människor med narcissistiska drag. Bara det är en person som kan vara självkritisk om det behövs och villig att jobba på problem. Jag har själv ADHD (eller ADD som det hette förut), men kan reglera det hyggligt. Det handlar mest om att kunna prata, kunna se sina misstag och problem samt att jobba på dem.

 

ADD är ju ADHD utan det hyperaktiva. Det är väl en egen diagnos?

Man får numera (vad jag vet i alla fall) diagnosen adhd oavsett hyper eller inte + någon slags bedömning (medelsvår eller liknand). Antar att det är lite samma som med autism där man hade asperger förut. Nu ingår de i autism och är olika nivåer på spektrat.

I ICD-10 där man kodar ser det ut så, plus ganska många fler diagnoskoder under huvuddiagnosen "hyperaktivitetsstörningar". I DSM-5 som är mer beskrivande för de professionella har ADHD typerna 1, 2 och kombinerad istället. 1 är "gamla" ADD, 2 bara hyper och impulsiv och 3an är att man uppfyller både 1 och 2.

Ok, då förstår jag. .

Det är en djungel det där, tycker jag. Förut fanns i alla fall ADHD och ADD, precis som det fanns Asperger. Jag tycker inte riktigt om att dem slår ihop det.