Hur svarar jag på barnens frågor?

Ja, alltså egentligen. Han har jobbat shift och sen prioriterat sig själv. Men mkt har kommit upp till ytan som han pysslat med och jag känner mig så utnyttjad. Känslan av att jag blåst upp luftslottet i så många år och inte behöva göra det längre skrämmer mig  Jag och barnen klarar oss bättre, jag förstår det. Men jag har varit så medberoende. Han har levt sitt eget liv medans jag försökt stötta och möjliggöra så han skulle bli en bra pappa. 

Det är svårt, men sluta genast curla honom, Lägg din energi på att vara mamma och att hela dig själv. 

Jag försökte i SJU år ordna så att mina barns pappa skulle ha ett fungerande umgänge. Men det är inte mammors plikt att ordna med det, det får papporna själva lösa! Givetvis är det bra om man kan underlätta och tipsa osv, men att ta hela ansvaret.... Nej. 

Ang frågorna så kan man faktiskt också ställa en fråga tillbaka. Hur tänker du? Hur menar du? För att få nivån tydligare. 

En vän till mig ställde frågan till sin sexåring efter att hon separerat och det var slitigt och barnet frågade tusen frågor. Svaret blev: Vi har det bättre bara du och jag mamma, så ska pappa tillbaka hit? 

I ditt fall har ju barnet ställt frågan; När får pappa flytta tillbaka? Vilket låter som en fråga pappan ställer, inte barnet? 

Oavsett, enkla svar, svara bara på det barnet frågar; Ska ni gifta er? Nej det ska vi inte (Ev plus: För att man ska kunna gifta sig så måste man älska varandra och det gör inte vi, men vi älskar er.) 

När ska/får pappa flytta tillbaka? Pappa och mamma ska inte bo tillsammans mer, vi ska bo på varsitt håll.  Osv. 

Tack för ditt svar! 

Jag har hållit på i över 6 år och stöttat, men det går inte längre. Jag måste fråga eftersom att du har ett sunt synsätt. Pappans bostad ligger för långt bort från busshållplatsen för att barnen ska orka gå hem till honom, dessutom är det dåligt upplyst och inga trottoarer.  Han säger att jag förstör umgänget för att jag inte skjutsar barnen till och från honom. Dock ska påpekas att boendet är inte heller barnanpassat (Attefallare med sovloft på 20kv). Han begär även att jag ska tillgodose Mat och matsäck.Jag får inget underhåll. 

Han blir arg för att jag säger nej till umgänge i min bostad samt inte lånar ut min bil. Han har utnyttjat mig ekonomisk i 6år, har ett gravt spelberoende samt bedragit mig ett flertal gånger, noll anknytning till yngsta barnet och klarar bara av barnen korta stunder. Jag har ensam vårdnad. 3 av 4 umgängen ställer han in. kan jag säga att han får lösa sitt så han kan träffa barnen Eller är det upp till mig? Vad är rimligt? 

 

Jag tycker det rimliga vore att ses ute. Att ni ses vid t.ex en lekpark (eller vad han och barnen nu vill göra) sen går du iväg 1-2 timmar och uträttar ärenden, tar en kaffe någonstans mm På så vis får de träffas en stund och spendera kvalitetstid tillsammans utan att det kräver stora uppoffringar från någon av er.  

Har ni haft någon kontakt med socialtjänst/ familjerådgivare? Vad säger de om det här? Du kan ju rådfråga dem hur du ska hantera situationen som jag förstår är mycket svårare än att svara på en femårings frågor (utan att förringa svårighetsgraden i det såklart!). Är pappans bostad tillfällig? Isåfall kanske han kan träffa barnen ute eller hos någon vän/ släkting  tills han hittar en mer hållbar boendelösning om han vill ha barnen regelbundet. Dock kan det vara bra för barnen att få komma hem till pappa någon gång nu om de och han vill det, så de själva ser att det är för litet för delat bo i. 

På frågorna skulle jag svara typ
?Pappa bor ju inte här längre, utan i ett annat hus.? Sen skulle jag fråga om de saknar pappa och i så fall erbjuda att vi kan ringa honom, bestämmer en tid de kan träffas eller liknande (det du tror blir bäst för barnen).
?Mamma och pappa är inte kära i varandra längre och där för bor vi inte ihop nu, men er barn tycker vi om precis lika mycket som innan?
?Jo, men vi är en annan slags familj nu där mamma och pappa bor i varsitt hus och ni bor mest med mamma och kan träffa pappa ibland (eller vad som nu stämmer).?
?Nej, vi ska inte gifta oss för sånt gör par som är kära i varandra, men det är inte vi längre.?

Men det är okej att jag inte vill låna ut bil och så? Jag har blivit så utnyttjad att jag har svårt att sätta gränser. 

jag kontaktade familjerätten för att få stöd men fick tillsvar att dom enbart hjälper till med ett umgängesschema. Jag vill inget annat än att han ska vara en bra pappa, men han var inte det ens med mitt stöd och han kommer klara det ännu sämre utan mig. 

i övrigt ingen kontakt med socialtjänsten eftersom jag har fångat upp allt kring barnen i alla år. mitt ex har ett gravt spelmissbruk, anser sig vara deprimerad, har i perioder haft extrema sovperioder där han sover dygnet runt i flera dagar för att sedan vakna och ha energi och inte sova ordentligt på flera dygn. Tyvärr misstänker jag att Han har ett blandmissbruk så här i efterhand.

Att vara en närvarande pappa har aldrig varit aktuellt för honom utan han har sett det som att barnen har en underbar mamma och tak över huvudet. 

hur länge han har skrivit kontrakt på vet jag inte. Men att han fick det här var ren tur, han har så mkt skulder att han inte ens får ha ett mobilabonnemang och hade tur att killen som hyr ut inte kollade upp hans kreditvärdighet. han kommer inte ifrån Sthlm, han föräldrar är döda och hans syskon bor k staden han kommer ifrån men dom vill inte ha ngt med honom att göra. Han har bränt sina broar. 

När du har ensam vårdnad har du större skyldighet att meddela pappan saker tex saker kring förskola skola som han behöver veta för att klara sitt umgänge, de får nämligen inte tala om sånt för honom. Du ska också främja umgänget dem emellan. 

Givetvis ska de inte gå själva den sträckan! Inte någon sträcka alls än så länge. Om de inte orkar gå får han skaffa en tvillingvagn eller nåt sånt. Stl på hur han bor har inget att göra med det hela, däremot anknytningen, men det blir svårt för dig att bevisa att han ingen har med den yngre, ni har ju ändå bott ihop.

Du måste inte upplåta din bostad eller låna ut din bil. Det skulle vara om han på nåt sätt får igenom det vid en stämning, men det kan jag inte tänka mig. Kolla om du kan få gratis juristhjälp via hemförsäkringen och ta reda på det, alt ring anonymt till soc. 

För att visa din goda vilja kan du erbjuda dig att ta dem med till en lekpark eller så, så de kan umgås dagtid iaf. 

Däremot, om han stämmer dig, kan du bli skyldig att skjutsa barnen till honom. 

Det du bör göra är att dokumentera alla bokade umgängen och alla avbokningar. Kräv att all kommunikation sker skriftligt, spara allt, var alltid vänlig oavsett vad han skriver, svara bara på det som gäller barnen, oavsett vad han skriver. 

Om han ringer för att tala med barnen, ha på högtalaren eller hellre, föreslå tex skype så barnen får se honom också. 

 

Ja det är ok. Det är din privata egendom. Du lånar inte ut köksbord eller säng åt honom heller, eller hur? Hur han tar sig till umgänget är hans problem. Att mötas i lekpark eller liknande lät som en bra idé. Och kräv underhåll via FK, nu.

Jag har alltid låtit honom varit så delaktig han velat gällande barnen när det kommer till läkare/dagis etc. Han har inte brytt sig ett skvatt så tror inte att han kommer att göra det nu. Men givetvis informerar jag honom.

Men vad är skillnaden på att ta barnen till en park alt skjutsa hem till honom? Jag vet att så fort jag erbjuder sån hjälp så kommer det utnyttjas. Ger jag ut min bil till ngt så kommer det att utnyttjas till 100%. 

jag vet att jag ska främja umgänget men han måste väl ändå se till att sköta sitt? 

Jag är så otroligt kluven i hur umgänget ska se ut när skolan/förskolan drar igång. Barnen behöver korta dagar för att dom inte orkar med tempot. Tanken att dom ska släpas runt och åka buss och vara ngnstanns i ngn park tills jag kommit hem känns jättetokigt. Särskilt eftersom äldsta är känslig för väder och vind. 

Skillnaden är att du visar dig villig att kompromissa för barnens bästa och att du kan ta en lekpark inte allt för långt bort. 

Om du erbjuder en eller två helgdagar i månaden så har du gjort mer än vad som krävs, Övrigt umgänge får han sköta själv. 

Om han får för sig att stämma dig är det bra om du har dokumenterat det som skett. Om du då har erbjudit dig att skjutsa barnen till en lekpark så de kan umgås har du ju visat att du anstränger dig för att de ska ha en relation. Om han endast tar dessa tillfällen i akt att umgås så har han ju inte direkt gjort bra i från sig. 

Om dina barn inte kan vara i skola/förskola mer än korta stunder får nog du själv ta dem övrig tid och inte räkna med pappan. 

Säg sanningen, vem som ville skilja sig och vem som inte ville, så får barnen välja själv vem dom vill bo hos när dom blir äldre.

Idiotiskt, barnen ska inte behöva välja mellan sina föräldrar. 

Vad har det med saken att göra övh ??.
Föräldrarna skiljer sig från varandra inte från Barnen.. en normalt funtad förälder ser till att inte låta sin sårade känslor över att blivit lämnad gå ut över sin relation till sina barn utan gör allt för att få till ett bra fungerande umgänge och boende för sina barn oavsett om man pga boende och arbetsförhållande kan ha ett vv boende eller om barnen ska bo vh hos någon av föräldrarna 

o …nej,jag är inte skild utan gift sedan 20 år och har två gemensamma tonårsbarn med min man …är däremot lärare och träffar dagligen på sk skilsmässobarn och ser skillnad på barnen beroende på hur föräldrarna hanterar situationen oavsett  vem av föräldrarna som gjorde valet att separera .. jag har också under årens lopp sett hur endel barn mått bättre efter att föräldrarna separerat och självklart  hur endel barn haft jättejobbigt under själva processen framför allt  då föräldrarna inte kunnat vara vuxna och sköta det hela så snyggt det bara går utan att försöka få barnen att ta någon av föräldrarnas parti utan accepterat och bejakat  barnens rätt att älska båda sina föräldrar lika mycket ..