Min mamma flyttade ur landet utan att säga något

Jag förstår inte riktigt vad du vill ha hjälp med. Du och din mamma verkar inte ha någon vidare bra kontakt. Varför har detta då blivit så svårt för dig?
?Jag är rädd för nya människor,  situationer som jag inte kan påverka, oroar mig för barnen, hälsa etc etc etc och det påverkar min vardag (och de jag lever med)?. 
Vad har din mammas flytt att gör med dina problem?

Känner du dig sviken? Hade du viljat att hon berättade för dig fast ni vanligtvis inte har kontakt? 

Men behöver du prata med någon så har vårdcentraler oftast både kuratorer och psykologer. 

Dags att klippa navelsträngen

Du behöver terapi för att prata igenom din relation med din mamma.

Jag skrev otydligt. Vi har haft rätt okej kontakt under hela mitt liv tills hon helt plötsligt flyttade. Visst har det förekommit både tjafs och oförståelse från båda håll men inga större ohanterade konflikter.

När hon berättade om flytt så valde jag att inte ha telefon kontakt med henne då jag var så chockad och mådde dåligt. Vi hade lite kontakt på sms där jag förklarade att jag kände mig övergiven (jag är enda barnet och jag har ingen pappa då han dog när jag var liten). Dessutom är jag utlandsfödd och har endast min mamma här i Sverige (förutom mina barn)

Ja det kanske är dags att klippa navelsträngen fast det finns olika sätt att göra det på. 

Så tråkigt att läsa.. 
Du får gärna PM:a mig om du vill bolla.. 

Befinner mig i en liknande situation med mina föräldrar (framförallt min mamma)? 
Vi bodde ganska nära varandra och hon ville gärna hjälpa till med våra barn - hämtning på förskola/skola. 

Helt plötsligt och utan förvarning ska de flytta x timmar bort.. Min pappa nästan njuter när han låter meddela detta; nästan lite hånfull. Jag är vuxen och de gör givetvis som de vill, men då jag är ensambarn väcks känslor av övergivenhet. 

Men hade ni ingen kontakt på över en månad och sen hörde hon av sig och berättade att hon hade flyttat? Hade ni kontakt under tiden hon flyttpackade och så utan att hon sa något till dig? Eller rör det sig om ännu längre tid än en månad som gått utan att ni haft någon kontakt alls? 

Du skriver att ni har rätt okej kontakt, men om det flera veckor utan att ni på något sätt hörs av så låter det inte riktigt som det. Inte enligt min bild vad bra familjerelationer är i alla fall. 

Som du säger har händelsen triggat igång ångest hos dig. Sök hjälp på vårdcentralen. Läs på om ångest också, om du inte redsn gjort det. Att förstå hur den fungerar kan hjälpa en att ta sig genom den.