Mina föräldrar vill alltid bjuda. Det blir nästan lite dragkamp om notan, eller vem som ska stoppa kortet i kortmaskinen i kassan. Betalar jag så säger de alltid: nästa gång betalar vi, hör ni det!
Bjuder vi ut dom på restaurang så är de noga med att inom rimlig tid bjuda tillbaka på ett restaurang-besök. Det är lika ofta vi tar initiativ till middagar, utflykter, fika mm.
Min mans mamma älskar att bli bjuden och erbjuder sig aldrig att betala. Hon har god ekonomi. Hon tar sällan initiativ till att ses.
Min väninnas föräldrar har mycket dålig ekonomi. Men även där är de noga med att få bjuda eller iallafall inte bli bjuden hela tiden.
Det är det vanligaste vad jag vet: Att föräldrarna gärna fortfarande bjuder sina vuxna barn samt barnbarnen på middag hemma och ute, fika, utflykt, restaurang.
Finns inte ekonomin till mat ute så vill man bjuda hemma och inte ligga barnen "till last" genom att de ska betala för föräldern.
Jag vet andra exempel där föräldern har dålig ekonomi och vuxna barnet mycket god ekonomi, men föräldern vill inte ta pengar av barnet eller ligga barnet till last på något sätt.
Jag själv tycker att man kan dela lika på utgifterna. Och har någon i sällskapet klart bättre ekonomi än de andra kan denne betala lite mer/något oftare. Men det ska inte bli en regel.
Eller att man styr in det så att man ses hemma eller tar med fika ut i möjligaste mån så att det inte ska bli en dyr historia varje gång man ses.