Manlig infertilitet

Hejsan! Jag har förstått att svenska vården testar spermierna alldeles för lite. De brukar fokusera på 1. rörlighet och 2. koncentration och om den är låg rekommenderar de ICSI. Men, först efter sådana tester och om man tjatar till sig remiss till androlog kan en man få testat morfologin på sina spermier och är morfologiskt korrekta spermier tex 0% så är det även lägre chans med ICSI. Och först efter tjat eller om man är villig att betala i Danmark så kan man testa DNA-fragmentering och Kromosomer i spermierna. Om DNA fragmentering är hög tex över 30% så är det låg chans för fertilisering och tex 49% ger hög risk för missfall även om fertilisering sker! 

Om kromosomtestet är dåligt så kan mannen inte bli pappa! 

Men trots detta testas bara rörlighet och koncentration innan vården sätter igång med att utsätta kvinnor för invasiva IVF försök och att slösa sina ägg på spermier som potentiellt inte fungerar. Varför är det så? Det är ju så löjligt enkelt att ta spermaprov, så det logiska vore ju att den testas till fullo innan kvinnan ska utsättas för IVF. Att privata kliniker gör så här handlar nog om att tjäna pengar men sker det även inom offentlig vård?

Hur många av era män har fått alla de tester som jag räknade upp ovan?