Tonåringar som inte ber om lov

Samma problem här. Allt gott äta upp, allt från salamin till godiset. Mitt raklödder försvinner, locket på mascaran skruvas på snett, hårinpackningen slut innan man ens hunnit lukta på den. Ena tjejen tar en en dusch och tömmer mer än halva balsamflaskan. Men ingen vet någonsin nånting.

Har lessnat på detta, gömmer numera allt mitt smink, rakhyvlar, hårspray mm i garderoben för att få ha det ifred. Fredagschips och godis i ett skåp i tvättstugan annars är det slut när vi ska ha.

Hade flyttat, sambon kan ju uppenbarligen inte hantera sina egna barn och jag kan inte leva med bortskämda skitungar. 

Det är fullständigt normalt att ens underbara barn förvandlas till en människa som tar allt man äger och har och äter en ur huset.

Det blir bättre och bättre ju mer tiden går .... och ju fler "husransakan"  man gör och hämtar tillbaka sakerna.
Man behöver också köpa hygienartiklar i löjlig mängd till dem och förvara det man vill ha för sig själv "opraktiskt".

Är man säker på vem som är den skyldige är det ingen idé att fråga, man tvingar bara fram en lögn.

Man pratar med sina kollegor och gömmer saker mer genialt än någon nånsin tror är möjligt.

 

Nu förutsatte jag faktist att ungarna har ett samvete och att de inte kommer se på hur syskonet straffas för något de själv gjort. Dessutom tyder jag TS så att bägge ungdomar håller på sådär, så även om någon skulle få ett straff för något hon inte gjort blir det tvärtom en annan gång.
Och sist: jag förväntar mig också att de lär sig snabbt av detta, för pengarna brukar ju vara viktiga i den åldern, och slutar med sitt beteende.

Ja, låter man dom göra det, så gör dom ju det. Våra barn har alltid vetat vad som är mitt och ditt, och har respekterat våra regler. Det är ingen naturlag att barn är respektlösa. 

Nä, självklart är det ingen naturlag, men det är ytterst vanligt förekommande. 

Om dina barn aldrig varit respektlösa och alltid respekterat dina/era regler har du ju ingen aning om hur man som förälder behöver anpassa sig och faktiskt kontinuerligt uppfostra barnen när de har sina faser. Att dina barn inte haft just dessa specifika problem säger inte mer än att de inte har dem. Inte att din fostran varit särskilt effektiv....

Självklart har det inte med uppfostran att göra. Det är ju helt och hållet en slump hur barnen blir och uppför sig. 

Kan innehålla spår av ironi. 

Visst har det med fostran att göra, men fostran pågår under hela barnets uppväxt, det är ingen fix man gör en gång för alla. Och fostran sker i relation och även genom modellering, inte bara rena tillsägelser etc.

Under tonåren kommer dessutom en enorm utvecklingsperiod som innebär dels en stor egoism och svårighet att se andras behov, och dels ett behov att revoltera mot föräldrar/auktoriteter för att hitta sin egen identitet.

Och de flesta tonåringar kommer ur den här fasen och blir vettiga unga vuxna och vuxna sedan, så man behöver som förälder inte hetsa upp sig över alla olater om det inte börjar spåra rejält. Man kan välja sina strider, men se till att de man väljer verkligen tas hem.

Känns rätt tveksamt att det skulle fungera. Och att föräldrarna börjar ta till ohederliga metoder för att tillrättavisa tonåringarnas beteende blir liksom inte bättre. Två fel gör inte ett rätt. 

Håller det sig inom rimliga gränser så har jag inga problem med saken. Sådant som tonåringar gör.

Minns hur min far konstaterade att konjaken "tar bättre" nu på äldre dar. Ja tro fan det när sista ungen flyttade hemifrån så blev den inte längre utspädd.

Man behöver skilja på uppfostran som gett resultat och det som bara blivit. Vissa barn är med fogliga och är födda med mindre bus... medan andra har mer egen vilja, "spännande idéer" och jäkelskap.

OM du aldrig haft något problem med att saker i hushållet försvinner och behövt säga till om det hela drar jag slutsatsen att du antingen har dåligt minne, eller barn som just på denna punkt ej ställer till besvär.

Men om du vill klappa dig på axel och ta åt di över din prestation, varsågod. Min erfarenhet är att detta är ett vanligt tonårsproblem som man får jobba med...

Eller yngre barn och fattar inte vad som väntar.