Orolig att vår hund skall dö

Jag tycker att det är viktigt att vara ärlig, men givetvis inte brutalt ärlig, med barnen. Ja, husdjur dör och det är helt normalt. Prata om vad som händer, hur man kan känna, varför det händer etc. Läs boken Gottnatt herr Muffin eller andra liknande böcker. Ha en begravning.

Mina barn är uppvuxna med hundar och har då också fått genomgå ett antal dödsfall. De klarar det om man är ärlig och pratar om det. Det värsta du kan göra är att släta över eller till och med ljuga, för det avslöjas ju till slut.

Jag håller med tidigare skribent. det är viktigt att vara ärlig och inte släta över med att ?det är ingen fara? eller ?det kommer aldrig att hända?. Jag har en son med liknande tankar, tvångsliknande rädslor, en mild form av OCD. Det barnet ofta vill är att få en försäkran om att det inte är någon fara eller det kommer inte att hända och dyl, men när man får en försäkran oroar man sig bara för något annat och så måste man få försäkran om att det också inte är farligt. Det blir som en ond spiral som kan öka katastroftankar och oro. Vi har istället berättat helt ärligt om vad som kan hända och även frågat tillbaka vad barnet tror om saken. 

Vi besökte även en psykolog som gav vårt barn några värdefulla perspektiv och det var att tankar i sig aldrig är farliga, de är ju bara tankar och man kan se dem som irriterande flugor som surrar runt ett tag och om man inte bryr sig om dem försvinner de efter ett tag. Att tänka på det har hjälpt vårt barn många gånger. 

Nu kanske din son inte har OCD som mitt barn, men jag tror att råden för OCD även funkar för sin sons funderingar. 

Låter mer som att han har insett att döden är en oundviklig grej i livet. Jag hade en liknande period när jag var i hans ålder med. Insåg att mina föräldrar kommer dö någon gång etc. Min mor fick sitta med mig varje kväll i en vecka och lugna ner mig. Fanns inte så mycket mer att göra, än att berätta att ingenting kommer hända nu och det är ingenting man ska tänka på och oroa sig för. Döden är ju en läskig grej, men att försöka få han att inse att ingenting kommer hända nu på många år är nog det bästa du kan göra. 

Jag vet inte vad du ska säga till ditt barn för att lindra, men kan tala av egen erfarenhet att visa massor med empati. Aldrig vifta bort eller förminska eller sucka eller nånting i den stilen.

Tror att du ska öppna upp för att ni tillsammans kan utforska det han är orolig för. Till exempel att hunden ska dö, det är ju inte alla hundar som blir 15 år och det vet han säkerligen. Du kan till exempel fråga om han har någon kompis vars husdjur har dött eller känner ni någon annan vars husdjur har dött? Hur gick det för dem?

Du ska ju såklart inte berätta massor som han inte verkar redo för, men han är ju inte längre något småbarn och har säkert koll på att det inte bara är jättegamla människor och djur som dör. Han behöver få känna att han kan få stöd i dina funderingar och att ni kan utforska dem tillsammans.