Mobbad för 10 år sedan, fortfarande "ärrad"

Tyvärr har jag bara erfarenhet av längre periods mobbing (barndom+ungdom) och kan säga att det sitter i svårt även om det är bättre nu vid 30 än det var vid 19, när mobbingen slutgiltigt upphörde. Om vi säger att jag då var 95% trasig så är jag idag bara typ 75% trasig. Det har tagit både terapi, sjukskrivningar, en hund och att jag har fått bra människor omkring mig som är envisa med att tycka om mig och visa det. Kanske om jag fortsätter så är jag bara 55% trasig när jag fyller 40? Hoppet lever, i alla fall i solupgången.

Stort tack för ditt svar Anonym(Linda). Hur längesedan var det du upplevde detta på ditt förra jobb ? Upplever du att din "känslighet" blivit bättre successivt?

Jag blev mobbad både fysiskt och psykiskt från första klass till gymnasiet var slut och det har påverkat mig på djupet.
Med hjälp av terapi har jag kommit över en stor del, men tyvärr inte allt.

Det är inte konstigt att du blivit påverkad av det. Du har ju även haft  ångestproblematik och det gör det inte lättare för dig såklart.
Tror du behöver samtalshjälp.
Kram på dig.

Jag var mobbad under större delen av grundskolan. Det tog åratal att släppa den där misstänksamheten som du beskriver. Det blev bättre med åren men "tyst" "tillbakadragen" etc, kanske även "tråkig", var ett bra sätt att beskriva mig under säkert 20 år efter att mobbningen upphört. Självklart blev det bättre med tiden men social var jag fortfarande inte.

För 4-5 år sen fick jag ett uppdrag på jobbet som krävde MYCKET kontakt med människor och det har gjort en enorm skillnad. I början var jag alldeles skakig när jag hållit en föreläsning men numera kan jag tycka att det är rätt kul. Skulle gissa på att folk beskriver mig som "social" mm.

Det jag lärt mig är att det kan vara väldigt svårt att våga själv utan att det behövs att en utomstående visar intresse och "drar med" en person som är/har varit utsatt på fika, lunch etc. Samtidigt får ska man inte vara för påstridig utan acceptera ett nej (och fråga igen någon annan gång)

Hej FL!

Först lite bakgrund:

Jag är en man 30-35 år , för cirka 10 år sen pluggade jag på högskolan, hade en pluggkompis då som jag hängde rätt mycket med. Efter ca 2 år på högskolan började vi hänga med en annan grupp killar, och vi blev då ett gäng på cirka 5 personer.

En av personerna i denna grupp hade ett beteende där han försökte trycka ner oss andra genom att säga taskiga saker mm, jag var väl en av dem som reagerade tydligast mot detta och hade lättast för att säga emot och "trycka tillbaka" efter cirka 1.5-2 år var det dock flera olika omständigheter som gjorde att jag "försvagades" det gick inte så bra för mig på utbildningen vilket skapade mycket stress och jag utvecklade även ryggont i samband med detta. Detta gjorde att jag hamnade i ett underläge mot mobbaren och jag märkte även att de andra i kompisgruppen hade börjat umgås tillsammans utan mig. Det var heller ingen av de andra som försvarade mig när mobbaren gav sig på mig (det var verbal mobbning i huvudsak) så som jag hade gjort för dem tidigare. Detta gjorde att jag kände att jag inte ville fortsätta umgås med dessa människor så jag bröt kontakten med dem ganska abrupt och slutförde utbildningen själv. 

Efter utbildningen har jag haft ett ganska bra liv på det stora hela även om jag haft mycket problem med ångest (detta hade jag dock även innan mobbningen), har haft ett ok arbetsliv och har sambo och barn som jag älskar över allt annat. Tyvärr tror jag dock att upplevelsen som jag beskriver ovan har satt sina spår på ett sätt som jag inte tycker är så bra. Jag har blivit mycket mer reserverad och misstänksam inför andra människor. Det tar lång tid för mig att lita på någon och jag vill inte släppa in människor på jobbet allt för nära då jag är rädd att de ska kunna vända sig emot mig. På mitt första jobb efter utbildningen var det faktiskt en psykopat på jobbet som försökte mobba mig (helt ny från utbildningen sågs jag kanske som ett lätt offer). Jag lyckades dock hantera detta genom att totalt ignorera psykopaten, då var det svårt för honom att hitta angreppssätt på mig och han gick istället över till att trakassera en praktikant på jobbet (psykot fick därefter sluta på jobbet då han hade misskött sig även på andra sätt).

Den sämsta förändringen av min personlighet som mobbningen dock fört med sig är att jag blivit väldigt känslig för allt som kan påminna om mobbning, om någon drar ett okänsligt skämt eller säger något plumt går mina tankar igång direkt "tänker han försöka mobba mig nu?" , "hur ska jag hantera detta ?" osv samt att jag tar åt mig väldigt mycket av att någon säger en småsak. Jag är också "rädd" för att säga något tillbaka när någon är otrevlig vilket jag tror är en psykologisk spärr som uppstått då jag tror att jag blev extra utsatt av mobbaren på högskolan eftersom jag var den som sa emot och därmed sågs som ett hot. Den strategi jag har mot en potentiell mobbare (kan vara en riktig mobbare, eller bara någon jag tror är en mobbare) nuförtiden är den jag hade på mitt första jobb, dvs total ignorering, men det fungerar ju inte alltid, ibland kan man ju vara tvungen att jobba ihop med människor man inte gillar. 

Blandat med detta kommer ibland negativa känslor kring mobbningen på högskolan. Oftast kan jag bara tänka "vilka idioter, tur att jag slutade umgås med dem", men ibland känner jag att jag grämer mig för att jag "lät" mobbaren "komma åt" mig och för att de alla fortfarande är kompisar men jag hamnat utanför (inte för att jag egentligen vill umgås med dem), känner också att jag blev otrolig sviken av min pluggkompis som jag trodde var min vän men inte stod upp för mig öht på högskolan utan närmast tog mobbarens parti. Jag kan också känna mig "konstig" som blev mobbad på högskolan, verkar inte finnas så många som har den erfarenheten. Jag kan tillägga att jag aldrig blivit mobbad innan detta, nån kanske har försökt, men de har inte lyckats. 

Frågeställning: 
Är det någon som har någon liknande erfarenhet och därmed fått liknande problem med dåligt självförtroende gällande att hantera mobbning ? 

Har någon lyckats förbättra sitt självförtroende gällande detta ? Hur gör ni isf för att inte bry sig om vad folk säger och bli "tuffare" ? Mobbare finns ju tyvärr överallt. 

Slutligen, tror ni att man kan komma över något sådant här eller sitter ärren alltid kvar?