6 år och kissar i sängen

Så tråkigt att han själv inte vill ta emot hjälp. har ni frågat han hur han tycker ni skall tackla problemet?

jag skulle nog sätta mig med han och prata fråga vad han tänker hur han vill att ni skall göra. han kanske vet vad han vill men behöver en öppning för att våga säga det. 

Jag hade ett längre samtal med han i lördags fm. Förklarade för han varför vi gick till doktorn. Men han ville inte dit igen även om doktorn bara ville hjälpa till men han vill ingen hjälp ha. Han var ledsen för att jag hade berättat för läkaren om hans nattkissande. Förklarade för han att doktorn inte får prata med någon om detta men det hjälpte inte, han tycker bara det är jobbigt att fler än vi vet. Både vi och läkaren har försökt förklara att han inte är ensam om detta utan han har säkert någon/några kompisar med samma bekymmer. Men det tror han inte utan han är ensam i hela världen.

Just nu vet vi inte redigt vad vi ska göra. Sambon gnäller på mig att jag tjatar o förstorar upp detta för sonen. Att jag bara gör sonen mer orolig och stressad och tycker jag ska ta det lugnt.

So ledsamt att höra att han inte vill ta emot hjälpen. 
Vad säger han själv hur vill han lösa problemet? 
Kanske han ockås vill att du skall backa av lite bara låta det liksom vara. hjälpa han på med blöjan om han vill det hjälpa han byta i sängen om det är blött om han vill ha hjälp då. kanske är han stor nog och vill prova göra det själv. 

Jag skulle nog lyssnat mycket på pojken frågat han hur han ville ha det. och utgå därifårn. 
 

Ja, tyvärr, ibland e han så himla envis och bestämd. Läkaren sa det att antingen kommer han på andra tankar va det lider eller så blir nattkissandet bättre med tiden.

När jag har frågat han tidigare vad vi ska göra åt det så vet han inte. Han vill inte kissa. Utan har försökt trösta han med att det inte är hans fel.

Vet inte om vi ska testa att ta bort blöjan ett par dagar och se vad som händer. Eller är det kanske dumt? Jag kanske är för otålig? Den är fortfarande rejält blöt på morgonen. Jag brukar hjälpa han på med blöjan i sängen när han ska gå och lägga sig. När han vaknar brukar jag fråga om han behöver hjälp, för själv brukar han inte ta av den. Tycker att han borde klara av det själv, vi har ställt fram en sopkorg där han ska slänga den men det gör han inte. Sambon tycker att jag ska sluta tjata på han på morgonen o låta han själv be om hjälp. Jag bara stressar upp han tydligen med mitt tjatande samtidigt vill jag ju bara vara snäll och hjälpa han.

Bestämd och envis känner jag så väll igen där av att jag propsar på att lyssna på vad han vill. 

Jag håller med din sambo sluta tjata låt pojken ta detta i sin egen takt. släpp all press på pojken några dagar så kanske han själv känner vad han klarar av själv och vad han vill ha hjälp med.
Om han tycker det är okej att ha blöja på sig på natten skulle jag själv inte ta bort den om den fortfarande är blöt varje morgon. 

tycker det är bra ni har gett han alternativet att ha en sopkorg han vet då vad han kan göra när han vaknar det behöver du inte tjata och fråga han varje morgon tycker jag. 

Har själv haft liknande situation för ett par år sedan. 

Ja, du har nog rätt. Man vill ju bara hjälpa till men just nu gör man det antagligen bara värre. Vi väntar med att testa att ta bort blöjan. Det är kanske för tidigt. Än så länge fungerar det bra och han tycker det är skönt att slippa vakna i en blöt säng. Men det hade varit otroligt skönt för både honom och oss om han kunde sköta det själv. Han är över 6 år och ska klara av det själv tycker man men frågar man han när han har vaknat om han vill ha hjälp svarar han att det vill han inte. Utan efter frukost när det är dags för hans rutinmässiga besök på toa innan vi ska gå, då kommer han smygandes och ber mig om hjälp.

En sak som jag är lite orolig för är att han är så orolig när vi ska gå/åka iväg nånstans och vara hemifrån ett längre tag. Jag vet inte om jag oroar mig i onödan men detta är något som kom i samband med att han började kissa i sängen. Han ska alltid gå in på toa en stund innan vi ska iväg för o göra "det stora". Precis innan vi ska gå måste han ut igen och "säkerhetskissa". I helgen när vi skulle åka bort var han orolig i bilen och sa flera gånger att han behövde bajsa igen och hade svårt att sitta still. Jag försökte lugna ner han med att det bara är magen som spelar han ett spratt. Han har blivit så otroligt orolig och rädd för att det ska ske någon olycka även dagtid. Jag vet inte hur man ska kunna försöka lugna ner han och få han att inte vara så orolig för detta.

En sexåring är fortfarande ganska liten och speciellt när de inte mår så bra av någon anledning. Tycker du ska släppa alla tankar på vad han borde klara av för att han faktiskt är sex år. Se till hans faktiska behov av hjälp och stöd just nu istället.

Istället för att försöka lugna ner honom, försök få honom att berätta varför han är orolig. Försök få honom att sätta ord på sina känslor istället för att du förklarar för honom att han inte behöver känna som han känner. Det gör att han kan tycka att du inte tar hans känslor på allvar. 

Kolla upp "Känsloboken" www.adlibris.com/se/bok/kansloboken-for-dig-som-gar-pa-lagstadiet-9789132212901 Den har hjälpt mig och barnen många gånger när de har känslor som vill ut men inte riktigt kan sätta ord på dem. Bland annat sidan med massor av olika känslor har varit en nyckel. Då har de fått titta och peka på det eller de ord som bäst passar in hur de känner och sen har vi pratat om dem, vad det kan betyda och liknande. 

Det verkar vara en intressant bok, tack för tipset. Den verkar finnas på biblioteket så den ska kollas upp.
Jag har frågat han på morronen innan vi ska iväg varför han är så orolig och nervös och måste springa på toa flera gånger. Det han säger är att han är rädd för att det ska ske någon olycka och att någon ska se det. Men även att någon(släkt/vänner) ska få reda på att han kissar i sängen. Tycker så synd om han som ska tvingas ha denna oro så fort vi ska iväg.

Gör ingen grej av det bara. Fortsätt bara som ni gör och hjälp till att bädda rent och påminn om hur vanligt det är, i fall att han verkar skämmas. Det försvinner.. min son började också kissa i sängen igen av oklar anledning i samma ålder. Det försvann igen efter ett tag. Prata inte om det i onödan bara

Nää, vi försöker ta det så lugnt och försiktigt vi kan. Vill han prata om det så får han ta första steget.

Det han har börjat oroa sig för nu är att vi nästa helg ska åka och besöka mormor (min mor) som bor en bra bit bort i landet. Han har frågat flera gånger om vi måste åka. Det är flera i släkten som ska träffas den helgen och sova över hos min mor.
Jag har berättat för min mor att sonen har problem med nattkissande (han e dock ovetande att min mor vet). Har dock inte nämnt att han har börjat med blöja igen och det e väl det han är mest orolig för. Att någon, kanske främst kusinerna, ska få se det. Vi ska åka och det har jag varit tydlig mot han. Jag förstår att det är jobbigt för han men det går ju inte bara avstå för det.

Fast det handlar inte om vad som funkar eller inte, utan att de blöjor som finns på recept, för stora barn, är designade mer som kalsonger/trosor. Dels för att barnet inte ska skämmas så mycket men också för att barnet i fråga ska lära sig känslan av kalsonger/trosor. Prata med vården om det, så får ni recept. Jag är ganska säker på att blöjorna är gratis om ni har recept från läkare. Dessa blöjor ser inte i närheten ut som vanliga blöjor utan har en helt annan form + ofta coola bilder och sådant. 

Problemet med dagens blöjor är att de är så pass vätskeuppsugande att vissa barn bara märker om de kissar ifall blöjan läcker. Vårdpersonal kan hjälpa till här.

Är han rädd eller orolig för något?
Problem i skolan, hemma, med kompisar osv?
Jag har en släkting...barn...som började sängväta vid ca 8 års ålder, genomgick läkarbesök, fick speciella lakan utprovade o annat men inget hjälpte.
Av en ren slump kom det fram att barnet blev mobbad i skolan o lärarna såg detta utan att göra något.  
Byte av skola o stöd, så slutade det hända. 
Själv har jag ett barn som går i sömnen när något är fel, stressigt eller oroligt.
Något som pappan till min unge också gör.  

När vi var på VC tog läkaren upp detta med skydd på natten, om han använde blöja eller hur vi hade gjort. Jag berättade hur det låg till o hon tyckte inte det var något konstigt. Hon berättade vad de kunde erbjuda bland annat hade Libero en nattblöja som vi kunde få testa om vi ville. Men då kände jag att vi kunde vänta och se vad som hände och det var bara att höra av sig så kunde hon ordna det. Dock verkar det inte som om man får recept och får hämta ut dom utan de verkar skickas ut om jag förstod henne rätt. Vi provade först liberos vanliga byxblöja två nätter men den fungerade inte alls utan var blött i sängen. Utan den vanliga tejpblöjan var lättare att anpassa och dra åt och har hittills fungerat väldigt bra. Brukar dock titta till han innan jag går och lägger mig så blöjan inte är allt för blöt och behöver bytas. Vi väcker han inte längre när vi går och lägger oss utan han får sova, han behöver det.
Men det bästa hade varit om han hade klarat av detta själv. Det hade vi hoppats på med en byxblöja som han själv kunde ta på sig. Nu får jag hjälpa han kväll och morgon. Hade nog känts bättre för han om han hade klarat det själv men vi vill inte stressa det gör saken bara värre.

Det han mest verkar vara orolig för är att någon ska få reda på och reta han för att han kissar i sängen och att han nu har blöja. Vi har förklarat för han flera gånger att vi inte ska berätta för någon. Men nu är han besviken på mig att jag tog kontakt med läkare och berättade. Han är även orolig att vi nästa helg ska besöka min mor och sova över och att hans kusiner då ska se att han har blöja. Funderar på om man ska hitta en pyjamas åt han som inte visar så tydligt att han har blöja på sig som de han har nu gör. Om det kanske skulle kunna lugna honom.

Men han är också orolig för att det ska ske en olycka när han inte är hemma. Först trodde vi han var rädd att gå på andra toaletter än de hemma men det verkar det inte vara. Oftast brukar oron gå över efter ett tag när han får annat att göra tex börjar leka med kompisarna. Värst hittills var förra helgen, som jag nämnde i tidigare inlägg. Då hade han redig panik när vi satt i bilen. Redigt orolig och hade svårt att sitta still och sa flera gånger att han behövde bajsa trots att han hade varit på toa innan vi åkte. Jag trodde ett tag att nu sker det en liten olycka men på något vis lugnade han ner sig. Tycker så otroligt synd om han för denna oro och hur han ska kunna hantera den.