Tänk om det fanns myndigheter som gör allt för den som efterfrågar stöd?

Verkar vara mycket hålla reda på men det är mycket av det ni säger som jag redan känner till, ja sista utvägen vore ju att få en boendeplats på LSS-boende typ, personal som kan ge stöd och tillsyn på daglig basis snarare än 90 minuter 1 gång per vecka, i så fall är det omvårdnad, socialt stöd och stöd i att ta hand om boendet, att bryta isoleringen och ensamheten helt enkelt.

Man tycker ju att då man som jag kritiserat kommunen länge då borde det finnas nån chef som kliver fram och visar intresse att möta mig och få igång en dialog, kanske med, kanske utan handläggare.

Min handläggare är lite som ni säger att "man  har gett sjukpension för att allt annat är utdömt redan" och då tycker kommunen jag kan gå på nån praktik eller moitsv. och ha bostöd mm.

Men jag kanske hamnat snett i livet, haft boendestöd här i 6 års tid sen flyttat runt och haft hemtj/bst på andra orter och dom har inte kunnat hjälpa mig vidare så då kanske det krävs att man sitter ner och planerar och gör en plan, då jag står utanför LSS så är inte en Individuell plan aktuell men man borde ju kunna göra en "plan" med fokus på just mig där dom arbetar för att jag ska få det så bra som möjligt.

Vad dom inte kan men som dom borde gjort är att vara delaktiga i att planera för flytt för studier och därmed få igång en dialog och pusha mig till att få självförtroendet att komma vidare med flytt och studier men det enda hon säger är "vi kan inte betala din flytt", men sitta ner och planera flytten och titta på alternativ det går inte....så dom är fyrkantiga.

Apropå PO så han tyckte inte jag skulle gå ut i arbete.
Då han skötte kontaktperson styrde han allt på detaljnivå,
"du får inte gå på affärn med din kontaktperson",
nej men det vet jag att andra gör, gå på coop och köpa en halv kasse,
sätta sig i förbutiken och fika och småprata, vad är det för fel på det?

Nej han såg på behovet om jag behöver hjälp med handling och där kommer då bst in i bilden....men det handlar just om att gå ut o göra nått, vill man sitta på stora affärn o fika i förbutiken borde det vara självklart.
Han har fått diverse klagomål som hans chef tog itu med men jag litar inte på han alls.

Men varför kliver inte kommuncheferna fram och tar över handläggarens ärende?

Sen finns de dom som äger att problem är till för att lösas, man kan inte blunda och föra problemen framför sig....hon som uttalade sig om det arbetar inom denna kommun dessutom.

Finns ingen dagverksamhet där du kan hitta kompisar och fika?

Det är ganska mycket som inte riktigt stämmer/hänger ihop av det du skriver så svårt att avgöra vad som blir fel. 
Hör du inte till LSS kan du naturligtvis inte få plats på något LSS boende i alla fall, den typen av stödboenden jag avsåg är dock inte omvårdnad, tror dock det för det mesta är menade som tillfälliga sådana. 90 minuter 1 gång i veckan är ganska lite boendestöd så fungerar det alls så har du nog inte så stora behov att någon form av särskilt boende går att få beviljat, vet det är en del i min kommun som har dagligen. Den typen av att handla och fika hör till boendestödets uppgift om man behöver/vill här, fast det är krav att man tillhör LSS för att få boendestöd här. 

Det blir en konflikt där, nej de ska inte peppa någon som har full sjukersättning (förtidspension) att flytta och studera eller börja arbeta då det inte handlar om att de har någon inställning om saken utan att det är krav att det inte är möjligt (får anta att du blivit beviljat din för länge sedan då reglerna var annorlunda). Känner du att du vill/kan prova på det så ska du i varje fall först vända dig till försäkringskassan, påbörjar du något sådant utan att de i förväg godkänt det blir du av med din ersättning och får inte tillbaka den utan ny utredning istället för att ha möjlighet att pausa för att prova på. 

Att du "har kritiserat kommunen länge" kommer verkligen inte göra att de är mer benägna att kontakta dig, ju mer besvärlig och negativ man gör sig desto mindre benägna kommer människor vara att hjälpa en  mer än den absoluta miniminivån det är helt enkelt så folk fungerar. 

Det är också fortfarande oklart vilka exakta roller de som uttalat sig har som du refererar till - det enda som nämns som kanske har det är "PO" vilket skulle kunna stå för personligt ombud (som den som hade haft en bra sådan använde som nick) - en sådan har verkligen inte som roll att "sköta" någon kontaktperson så det verkar vara något missförstånd där. 

Men ja tyvärr hör du inte till LSS utan bara SOL så handlar skyldigheten hos kommunens sida mest att erbjuda insatser så att du inte lever i misär. 

Vad kontaktpersoner gör och inte gör ser också olika ut beroende på om det är under SoL eller LSS.

Är också oklart vad det är för handläggare det handlar om om det nu inte är en LSS handläggare, om det inte är någon som är samtalskontakt så har denne nog inget ansvar att hjälpa dig med någon planering av flytt utan någon annan insats (till exempel boendestöd har ofta sådana uppgifter - jag hade extra tid när jag flyttade till exempel, men som sagt det krävs LSS för boendestöd här). De som tidigare hjälpt mig med sådant har antingen varit arbetsterapeuter inom psykiatrin, personal på habiliteringen eller personal genom arbetsförmedlingen (fristående aktörer eller SIUS-konsulent), aldrig haft kommunen direkt involverad i sådant. 

Som sagt, det spelar väldigt stor roll vilken slags problematik man har gällande vilken del av samhället som är "ansvarigt". Försöker du med fel del så kan man oftast försöka hur mycket som helst utan att komma någonvart. Och försöker man då vägen att intensivt klaga är chansen att man får hjälp än mindre. 

Man kan tycka att det borde finnas "någon" som tar helhetsansvar men det gör det generellt inte idag, systemet ser inte så ut. Det är därför det numera finns sådant som personliga ombud att söka för att få hjälp med det. God man och förvaltare kan också hjälpa till om man har en engagerad sådan. Någon generell "handläggare" inom kommunen kan oftast endast bevilja eller avslå insatser samt tipsa om vilka du kan ansöka om. 

Finns ingen dagverksamhet som kommer engagera sig i min situation.

Var tänker du att pengarna och resurserna för att göra allt detta ska komma ifrån?

Den PO hade andra ärenden då, han har gjort lite allt möjligt under
åren och så brukar det vara verkar det som, hade ett kort tag en godman,
kommunanställd....idag sysslar han med nått annat även honom.

En dialog där man kartlägger och fastställer situationen,
stöttar och pushar folk och ger förtroendet att ta nästa steg borde vara
självklart oavsett vad det står på deras visitkort så att säga.

Ang DV, nej jag har hamnat snett, jag behöver få stöd att pussla ihop mitt liv så jag tar mig vidare i livet och kan finna min plats....jag är lite av en ungdom på glid som dom sa förut dock är jag 37 idag.

Jag gick särskola, utbildningen på för låg nivå och jag kritiserade skolan i 4 års tid och gick in i väggen, att jag bara gick sär och har en diagnos ledde till att DOM fixade ersättning åt mig så jag kunde få egen bostad och betala detta.
Jag har ekonomi, jag har bostad men jag sitter bara hemma.

Att skola sig, växa och utvecklas, bygga upp självförtroendet,
få igång en dialog paralellt med studierna kan leda till att man
kan titta på vad man vill göra av sitt liv och arbeta för att hamna där.

Sista utvägen vore som sagt få en boendeplats så man har ett långsiktigt boende, man har stöd att bryta ensamheten och stöd till att få vardagen att fungera och må bra, personalen kan pusha för att man ska ta sig för nya projekt,utmaningar o.s.v.

Men man vet att man är bara ett ärende....kommunen vet att man bara sitter hemma och är missnöjd, och dom vet nog att jag velat ha nån som vill öppna upp för en dialog och verkligen ta en titt på min utsatta situation.
Men myndigheter är myndigheter.

Det är ju du som ska engagera dig i det som finns, inte de som ska engagera sig i dig. Vilka problem hindrar dig att gå dit det finns och ta en kopp kaffe?

Samma pengar som finansierar min pension,
men kommer jag vidare i livet borde jag kunna få lönebidrag sen och kunna göra en insats för samhället.

Vill inte samhället ställa upp för mig då är det väl bättre få ett bra stöd som leder till ett bra mående istället för att man känner sig nerklubbad och utfryst.
Att rehabilitera ska kosta, sen slipper man vara en samhällskostnad.

Gå och ta en kopp kaffe löser inte mina problem.
Det är väl inte så bra att man hänvisar alla med en diagnos till ett o samma ställe.
Kan inte vi få vara med i samhället som alla andra så som gå i kyrkan, vara med i föreningslivet o.s.v.

Men det är som man säger, hamnar man snett i livet finns ingen väg tillbaka.

Jag ska ha en god man som sköter mina papper och ekonomi.
Jag ska gå på en DV.
Jag ska gå på en öppen lokal för handikappade.

Sen ska jag hålla mig borta från vanliga föreningar mm.
Sen är det bara en samhällskostnad att rehabilitera folk som vill komma vidare.

Jag får typ 14.000  i månaden med bostadstillägg och behöver inte göra nånting för det, hade varit bättre få stöd komma rätt i livet, sen få komma ut på en lönebidrag och bidra med vad jag kan i detta samhälle, då tjänar samhället på det helt och hållet.

Men man är bara ett ärende.
Rätten till min ersättning gör att man nerprioriteras.
Tänk er brandmannen som glider ner på stegen.....lite så.....

Vem har sagt att du ska hålla dig borta från vanliga föreningar? Jag har aldrig sett någon sådan regel och jag är själv aktiv i olika föreningar både som deltagare och arrangör och en del deltagare är öppna med att de får sjukersättning. 

Du skriver i tråden att du fått hur mycket hjälp som helst, hjälp som vissa bara kan drömma om. Många får kämpa i många år med avslag för att få olika insatser. 

Din sjukersättning har felaktigt beviljats om du kan jobba. All möjlighet till jobb måste vara uttömda för att man ska få det, det är därför ingen hjälper dig med t.ex lönebidragsanställning. Du behöver kontakta FK och be om ett möte. 

Eftersom du inte riktigt verkar förstå det där runt personligt ombud så är det nog lika bra att lämna det därhän, naturligtvis kan individen ha haft andra uppdrag.
Däremot har du fortfarande inte talat om vad det är för "handläggare" du refererar till som du haft länge, vad denna arbetar som. Det spelar ganska stor roll för vad denne kan/ska göra. 

Vilken diagnos då? För att få gå i särskolan ska man ha en intellektuell funktionsnedsättning (medfödd eller förvärvad) - tidigare kunde det i vissa fall även ske med en autism diagnos. Båda dessa gör att man tillhör LSS - så att du gått i särskola och ändå hävdar att du inte tillhör LSS låter väldigt konstigt. 

Daglig verksamhet kan vara väldigt många olika saker, men det är något man har rätt till om det behövs om man faller inom LSS (dock inte 100% säker på om det finns undantag och man  kan få det ändå). Hör man inte dit har oftast socialpsykiatrin verksamhet. Man kan även få DV som är mer som ett arbete på en vanlig arbetsplats om man är välfungerande. Rent krasst är det dock ganska långt borta om du aldrig arbetat och är 37 år och sätter dig på tvären när de föreslår praktik. Stegen går snarare i din situation snarare från allmän traditionell daglig verksamhet eller socialpsykiatrins verksamhet (brukar vara sådant som fika och enklare snickeri och liknande) till praktik. Sedan om praktiken går bra kan det funderas på saker som antingen den särskilda varianten av DV på företag eller utvecklingsanställning - SEN möjligen lönebidragsanställning. Tackar du nej till det som kan leda dig vidare så ja då kommer de inte fortsätta försöka. För mig tog det ca 8 år av aktivt arbete från min sida till en fast trygghetsanställning(vanligt lönebidrag är tänkt att vara en kortare tid, den varianten jag har förväntas alltid behövas) på den halva jag inte har sjukersättning. Då har jag ändå tidigare i livet arbetat heltid och studerat på högskolan i många år även om det ledde till utbrändhet som försvårade ytterligare. 

Nu kan det ju vara så att det som gjorde att du fick gå i särskolan från början gör att du inte lyckas förklara så bra, men tyvärr låter det snarare som att du fått mer än du riktigt haft rätt till än att kommunen inte gör nog. De flesta andra hade snarare fått hanka sig fram på försörjningsstöd och aktivitetskraven som följer med det och konstanta avslag på ansökan om sjukersättning. 

Så i korthet - vilken diagnos handlar det om? Intellektuellt funktionshinder och/eller autismspektrumstörningar är de som ger rätt till särskola. Dessa placerar dig dessutom i personkrets 1 inom LSS. ---> vänd dig till habiliteringen för hjälp att komma vidare samt LSS-handläggare. Då du ändå har boendestöd kan du även bolla med dessa om vart du kan vända dig. Det kanske också är lämpligare att du ansöker om mer boendestöd för social samvaro, det låter kanske mer lämpligt om det handlar om att gå till affären och handla och fika lite. Det kan vara lite olika upplägg i olika kommuner vilken verksamhet som är vad. Kontaktpersonerna under LSS här är det meningen att man ska göra lite mer aktiva saker och boendestödet har hand om det lite mer grundläggande. De har även tagit över den rena ledsagningen tror jag. Eftersom det tagits upp kan man gissa att det kanske är fallet där du bor också. 
Av någon anledning en som inte faller under LSS - fråga om socialpsykiatrins verksamhet. 

Är det så att sjukersättningen är helt felaktig och du faktiskt i nuläget skulle kunna arbeta och/eller studera - vänd dig till försäkringskassan och arbetsförmedlingen. 

Kanske fick du alldeles för lätt aktivitets och sjukersättning och du har fått en massa pengar och frånvaro av krav du inte hade rätt till? Ja då är det upp till dig att ta initiativ och visa det. Är det inte fel, ja då gör de rätt som inte försöker tvinga dig till sådant du inte kan. Däremot kan de ju föreslå insatser som kan hjälpa dig, vilket det låter som de gjort men du inte vill ha? 

Det loser ett av dina problem med att du bara sitter hemma. Men du verkar bara vilja ha det specialanpassat med en PO som kan fika och småprata med dig. Ta ansvar over de bitar du sjalv kan och klarar av, istallet for att krava att allt ska anpassas efter dig. Efter nagra veckor da du kommit ut pa fika, kan ditt sjalvfortroende vuxit sa du kan ta kontakt med en forening du ar intresserad av. Varfor skulle inte det funka for dig?