Vad är de bästa råden eller bästa insikterna/erfarenheterna ni har fått angående dejting? Vilka förändringar i beteende eller inställning har gjort störst skillnad för er? :) Behöver pepp!
Tänker främst på andra som haft problem med att fastna i destruktiva relationer, anpassat sig för mycket och träffat många med undvikande anknytning.
Blir det så blir det, jaga inte. Och ligg inte det första du gör. Det är lättare att se personer som de verkligen är om man väntar ett tag. Du behöver vara vaksam på varningssignaler och våga backa direkt när du märker dem. Det finns fler personer att dejta! Konstiga ex i bagaget om de har barn är en sådan sak, det bäddar för konflikter. Nyss kommit ur missbruk - glöm det. Någon som helst kriminell bakgrund? Spring! Snatta på Ica är en sak, du vet nog vad jag menar med kriminalitet. Vad har hen för vänner? Om de håller på med droger eller andra olagliga saker så är det också hej då. Verkar hen kärleksbomba dig, eller kritisera dig fast ni knappt känner varandra, eller försöker tala om för dig hur du "ska" leva? Spring. Det är stora varningsflaggor.
Det är vad jag kommer på nu iaf.
Den viktigaste lärdom är att vara sann mot sig själv. Kompromissa aldrig med dig själv. Var ärlig. Ha självinsikt.
Att släppa fixeringen att den man dejtar måste vara jämnårig och utöka omfånget av "godkänd" ålder både uppåt och nedåt. Däremot är det nog sunt att föredra jämnåriga, det passar helt enkelt bäst men exkludera av den anledningen och det blir väldigt få dejter.
Fundera/reflektera över var du själv och den du dejtar befinner sig i livet så kan man slippa en del överraskningar down the line. För en del människor är det en dealbreaker om man vill ha barn och för en del människor är det en dealbreaker om man inte vill det.
Bra att ha koll på ens egna sämre sidor och hur dessa uppfattas av andra så man lär sig förstå varför man dras till dåliga partners. Och att man förstår att vissa egenskaper som man tolkar positiva egentligen är precis den anledningen till att man alltid väljer fel partner... Även en snäll man kan vara svartsjuk och ogilla barn liksom....
Tack för intressanta svar :)
Jag har kommit fram till att de perioder jag tyckt det varit kul att dejta och faktiskt träffat mysiga och roliga personer har jag haft en mkt mer avslappnad inställning än på sista tiden. Jag har träffat personer som känts lovande men inte haft några jätteförhoppningar och inbillat mig att jag redan "känner" personen. Alla kan skriva att de är omtänksamma och snälla och söker seriöst liksom, sen kan det betyda vad som helst egentligen... Folk har inte alltid så bra självinsikt. Och hur ska man kunna lära känna någon på riktigt om man inte slappnar av eller lever i nuet, och inte i en fantasivärld fem år fram i tiden?
Får jag nya vänner eller får ha bra sex medan jag dejtar är det kul, man måste få njuta av själva resan också och inte bara stirra sig blind på målet (=fast pojkvän). Så tänker jag nu.
Någon singel som känner igen sig?
Tack för intressanta svar :)
Jag har kommit fram till att de perioder jag tyckt det varit kul att dejta och faktiskt träffat mysiga och roliga personer har jag haft en mkt mer avslappnad inställning än på sista tiden. Jag har träffat personer som känts lovande men inte haft några jätteförhoppningar och inbillat mig att jag redan "känner" personen. Alla kan skriva att de är omtänksamma och snälla och söker seriöst liksom, sen kan det betyda vad som helst egentligen... Folk har inte alltid så bra självinsikt. Och hur ska man kunna lära känna någon på riktigt om man inte slappnar av eller lever i nuet, och inte i en fantasivärld fem år fram i tiden?
Får jag nya vänner eller får ha bra sex medan jag dejtar är det kul, man måste få njuta av själva resan också och inte bara stirra sig blind på målet (=fast pojkvän). Så tänker jag nu.
Någon singel som känner igen sig?