Hur räcker man till?

Mina två döttrar, 6 och 10 år, bor varannan vecka sedan jag skilde mig 2019. De har alltid varit väldigt mammiga, möjligtvis då deras pappa lyste med sitt ointresse för dom under vår tid tillsammans. 

Sedan skilsmässan har det varit en del tumult, och de är nu på mammaveckorna än mer mammiga. De vill båda två ha all tid de kan med mig, gärna mer. De bråkar om tiden, för helst vill de vara själva, med mig. 
Jag försöker så gott jag kan, att tillgodose detta, att försöka sätta tid, att umgås med dom. 

I detta har vi också en häst, ett hus, ett heltidsjobb, läxor - ni vet, ett liv. 
Det är mest min stora 10-åring som uttrycker att jag bara ägnar tid med den lilla, men jag försöker VERKLIGEN att hinna med båda, men jag går sönder snart. Hur gör ni andra? Som har mammiga/pappiga barn?

Jag har en sambo, och en bonusdotter. Men barnen vill vara med mig, vilket jag ju kan förstå behovet/önskan av då vi ses varannan vecka nu "bara" dessutom. Jag får också höra av min sambo att jag "måste hitta tid till hans dotter".
Hon bor här varje vecka, och jag försöker då tillämpa den tiden när mina barn inte är här, men det verkar inte heller uppskattas. 

Jag går sönder snart . Och min 6-åring har nu också den underbara perioden när hon är orolig och tänker på döden och att jag ska försvinna, och sitter som klister på mig - dessutom. 

Hur löser ni sånt här?