Vad är värst?

Jag är regelbundet otrogen med min sjukgymnast.
Min man sedan 16 år är helt ointresserad av att ge mig närhet eller bekräftelse. Det enda han suktar efter är att få en avsugning eller knulla. Finns ingen vilja att möta upp min njutning.
Jag har försökt visa honom, bromsa så han inte kommer så fort men nej...han bara kör på om vi knullar. Numera markerar jag kraftigt mitt missnöje med att gå upp igen och sätter mig i soffan efteråt.
Då blir han sur ich tycker jag är taskig. Men varför ska jag ligga kvar o lösa det på egen hand när han ändå bara vill sova o somnar inom 2min.
Hade han gett mig närheten mellan sexet. Spontana kramar och kyssar ibland, som inte behöver leda till sex skulle jag aldrig vara otrogen mot honom.
Men jag är "ensam" i vår relation när det kommer till närhetsbiten.
Jag har lämnat honom 1gång pga att det är ju fel att söka detta på annat håll o då berättade jag allt, inte med vem jag var otrogenmen ATT jag varit det. Han ville ändå ha tillbaka mig, o han var mycket angelägen att ge mig närhet...nästan åt andra hållet. Jag bemötte honom och gav upp min affär helt. Min man blev den man han var de första 7 åren. Kärleksfull mellan tillfällena vi hade sex. Det är allt jag begär. Att han kramar mig spontant och visar tillgivenhet.
Jag är absolut inte klängig eller needy o skulle nöja mig med detta någon gång/dag eller iaf varannan.
Jag säger att jag bokar massage för att få beröringen o min man förstår inte alls varför jag behöver det (jag säger att jag bokar massage hos en annan inte att jag har en affär med min sjukgymnast igen såklart)
Min sjukgymnast ger mig närhet, bekräftelse och njutning.
Vi har varit otrogna med varandra till och från i nästan 6 år. Han är väldigt speciell för mig men jag skulle inte kunna ha en relation med honom. Han är också gift och lite i samma situation som jag. 
Vi vet att det är fel och oetiskt men...
Jag älskar min man så oerhört mycket. I 5 år klarade jag att leva som enbart hans tömkärl. Jag har öppnat för att gå i parterapi och då såklart ge upp sjukgymnasten.
Men min man förstår inte/vill inte förstå varför.
I hans värld är "att knulla", o då bara penetration eller avsugning att ge båda närhet.

Jag är regelbundet otrogen med min sjukgymnast.
Min man sedan 16 år är helt ointresserad av att ge mig närhet eller bekräftelse. Det enda han suktar efter är att få en avsugning eller knulla. Finns ingen vilja att möta upp min njutning.
Jag har försökt visa honom, bromsa så han inte kommer så fort men nej...han bara kör på om vi knullar. Numera markerar jag kraftigt mitt missnöje med att gå upp igen och sätter mig i soffan efteråt.
Då blir han sur ich tycker jag är taskig. Men varför ska jag ligga kvar o lösa det på egen hand när han ändå bara vill sova o somnar inom 2min.
Hade han gett mig närheten mellan sexet. Spontana kramar och kyssar ibland, som inte behöver leda till sex skulle jag aldrig vara otrogen mot honom.
Men jag är "ensam" i vår relation när det kommer till närhetsbiten.
Jag har lämnat honom 1gång pga att det är ju fel att söka detta på annat håll o då berättade jag allt, inte med vem jag var otrogenmen ATT jag varit det. Han ville ändå ha tillbaka mig, o han var mycket angelägen att ge mig närhet...nästan åt andra hållet. Jag bemötte honom och gav upp min affär helt. Min man blev den man han var de första 7 åren. Kärleksfull mellan tillfällena vi hade sex. Det är allt jag begär. Att han kramar mig spontant och visar tillgivenhet.
Jag är absolut inte klängig eller needy o skulle nöja mig med detta någon gång/dag eller iaf varannan.
Jag säger att jag bokar massage för att få beröringen o min man förstår inte alls varför jag behöver det (jag säger att jag bokar massage hos en annan inte att jag har en affär med min sjukgymnast igen såklart)
Min sjukgymnast ger mig närhet, bekräftelse och njutning.
Vi har varit otrogna med varandra till och från i nästan 6 år. Han är väldigt speciell för mig men jag skulle inte kunna ha en relation med honom. Han är också gift och lite i samma situation som jag. 
Vi vet att det är fel och oetiskt men...
Jag älskar min man så oerhört mycket. I 5 år klarade jag att leva som enbart hans tömkärl. Jag har öppnat för att gå i parterapi och då såklart ge upp sjukgymnasten.
Men min man förstår inte/vill inte förstå varför.
I hans värld är "att knulla", o då bara penetration eller avsugning att ge båda närhet.

Otrohet oavsett karaktär är ändå otrohet och du måste genomlida det processen detta kommer ta efteråt. Sedan måste man också sätta sig ner och försöka komma till bukt med varför det blev som det blev. Man blir inte otrogen efter många års förhållande bara för att. Man gjorde inte heller det för att man var i stundens hetta. Man får finna sig genom de år man levt ihop för att finna vart problemet legat och vad man gjort med det. 

Personligen anser jag att det kommer ner till kommunikation oavsett hur svårt ämnet kan förbli. Ibland håller man tillbaka eller är rädd att förlora någon ifall man samtalar om ämnet eller så undviker man samtalet helt och hållet. Man får sätta ultimatum i förhållanden för att få förändring. Naturligtvis ska det förbli ett gemensamt beslut som man arbetar gentemot. Om man inser tidigt att förhållandet tagit annan vändning och kommunikation inte hjälpt, påpeka att du vill gå på parterapi och sätt krav för förändring. Ibland behöver någon sätta ner foten så den andra ska väckas till liv. 

I min värld om man älskar någon - då gör man allt man kan för att skapa förändring i ens tillvaro. Sedan separerar man. Man påstår inte att man älskar någon men sedan ljuger upp för samma person genom att gå bakom ryggen för att få gehör från någon annan. Men detta är ju bara jag 

Ha! Så du har fått den snubben som sjukgymnast? Ja herrejäklar. Är det inte en annan sjukgymnast vilket jag betvivlar (hur många såna sjukgymnaster kan finnas i Sverige?) så är det du och överdriver kanske inte ens nu med 100 patienter till. Du är inte direkt unik för honom eller att han aldrig gjort så innan.

Kan gissa att han blir rikskändis om/när bubblan spricker.

Som rubriken lyder, 
Vad är värst vid otrohet? Att man är otrogen med random personer eller återkommande med samma person? 

Otrohet oavsett karaktär är ändå otrohet och du måste genomlida det processen detta kommer ta efteråt. Sedan måste man också sätta sig ner och försöka komma till bukt med varför det blev som det blev. Man blir inte otrogen efter många års förhållande bara för att. Man gjorde inte heller det för att man var i stundens hetta. Man får finna sig genom de år man levt ihop för att finna vart problemet legat och vad man gjort med det. 

Personligen anser jag att det kommer ner till kommunikation oavsett hur svårt ämnet kan förbli. Ibland håller man tillbaka eller är rädd att förlora någon ifall man samtalar om ämnet eller så undviker man samtalet helt och hållet. Man får sätta ultimatum i förhållanden för att få förändring. Naturligtvis ska det förbli ett gemensamt beslut som man arbetar gentemot. Om man inser tidigt att förhållandet tagit annan vändning och kommunikation inte hjälpt, påpeka att du vill gå på parterapi och sätt krav för förändring. Ibland behöver någon sätta ner foten så den andra ska väckas till liv. 

I min värld om man älskar någon - då gör man allt man kan för att skapa förändring i ens tillvaro. Sedan separerar man. Man påstår inte att man älskar någon men sedan ljuger upp för samma person genom att gå bakom ryggen för att få gehör från någon annan. Men detta är ju bara jag 

Lika illa.

Absolut, dock är man då snabb med att klassa alla han knullat på som stackars oskyldiga offer och "offren" är snabba att haka på för att rädda det som räddas kan 

Alltså båda är så illa men ännu värre att vara det återkommande med samma. Jag skulle aldrig förlåta otrohet, även om det är sk snedsteg på fyllan, det skulle aldrig gå att lita på den andre efter det och därmed skulle det aldrig funka. 

Otrohet oavsett karaktär är ändå otrohet och du måste genomlida det processen detta kommer ta efteråt. Sedan måste man också sätta sig ner och försöka komma till bukt med varför det blev som det blev. Man blir inte otrogen efter många års förhållande bara för att. Man gjorde inte heller det för att man var i stundens hetta. Man får finna sig genom de år man levt ihop för att finna vart problemet legat och vad man gjort med det. 

Personligen anser jag att det kommer ner till kommunikation oavsett hur svårt ämnet kan förbli. Ibland håller man tillbaka eller är rädd att förlora någon ifall man samtalar om ämnet eller så undviker man samtalet helt och hållet. Man får sätta ultimatum i förhållanden för att få förändring. Naturligtvis ska det förbli ett gemensamt beslut som man arbetar gentemot. Om man inser tidigt att förhållandet tagit annan vändning och kommunikation inte hjälpt, påpeka att du vill gå på parterapi och sätt krav för förändring. Ibland behöver någon sätta ner foten så den andra ska väckas till liv. 

I min värld om man älskar någon - då gör man allt man kan för att skapa förändring i ens tillvaro. Sedan separerar man. Man påstår inte att man älskar någon men sedan ljuger upp för samma person genom att gå bakom ryggen för att få gehör från någon annan. Men detta är ju bara jag 

Som rubriken lyder, 
Vad är värst vid otrohet? Att man är otrogen med random personer eller återkommande med samma person?