Hur får ni ihop barn och jobb?

Jag sover sämre nu än när barnen var små, även om det är jobbigt att vara trött så blir man på något sätt van. Det är dock svårare att acceptera det när man inte har några barn att skylla på..

Helt ärligt så får vi inte ihop det särskilt bra. Har precis för 5-6 veckor sedan börjat jobba efter föräldraledighet med andra barnet som nu är ett år och det är väldigt svårt att ens få sig själv i ordning för att komma iväg på morgonen. Oavsett hur tidigt jag sätter klockan så vaknar hon precis innan och är hungrig eller så har blöjan läckt i sängen. Bara jag som gäller trots att pappan också är hemma på morgonen och samma visa på kvällen. Ofta somnar hon inte förrän efter 22 När jag själv är dödstrött. Vi har båda jobb där vi borde jobba lite hemma också på kvällen men just nu är det bara min man som kan få något gjort för lillan letar efter mig överallt om jag försöker sätta mig med datorn  och sitter jag där hon ser mig så står hon bredvid och vill komma upp i knät. Annars måste jag vänta till stora barnet sover så att min man kan ta ut lillan i vagnen så att jag får vara ifred. Att göra jobbet klart på jobbet är ännu inget alternativ då vi inte fått förskoleplats i tid inom rimligt avstånd, så vi väntar tills det finns plats och pusslar genom att åka hem så tidigt som möjligt och bytas av, men sedan får resten av jobbet göras typ på natten eller istället för lunchrast. Mycket tuffare än vi trodde att det skulle bli faktiskt. 

Mitt barn har stora sömnproblem, och jag brukar vara den som får ta det. Jag hade aldrig i livet orkat ha en fast heltidstjänst. Vi har löst det genom att jag inte jobbar regelbundet utan endast kvällar ibland men mest är jag hemma utan lön. Givetvis inte bra för framtida pension osv men så ser det ut 

Man får anpassa sig. Barn är extremt olika. Vissa sover nästan 24/7 första halvåret. Andra skriker nästan konstant. Självklart måste man anpassa sin situation efter det.
 

Sedan måste man komma ihåg att situationen om man har törliga småbarn är extrem. Det är den jobbigaste men också mest givande och viktiga perioden i livet. Det är säkert därför folk med småbarn orkar det som de tidigare inte trodde var möjligt.

Kan ingen av er gå ner i tid så länge? Det är inte optimalt för dig att inte kunna koncentrera dig så länge barnen är vakna och det kanske inte är jättebra för små barn att du försöker gå undan med datorn heller. 
Jag har själv varit i den sitsen, men det slutade med att jag bad min chef plocka bort ett antal uppgifter och lägga på en ersättare för jag får inte ihop det. Så nu jobbar jag 80% och slipper detta ständigt dåliga samvete med helg-och kvällsjobb. Min tid är värd mer än så. Man får dock passa sig så man inte går i fällan där man är ledig på pappret (och får lägre lön) men ändå gör samma jobb.

Men jag fattar vad du menar, den perioden när barnet är litet och man ska få ihop nya rutiner är tuff. Och barnet kan ju ha taskigt sömn i flera år!

Jag tror det bästa är att ta hand om barnen och inte jobba förrän de är större.

Ingen glädjer sig på dödsbädden åt att ha jobbat. Dessutom skiljer sig folk när de blir utbrända av sitt jobb.

Och Soc ska betala mat och husrum då eller? 

Nej, det fungerar inte för alla, alla har inte råd Dom lär ju jobba. Förr försörjde en man fru och typ 10 barn medan de Idag inte klarar av ens en fru och två barn. Det blir så när skatten är 50% samtidigt som folk bara ska ha och ha, väskor, naglar, bling bling 

Men på dödsbädden kan de ju glädja sig åt sitt bling bling.

Inser nu att det inte framgick av mitt inlägg, men givetvis har vi gått ner i tid - det är inte så att vi trodde att vi båda skulle kunna jobba heltid utan att ha förskoleplats. Jag jobbar nu 60% (två lediga dagar) och min man 80% (en ledig dag) och de andra två dagarna  som vi båda jobbar behöver jag bara vara på jobbet halvdagar och då är barnet med sin farmor. Min chef har verkligen försökt hjälpa mig med bra schema osv. Problemet är att farmor inte orkar passa mer än halvdagar så det täcker bara den tid jag måste vara i klassrummet (är lärare) men all tid som inte är undervisningstid dvs planering och rättning ska jag hitta tid till någonstans för även på 60% har jag fem olika grupper dvs fem olika planeringar att göra. Jag som alltid har jobbat heltid tänkte ju att 60% är pyttelite men det visade sig ändå vara tufft att få ihop utan förskoleplats.

Menar ju givetvis inte heller att jag går undan från barnen när jag är ensam med dem utan min tanke var ju att jag skulle kunna göra planering och rättning hemma när min man är med barnen i en annan del av bostaden, men det funkar alltså inte eftersom lillan letar efter mig utan jag måste smyga ut hemifrån kvällstid och sitta på t ex Espresso House och jobba eller att min man går ut med barnen vilket funkar en stund beroende på väder. Jag räknar ner till november när vi får inskolning och bannar mig själv att jag var lite  väl naiv. 

Vi jobbade 80 % både jag och sambon i flera år. 
Nu har vi 3 tonåringar och jobbar båda heltid men det är också väldigt tufft för barnen behöver omsorg, hjälp med skolarbete och mycket aktiviteter. Nya utmaningar med större barn också som kan vara svåra.

Flytta till en billig lägenhet - hus kan ni köpa igen senare, när barnen är så stora att ni utan problem kan arbeta heltid båda två. SÅ mycket mindre arbetskrävande också!

...och sedan går ni ner i tid ordentligt, alternativt att du blir hemmafru på heltid. Barnen är viktigast just nu; att ni som föräldrar orkar. Annars kan ni gå in i vägen och det kan bli en ren katastrof. Plus naturligtvis att det är synd om ungarna som ska vara så långa dagar på dagis. 

Jag utgår från att ni redan har sett över allt annat: bytt till billigaste el- tele- och bredbandsavtal, samt sparar el på alla sätt, sagt upp alla abonnemang (tidningar och tidskrifter, extra TV-kanaler...). Sådana saker. Man behöver inte så mycket när barnen är små, man kan leka med dem i stället. Spela brädspel och kortspel med dem när de blir lite större. Vara ute och gå i naturen på helgerna, utnyttja gratisaktiviteter som brukar finnas för barnfamiljer i kommunen.