Rättvist att jag tar allt?

Mitt ex valde en sådan man men till skillnad från de flesta andra drog hon i nödbromsen när barn-frågan kom upp. Skilde sej barnlöst. Träffade omedelbart en annan naiv idiot hon trodde sej ha bättre förutsättningar att få kontroll över och blev gravid direkt. Funkade sådär.. men antagligen bättre än hur det hade funkat med första snubben. Karriärmässigt har det gått bra och det missunnar jag henne verkligen inte.

(jag är den andra idioten)

Jag valde ingen karriärsmänniska, det är något han blivit med åren.

Men du valde kanske en driftig och ambitiös man, med rätt egenskaper för en framgångsrik karriär?
Detta är inget udda, utan verkar vara biologiskt betingat, liksom fysiska tecken på fertilitet, styrka e.t.c. som man vet attraherar fler kvinnor, liksom att män också dras till motsvarande hos kvinnor.

När han valde att satsa på karriär, diskuterade ni då ert gemensamma ansvar?Ställde du några villkor?

Kan det vara så att han fick uppfattningen att du gick med på att ta mer ansvar för barn och hem, om han bara var tillräckligt duktig i sitt jobb och såg till att skaffa tillräckligt mycket inkomst?

 

Nej, han visade inga såna tendenser då. Det har kommit gradvis de senaste 4-5 åren när han plötsligt började klättra i karriären. Det var inget aktivt val, utan det kom som sagt efterhand.

Jag tog all föräldraledighet och var hemma med barnen de första åren, men det kvittar ju i det här läget. Nu jobbar vi båda två och han går inte med på att hjälpa till mer hemma. Pengar är det bara han som jagat och han tjänar dessutom mycket mindre nu sen han startade eget.

Då är alltså svaret NEJ och JA på de två frågor jag ställde?!

Jag valde en man som visade sig vara helt utan driv, det hjälpte inte heller, gjorde inte ett dugg hemma och tog inget ansvar.

Även om man har driv och lägger stor vikt vid sitt jobb, är det väl ingen ursäkt att slacka hemma och lägga allt på sin partner?

Kvinnor har också driv och lägger vikt på sitt jobb, varför är det sällan de som slackar och lägger hemmet och barnen på mannen?

En bra man/kvinna klarar av att både ha driv, jobba, kanske göra karriär OCH se till att ta ansvar för barn och hem.
Kvinnor gör det hela tiden, män som säger sig vara så duktiga borde väl också kunna det?

Du har en poäng.

Oavsett vad, så anser jag inte att det är rätt, jag bara menar att det ofta följer på de val man gör.

Att ställa krav på jämlika villkor är också ett val. Att stanna hos en partner som inte är med på jämlika villkor är också ett val.

Sedan så måste inte allt vara helt jämlikt.
Om partner A har karriär denne vill satsa på, medan partner B inte har en karriär, utan prioriterar familj och hem, så ska de ju kunna få leva så, så länge de är överens om det och inte går emot var och ens egen vilja och önskan. Det är också en form av jämlikhet, även om det på ytan inte ser så ut.

Att bara köra sitt rejs och förvänta sig att partnern ställer upp på det utan överenskommelse är inte okej och definitivt inte jämlikt.

+1

Absolut! Är båda nöjda med ett upplägg där en jobbar mer och en tar hand om hushållet mer så är det ju jättebra!
Värre när någon inte är nöjd medan den andra är jättenöjd för att den slipper göra det tråkiga.

Det spelar heller ingen roll vem som gör vad i sjäkva hushållet, om en vill laga mat och den andre hellre diskar är det förstås toppen om man kan dela upp det så.
Men samma där om någon vägrar det tråkiga så att den andre tvingas ta det.

För mig är jämlikhet att båda har ungefär lika mycket fritid, att man samarbetar som familj och att sysslorna är uppdelade på ett sätt som båda är nöjda med. Lite ge och ta. Och att byta ibland om man så vill.

Dock att stanna är om man inte är nöjd är inte alltid ett val. Det kan vara svårt att lämna pga bostadsbrist, ekonomi eller andra orsaker. Så att stanna i ett dåligt förhållande är inte alltid ett val.
Jag var tvungen att stanna, pga ekonomi och jobbtider, men så fort jag kunde lämnade jag. Och önskar att jag lämnat flera år tidigare men just då såg jag inte möjligheterna, som jag gör nu när jag ser allt i backspegeln.

Detta med ekonomi måste man också ta med i beräkningarna.
Om man låter sin partner försörja familjen så kommer man att ha svårare att lämna när man inte längre står ut med förhållandet, så även där finns val folk gör.

I övrigt håller jag med dig.

Åh Wendy, jag tror jag precis blev kär i dig. Så himla bra sagt.

I mitt fall var det jag som hade inkomsten, inte han.
Och pga det hade jag inte råd att lämna pga att allt jag fick in gick till räkningar och mat och det räckte inte till så hamnade hos kronofogden. Lägenheten stod på honom och han hotade att kasta ut mig med två små barn, mitt jobb krävde kvällar och helger så i situationen jag stod i då kunde jag bara inte lösa. Fick ingen lägenhet trots inkomst och jobb.
lyckades ju lösa allt tillslut och såhär i efterhand kan jag ju se lösningar som jag inte kunde se då.
Jag bara vet att det där valet man har ibland inte kan ske just nu, ibland måste man jobba på det i många år. 

Beklagligt!

Tänk dig då att stå i samma situation som lågavlönad...Jo, men så är det ju, det har du rätt i.

Man kan också tvingas till lösningar som är allt annat än optimala.
X'et flyttade ut på landet i ett annat län 16 mil bort när hon inte kunde hitta en bostad, vilket förstås var jobbigt med barn hon hade gemensam vårdnad över med sitt X.

Jag var lågavlönad.
Han var en idiot men lyckades lämna tillslut så jag har det bra nu.
Kommer dock aldrig gå in i ett ojämställt förhållande igen.

Haha och hade hon istället sagt att hon hade en deltidsarbetande man utan driv skulle hon istället blivit ifrågasatt för att hon uppenbarligen valt en lat man och borde sett detta och därmed får skylla sig själv. Detta fenomen förekommer från arbetslös till företagare. 

Istället bör man fråga varför män så ofta dumpar över ansvaret kring hem och barn på kvinnorna och sen gnäller över att deras fruar verkar missnöjda och sedan blir förvånade över att bli lämnade? Varför väljer dessa män ens att skaffa barn när de uppenbarligen egentligen är helt ointresserade? Det skulle blir betydligt lättare för dem om de helt enkelt valde att inte skaffa barn ifrån början.

Det är väl ändå mannens ansvar minst lika mycket som kvinnans? Och ärligt talat tycker jag det är bra mycket värre att skaffa barn och sen vägra ta sitt ansvar än att man råkar välja fel partner, vilket kanske inte ens blir tydligt innan man skaffat barn och fantasi blir realitet, för inte sällan har ju allt låtit så bra innan, "klart vi gör detta ihop" osv. 

Men hur kunde du försörja hela familjen som ensam löntagare med låg inkomst?
Av vilket skäl bidrog inte han med inkomst?

Om du jobbar heltid och han jobbar heltid så har ni exakt samma skyldigheter mot era jobb att prestera 40 timmar/vecka oavsett vad ni tjänar. 

 

(Less) jag undrar vad han skulle tycka ifall du kom med det här förslaget, du säger att du vill prova på att bo själv. Du behöver lite mer egentid och att ni tar barnen vv ?

Det räckte ju till det nödvändiga som hyra el och mat. Fick lite hjälp av släktingar med.
han skyllde på att han mådde dåligt men ville hellre spela tv-spel än jobba. Var sjukskriven utan sgi. Jag är dock övertygad om att han kunnat jobba om han velat, han var en mästare på att manipulera läkare och ljuga.