Anonym (Depp)

Mon 3 Oct 2022 21:50

30 svar

Oförmögen att känna lycka?!

Jag har sedan 10 år tillbaka inte känt känslor av lycka trots att det hänt så fantastiska saker i livet.
Jag blev mentalt utbränd 2013 och fick OCD-diagnos, och depressionssymptom pga omständigheter. Men sedan dess är jag så känslomässigt avtrubbad, trots att jag skaffat partner, byggt hus, tagit universitetsexamen och mycket mer, så har jag aldrig direkt känt något.

Jag har vant mig vid att jag får vara nöjd om jag är lite småglad ibland, men har inte haft självmordstankar utan livet har varit BRA men inga sprudlande känslor. Såna är totalt avstängda!

Vad sjutton beror det på? Jag väntar och väntar på att min hjärna ska repa sig så jag kan börja känna igen. Hur kan det bli såhär?!

Anonym (även jag)

Tue 4 Oct 2022 14:53

#11

Även jag har ett ok liv med normala bekymmer för barn, ekonomi och annat. Jag kan ärligt säga att jag aldrig har känt nån vidare livsglädje eller lust för framtiden. Jag tror att jag är sån helt enkelt. Jag tror också att många har för höga förväntningar om hur lycklig man ska känna sig i vardagen. Jag tror inte att majoriteten av alla vuxna känner sig lyckliga varje dag direkt. Förutom på sina sociala medier då...

Anonym (gg)

Tue 4 Oct 2022 15:02

#12

Anonym (även jag) skrev 2022-10-04 14:53:57 följande:

Även jag har ett ok liv med normala bekymmer för barn, ekonomi och annat. Jag kan ärligt säga att jag aldrig har känt nån vidare livsglädje eller lust för framtiden. Jag tror att jag är sån helt enkelt. Jag tror också att många har för höga förväntningar om hur lycklig man ska känna sig i vardagen. Jag tror inte att majoriteten av alla vuxna känner sig lyckliga varje dag direkt. Förutom på sina sociala medier då...

Jag har varit lyckligare tidigare. Jag har liksom inte kravet att känna mig sprudlande dygnet runt, men lite lycklig ibland hade varit skönt.

Anonym (Depp) Trådstartaren

Tue 4 Oct 2022 15:30

#13

Anonym (gg) skrev 2022-10-04 14:44:19 följande:

Jag känner likadant. Nu är det iof så att mitt liv inte heller är överdrivet lyckligt och det finns vissa händelser i närtid som är jobbiga, men det har varit såhär senaste 15 åren ungefär. Är 45 idag.

Jag tror för min del att en annan livsstil kanske skulle hjälpa, men hur jag ska få det att fungera ekonomiskt är svårt. Jag har en okej lön idag, men gillar inte mitt jobb.

Nej jag gillar inte heller mitt jobb, och det tror jag är en stor del i själva grundlyckan om man säger så.

Anonym (Depp) Trådstartaren

Tue 4 Oct 2022 15:31

#14

Anonym (även jag) skrev 2022-10-04 14:53:57 följande:

Även jag har ett ok liv med normala bekymmer för barn, ekonomi och annat. Jag kan ärligt säga att jag aldrig har känt nån vidare livsglädje eller lust för framtiden. Jag tror att jag är sån helt enkelt. Jag tror också att många har för höga förväntningar om hur lycklig man ska känna sig i vardagen. Jag tror inte att majoriteten av alla vuxna känner sig lyckliga varje dag direkt. Förutom på sina sociala medier då...

Det är så svårt att prata om lycka för det blir alltid såna kommentarer, att man inte kan vara lycklig jämt blabla.
Nej men under 10 år och man har nytt förhålland, bytt hus, tagit examen, gravid, så borde en känsla av lycka infunnit sig.

Anonym (gg)

Tue 4 Oct 2022 16:53

#15

Anonym (Depp) skrev 2022-10-04 15:30:33 följande:

Nej jag gillar inte heller mitt jobb, och det tror jag är en stor del i själva grundlyckan om man säger så.

Det tror jag också, man är där så många timmar om dagen. Själv trivs jag dels inte med arbetet, men dels heller inte med de kollegor jag har just nu, det är nog så att man måste trivas minst med det ena för att det ska vara uthärdligt. Jag får se hur jag ska göra.

Vad trivs inte du med på arbetet? Ska du byta jobb?

Anonym (även jag)

Tue 4 Oct 2022 16:56

#16

Anonym (Depp) skrev 2022-10-04 15:31:50 följande:

Det är så svårt att prata om lycka för det blir alltid såna kommentarer, att man inte kan vara lycklig jämt blabla.
Nej men under 10 år och man har nytt förhålland, bytt hus, tagit examen, gravid, så borde en känsla av lycka infunnit sig.

Vet inte riktigt. Jag har nog aldrig känt riktig lycka så som andra beskriver den. Men om man har känt det förut, så förstår jag om man har en önskan om att få känna det igen! Jag tror däremot att det kommer inifrån en själv och att det inte kan komma utifrån. så jag tror inte riktigt på att det kommer från jobb, relationer, eller liknande ändå...det är en oerhört intressant fråga som jag har grubblat en hel del över i mina dagar.

Anonym (Depp) Trådstartaren

Tue 4 Oct 2022 18:34

#17

Anonym (gg) skrev 2022-10-04 16:53:35 följande:

Det tror jag också, man är där så många timmar om dagen. Själv trivs jag dels inte med arbetet, men dels heller inte med de kollegor jag har just nu, det är nog så att man måste trivas minst med det ena för att det ska vara uthärdligt. Jag får se hur jag ska göra.

Vad trivs inte du med på arbetet? Ska du byta jobb?

Varken arbetsuppgifter eller kollegor trivs jag med. Bara 1 kollega av 7.. ingen av mina kollegor trivs på jobbet heller eller med varann, det är en enormt dyfunktionell verksamhet på alla sätt så jag kommer inte återgå efter min föräldraledighet.. Om det inte skett nåt stort, vet att minst 2 kommer sluta inom en snar framtid och chefen kommer bytas ut så det kan bli annat sen.

Men härskartekniker och prestige beskriver mitt jobb.

Anonym (Depp) Trådstartaren

Tue 4 Oct 2022 18:35

#18

Anonym (även jag) skrev 2022-10-04 16:56:18 följande:

Vet inte riktigt. Jag har nog aldrig känt riktig lycka så som andra beskriver den. Men om man har känt det förut, så förstår jag om man har en önskan om att få känna det igen! Jag tror däremot att det kommer inifrån en själv och att det inte kan komma utifrån. så jag tror inte riktigt på att det kommer från jobb, relationer, eller liknande ändå...det är en oerhört intressant fråga som jag har grubblat en hel del över i mina dagar.

Men det spelar ingen roll vart lyckan kommer ifrån, det finns inte oavsett för mig.

Anonym (gg)

Tue 4 Oct 2022 18:43

#19

Anonym (Depp) skrev 2022-10-04 18:34:18 följande:

Varken arbetsuppgifter eller kollegor trivs jag med. Bara 1 kollega av 7.. ingen av mina kollegor trivs på jobbet heller eller med varann, det är en enormt dyfunktionell verksamhet på alla sätt så jag kommer inte återgå efter min föräldraledighet.. Om det inte skett nåt stort, vet att minst 2 kommer sluta inom en snar framtid och chefen kommer bytas ut så det kan bli annat sen.

Men härskartekniker och prestige beskriver mitt jobb.

Ja, samma för mig, jag trivs med en kollega av tio. Men han jobbar sällan med mig (men han stannar ibland kvar efter jobbet och snackar lite, vilket gjort att jag stått ut). Jag vantrivs mest med att aldrig bli uppskattad på jobbet, alltid kritiserad för saker som inte stämmer, chefen är väldigt osynlig i verksamheten och kollegorna snackar mycket skit, men tar aldrig upp problemen rakt till den personen det gäller. Är alltså inte bara mig det snackas om, utan allmänt. Dålig och trist stämning. Känns som man ska ut i krig när man ska på personalmöte.

Bra att du inte ska tillbaka om det inte blir bättre. jag funderar på att hitta någon ettårig utbildning, ta tjänstledigt och börja arbeta mer administrativt än jag gör nu på en annan arbetsplats.

Anonym (Depp) Trådstartaren

Tue 4 Oct 2022 18:52

#20

Anonym (gg) skrev 2022-10-04 18:43:31 följande:

Ja, samma för mig, jag trivs med en kollega av tio. Men han jobbar sällan med mig (men han stannar ibland kvar efter jobbet och snackar lite, vilket gjort att jag stått ut). Jag vantrivs mest med att aldrig bli uppskattad på jobbet, alltid kritiserad för saker som inte stämmer, chefen är väldigt osynlig i verksamheten och kollegorna snackar mycket skit, men tar aldrig upp problemen rakt till den personen det gäller. Är alltså inte bara mig det snackas om, utan allmänt. Dålig och trist stämning. Känns som man ska ut i krig när man ska på personalmöte.

Bra att du inte ska tillbaka om det inte blir bättre. jag funderar på att hitta någon ettårig utbildning, ta tjänstledigt och börja arbeta mer administrativt än jag gör nu på en annan arbetsplats.

Ja! Samma hos mig! Ingen uppskattning och skitsnack. Min grupp hade extern handledning innan jag började där handledaren slutade för att han inte klarade av gruppen. Pga individerna i den. Och personalmöte ger mig ångestpåslag!

Vad tänker du dig för utbildning?

Freddie K

Wed 5 Oct 2022 16:17

#21

Jag är inte heller lycklig och känner mig oftast inte glad, men jag tänker att om man inte förväntar sig saker så blir man inte besviken. Sen tänker jag att man kan inte tvinga sig själv att vara glad, men man får försöka tänka på allt positivt i sitt liv, även om det är svårt.

Man kan inte somna levande och vakna upp död!.

Anonym (Oglad)

Wed 5 Oct 2022 18:15

#22

Känner ni andra känslor?

Anonym (gg)

Wed 5 Oct 2022 18:33

#23

Anonym (Oglad) skrev 2022-10-05 18:15:15 följande:

Känner ni andra känslor?

Jag känner då och då en gnagade ångest.

Anonym (gg)

Wed 5 Oct 2022 18:34

#24

Anonym (Depp) skrev 2022-10-04 18:52:29 följande:

Ja! Samma hos mig! Ingen uppskattning och skitsnack. Min grupp hade extern handledning innan jag började där handledaren slutade för att han inte klarade av gruppen. Pga individerna i den. Och personalmöte ger mig ångestpåslag!

Vad tänker du dig för utbildning?

Utbildning- jag vet inte riktigt, antingen någon som är kort eller avsluta en redan påbörjad som nästan är klar, det beror lite på vad csn tycker de vill betala för.

Anonym (Ana)

Wed 5 Oct 2022 20:48

#25

Det du beskriver kallas anhedoni och kan uppstå av många olika orsaker. Har egen erfarenhet med detta tillstånd. Stod på antidepressiva under några månader, och kan inte se att jag hade haft något annat realistiskt val egentligen. Och fick i samband med det anhedoni inom flera områden, jag var då 24 år gammal. Är 35 år nu, och har fortfarande problem med att inte känna glädje fullt ut. Men det har blivit bättre överlag, pö om pö. Inte helt återställd, men bättre. Sen vänjer man ju sig också kan man väll säga. Livet fortsätter. Men området som det däremot inte har förbättrat sig inom för mig, är fysisk anhedoni (Specifikt sex, äta och beröring). Har fått anhedoni vid depressioner och vid medicinering med ssri förut också, men då har det alltid gått tillbaka snabbt efter man blev frisk/inte behövde medicin. Men icke riktigt denna gången.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Anhedoni

Anonym (Ana)

Wed 5 Oct 2022 21:04

#26

Som i vanlig ordning går det oftast att finna lite mer djupgående information på engelska. Första halvan av artikeln handlar om vad tillståndet är för något.

https://www.webmd.com/depression/what-is-anhedonia

What Causes It

Anhedonia is closely linked to depression, but you don't have to be depressed or feel sad to have it. It also affects people with other mental illnesses, like schizophrenia and bipolar disorder. And it can show up in people with seemingly unrelated health concerns like Parkinson's disease, diabetes, coronary artery disease, and substance abuse issues.

Scientists think anhedonia may be tied to changes in brain activity. You might have a problem with the way your brain produces or responds to dopamine, a "feel-good" mood chemical. Some early research (on rats) suggests that the dopamine neurons in an area of the brain called the prefrontal cortex might be overactive in people with anhedonia. This somehow interferes with pathways that control how we seek out rewards and experience them.

How It's Treated

Anhedonia can be tricky to treat. There?s no clear way to do it. The first step is generally to find any unknown cause, focus on treating that issue, and hope the anhedonia gets better as a result.

That's often true, especially when it comes to depression. People who take antidepressantmedications (selective serotonin reuptake inhibitors, or SSRIs) may find that anhedonia improves along with the rest of their depression symptoms, but that's not always the case. Sometimes these medications blunt emotions and make this problem worse.

Anonym (Tänk på döden)

Wed 5 Oct 2022 21:39

#27

Det ryms rätt mycket känslor i en människa och rent krasst så kan man bli tämligen avstängd gällande lycka om man är inne på att försöka fly undan sin sorg, ilska och sådant som inte är fullt lika "mysigt" som lycka. Är man aktivt på att försöka putsa upp sig och inte faktiskt också känna sorg, frustration och annan skit och hoppas lycka och glädje kommer dyka upp kan man bli tämligen besviken.

Jag tänker att lycka är något man liksom inte finner genom att jaga den och i barn, ett fint hus, och där man tror den finns och strävar efter att finna den. Den ser kanske inte ut som du tror och den har kanske en prislapp du inte är redo att betala.

Själv har jag ofta i livet varit mycket lycklig. Och det är rätt paradoxalt. Min bästa vän dog ifrån mig när jag var 6 år gammal, Jag blev dödligt sjuk vid 28 års ålder. Jag blev frisk och då dog min mor. Jag fick ett funktionsnedsatt barn.... Och mitt uppe i detta har jag mängder av bra dagar och fina stunder. Och tillför något på planeten!

Jag tänker att du ska sluta leta efter lyckan och sätta dig en stund och tänka på döden, livets hårda villkor och sen faktiskt fortsätta leva. Gråt en skvätt och släpp fram lite av dina andra känslor i lugn och ro.

Anonym (Fiffi)

Wed 5 Oct 2022 21:45

#28

Anonym (Tänk på döden) skrev 2022-10-05 21:39:03 följande:

Det ryms rätt mycket känslor i en människa och rent krasst så kan man bli tämligen avstängd gällande lycka om man är inne på att försöka fly undan sin sorg, ilska och sådant som inte är fullt lika "mysigt" som lycka. Är man aktivt på att försöka putsa upp sig och inte faktiskt också känna sorg, frustration och annan skit och hoppas lycka och glädje kommer dyka upp kan man bli tämligen besviken.

Jag tänker att lycka är något man liksom inte finner genom att jaga den och i barn, ett fint hus, och där man tror den finns och strävar efter att finna den. Den ser kanske inte ut som du tror och den har kanske en prislapp du inte är redo att betala.

Själv har jag ofta i livet varit mycket lycklig. Och det är rätt paradoxalt. Min bästa vän dog ifrån mig när jag var 6 år gammal, Jag blev dödligt sjuk vid 28 års ålder. Jag blev frisk och då dog min mor. Jag fick ett funktionsnedsatt barn.... Och mitt uppe i detta har jag mängder av bra dagar och fina stunder. Och tillför något på planeten!

Jag tänker att du ska sluta leta efter lyckan och sätta dig en stund och tänka på döden, livets hårda villkor och sen faktiskt fortsätta leva. Gråt en skvätt och släpp fram lite av dina andra känslor i lugn och ro.

Jättefint inlägg. Otroligt att du gått igenom allt det och ändå känner dig lycklig mestadels. Det blev jag lite smålycklig av att läsa.

Anonym (A)

Wed 5 Oct 2022 21:47

#29

Anonym (Tänk på döden) skrev 2022-10-05 21:39:03 följande:

Det ryms rätt mycket känslor i en människa och rent krasst så kan man bli tämligen avstängd gällande lycka om man är inne på att försöka fly undan sin sorg, ilska och sådant som inte är fullt lika "mysigt" som lycka. Är man aktivt på att försöka putsa upp sig och inte faktiskt också känna sorg, frustration och annan skit och hoppas lycka och glädje kommer dyka upp kan man bli tämligen besviken.

Jag tänker att lycka är något man liksom inte finner genom att jaga den och i barn, ett fint hus, och där man tror den finns och strävar efter att finna den. Den ser kanske inte ut som du tror och den har kanske en prislapp du inte är redo att betala.

Själv har jag ofta i livet varit mycket lycklig. Och det är rätt paradoxalt. Min bästa vän dog ifrån mig när jag var 6 år gammal, Jag blev dödligt sjuk vid 28 års ålder. Jag blev frisk och då dog min mor. Jag fick ett funktionsnedsatt barn.... Och mitt uppe i detta har jag mängder av bra dagar och fina stunder. Och tillför något på planeten!

Jag tänker att du ska sluta leta efter lyckan och sätta dig en stund och tänka på döden, livets hårda villkor och sen faktiskt fortsätta leva. Gråt en skvätt och släpp fram lite av dina andra känslor i lugn och ro.

Fint skrivet

Haniel

Thu 2 Mar 2023 18:13

#30

Fattar exakt! Känner lika dant och har samma historia som du. Jag tror att jag inte lever det liv jag vill och borde göra. Det är något som gnager och säger att detta är fel. Jobba med nåt annat, flytta etc. etc. Men det är inte alltid rätt. Men jag skiljde mig från barnens pappa och DÅ blev jag lite gladare iaf. 😊

Oförmögen att känna lycka?!

INNEHÅLL