Fröken hälsar knappt på mitt barn

Att du överläser situationer. 

Du skulle sett hur mina lärare behandlade mig som barn. Var Jätte blyg och de roade sig med att skratta åt mig och även öppet håna inför hela klassen

Mammatill6, tack jag respekterar din åsikt. Du kan ha rätt om mig men jag tog endast upp ett exempel av många och jag har sett den här läraren bemöta andra barn som kommer på morgonen på ett annat sätt. 

Just strax innan skolan börjar är en stressfylld stund för lärarna. Du ska hinna möta varje barn samtidigt som föräldrar vill prata om alltifrån att barnet ska hämtas av mormor till att barnet sovit dåligt och är lite sur. Samtidigt som man kan få information från övriga pedagoger. Det är inte alltid lätt att hinna vara trevlig på morgonen.

Hur tycker din dotter att fröken är under dagen? 
Om morgnarna inte känns okej för dig. Prata med fröken.

Sanna43, jag blir ledsen av att höra hur du behandlades som liten. Jag hoppas att du kunnat läka dem såren som dina lärare orsakat dig 🤍

Rödtjärnens Anna, jag har verkligen haft det du skriver i åtanke vid flera tidigare stiuationer, därför inte gkort något av det. 

Intressant att du frågar. Jag frågade min dotter idag öppna frågor när jag hämtade henne, tex hur dagen har varit. Min dotter säger att dagen har varit bra och rolig men sen säger hon med en bräcklig röst: "men jag blev lite ledsen idag" jag frågade vad hon blev ledsen för och hon svarar: "läraren lät min bästa kompis att gå ut med enbart fleecetröja, men när jag frågade precis efteråt om det gick bra att jag också bara hade fleecetröja utan regnjacka så sa hon nej du får ta på dig båda. Och det gjorde mig ledsen att hon va snäll mot ----- men inte mig".

(mitt barns önskan är att kunna gå utan jacka året om. Det vet fröken om eftersom att den dusskussionen kommit på tal vid tidigare samtal med läraren). 

Jag frågade min dotter vad hon trodde det berodde på att det blev så? Då svarar hon: " ------ (läraren) är bara snäll mot ----- (bästa kompisen) för att hon är snällare än mig. Jag tror att hon tycker om henne mer än mig".

Jag ville inte att hon skulle internalisera dessa känslor av att vara annorlunda för att hon blev särbehandlad så jag sa att det kan vara så att fröken hade glömt att hon tillät bästa kompisen att gå utan jacka, därför kan de fått olika svar av henne. Min dotter som är väldigt klok sa:"mamma det känns inte som det men jag hoppas att det är så".

Jag uppmande min dotter att nästa gång gå tillbaka och fråga på ett vänligt sätt, varför bästisten får men inte hon. Men min dotter berättade att hon inte kände sig trygg med att prata med läraren om det här för att hon är "extra-arg-stressad (som hon uttryckte det) hela tiden".

Vill liksom inte starta en konflikt med läraren för rädslan att det blir värre för min dotter....
Men om jag tar upp detta med henne, hur ska jag undvika att hon känner sig förolämpad? 

Usch vilken svår fråga. Jag har själv ett barn (numera i gymnasiet) som vuxna i förskola och skola inte gillade när han var liten. De hade svårt att förstå sig på honom, tror jag. Väldigt smart och lugn och introvert men samtidigt rätt pratsam, inte någon typisk kille. Han var ju pojke och lärare på förskola och lågstadie är för det mesta inte så himla trevliga mot pojkar, så det var ganska enkelt att prata hemma om att det är så i skolan av olika anledningar. Han blev drabbad på en rad olika sätt som satt spår hos honom än idag tyvärr. 

Men du har ju en flicka och lärare är supergulliga mot de flesta flickor - men inte mot alla. Det finns flickor som av någon anledning faller utanför lärarnas gullighetsram eller hur man ska uttrycka det. 

Jag tänker att det är viktigt att ha koll så att läraren inte mobbar dottern - verkligen särbehandlar henne negativt i viktiga frågor. I så fall måste ni ju ta tag i frågan rejält. Men om det är så att fröken bara gillar vissa barn bättre än andra och ger dem lite fördelar - ja, så är det ju tyvärr i verkligheten. Där måste man också skapa en robusthet hos barnet att klara av den verkligheten. Att inte bry sig så mycket och inte ta åt sig av små orättvisor som drabbar dem. 

För läraren är nog frågan om fleecen en petitess som hon inte ens kommer ihåg längre. För er dotter blev det en stor fråga. (När det gäller ytterkläder så undrar jag om inte barnen kan få bestämma själva vad de ska ha på sig förresten?) Om min son hade sett att en klasskompis fick gå ut utan jacka så skulle jag nog sagt till honom att han också kunde ha bara fleece utan att fråga läraren faktiskt...

Eftersom din dotter låter klok, så kanske hon har något eget förslag också. Barn har ofta väldigt bra egna idéer. 

När hon säger att läraren är extra-arg-stressad så kan du nog vara rätt säker på att läraren inte trivs på sitt jobb av någon anledning. Det är också bra att prata med dottern om  att när människor är såna beror det på dem själva, att de har något som är jobbigt som inte beror på barnet. Även om hon säkert redan förstår det, så tror jag att det kan vara bra att prata lite extra om? 

Det är svårt med balansen som förälder när man hamnar mellan barn och lärare. Jag förstår precis vad du menar med att starta en konflikt med läraren, har under årens lopp hamnat på fel sida av balansen flera gånger (tyvärr med sonen som offer, har varit för mesig mot skolan). Jag tänker att läraren ännu inte har särbehandlat din dotter så kraftigt att det verkar vara värt en konflikt? Kanske kommer läraren att tycka bättre om dottern när hon lär känna henne om ett tag? Kanske kommer lärarens situation lugna ner sig så att hon inte är lika arg av sig överlag? Vänta och se ett tag, tänker jag...

Ar det alltid något speciellt önskemål eller fråga eller krav eller liknande du eller ditt barn kommer med? Tänker om det konstant är något som efterfrågas från ert håll blir det ganska tröttsamt för fsk-lärarna att hålla på att bemöta det speciellt, och ni har hamnat i en inte-nu-igen-ignoreringsfas bäst det går från deras håll.

Förstår hur du tänker. Skulle kunna vara så, dock är det en av två lärare som är på det här sättet. Den andra mentorn är hur tillmötesgående och hur trevlig som helst. Jag kan inte direkt komma på att jag/vi krävt något extra förutom att jag vid ett tillfälle påpekat att jag gärna vill veta om min dotter hamnat i en konflikt med någon som gjort henne ledsen då hon har svårt att uttrycka sina känslor för nya människor och för att vi ska få en chans att prata om det som hänt hemma också (detta efter att jag fick veta av dotten när vi kom hem en dag att hon blivit slagen på skolan och att hon slog tillbaka, vilket fick henne att må dåligt hela dagen) 
Det jag bad om var att jag önskade att de informerade mig om eventuella konflikter, samt att jag hoppades på att de skulle kunna vara till hjälp gällande hennes svårigheter att hantera jobbiga känslor när hon är med nya människor som hon inte lärt känna än. 
Detta kan kanske upplevas som för stort krav av en lärare om hen är stressad, men det emotionella stödet som ska finnas i skolan är viktigt för mitt barn och hennes möjligheter till lärande. Därför kände jag att det var viktigt att be om återkoppling vid liknade situationer. 

Alltså, om skolklockan har ringt, så ska man ställa sig i ledet in till skolan. 

Det där med övergång mellan förskola och skola är superknepigt (jag vet eftersom jag själv arbetar i förskola och har en son som började förskoleklass för två år sedan.) Jag har många gånger fått höra från föräldrar till min sons kompisar och föräldrar vars barn har slutat förskola för att börja F-klass, att det är så jobbigt att man inte får samma bemötande i skola som i förskola. (Själv tyckte jag att det var jobbigt att fritids inte alltid hade tid eller ens visste vad min son hade gjort efter skoltid, eftersom jag i min egen "mammabubbla" inbillade mig att "fritids är typ som förskola fast efter förskoleklass.)

Det här som du belyser är lite det som är grejen med skola. F-klass ÄR skola och inte förskola. Har det ringt in, så har det ringt in och då kan man inte springa ifrån ledet och gå och hälsa på en fröken som står vid sidan av, oavsett om denne är upptagen med att "barnvakta" eller att prata om någonting viktigt med en kollega. 

Jag vet att det är på förslag (kanske redan genomfört?) att F-klass ska bli Åk1 om några år, just med det här i åtanke, att så många vårdnadshavare förväntar sig att F-klass ska vara lika som förskolan.