Det är så sorglig. Imorse var det ytterligare en morgon där hon grät o skrek för att hon inte vill gå dit. Jag har pratat med hennes lärare. Jag vet att hon har det svårt med det social, hon kommer inte in i gruppen. Hon är väldigt blyg och i skolan säger hon inte mycket.
Jag vet inte vad jag ska göra!
Någon som är med om något liknande?
Nej jag försöker bara hålla mig lugn.
Igår gick jag ut med henne och hennes enda vän till en lekplats. Då kom det två tjejer till från skolan. Min dotter blev glad men det blev snabbt att hon kände sig utanför. Så då drar hon sig undan. Pratade med henne och hon känner att de andra inte brydde sig om henne och var elaka. Jag var ju där och de var ju inte elaka. Hon tror alltid det värsta tyvärr och tar inte alls för sig. Sen blev hon ledsen och ville hem. Känner att hon förstör för sig själv och hon inser inte det själv. Känns heller inte att det hjäpr vi försöker förklara och peppa
Ja. Min son har adhd och jag vet att det tar enormt lång tid innan man får hjälp så tänkte att det inte är värt att vänta längre
I dag gick hon in helt själv😃
Ok intressant. Lite skönt att läsa om någon likasinnad, men det är klart tufft för barnen.
Så bra att hon får strategier från kuratorn! Har försökt få min dotter att prata med en också men hon vill tyvärr inte. Kanske när hon blir äldre..
Har det lättare med åren eller det har varit detsamma under alla år?
Tillbaka till ruta 1 idag:( allt var bra fram tills att jag sa att hon måste ha jacka på sig:/
Får din dotter alltså välja själv om hon ska till skolan? Lite tårar så får man vara hemma och strunta i skolplikten?
Hade min unge fått vara hemma varje gång man inte vill, orkar eller gråter lite så hade ungen lätt blivit en hemmasittande
Tvång ÄR lösningen till skolan går man oavsett.
Grattis till dig som börjar med detta redan vid 7år, nu har du ett jättefint problem där makten ligger hos barnet och du har själv valt det!
Nu gjorde du en helt egen tolkning. Hon får inte vara hemma för att hon är ledsen. Jag gick med henne till skolan och hon stod och grät tryckt mot mig. Sen körde jag till jobbet.
Jag ville bara ventliera vad som kan vara problenet.
Får din dotter alltså välja själv om hon ska till skolan? Lite tårar så får man vara hemma och strunta i skolplikten?
Hade min unge fått vara hemma varje gång man inte vill, orkar eller gråter lite så hade ungen lätt blivit en hemmasittande
Tvång ÄR lösningen till skolan går man oavsett.
Grattis till dig som börjar med detta redan vid 7år, nu har du ett jättefint problem där makten ligger hos barnet och du har själv valt det!
Jag kommer inte ihåg men jag tror inte jag frågade dottern om hon ville gå till en kurator och prata? Jag har för mig att jag bara sa att det kommer komma en snäll kvinna från skolan lite då och då. Att ni två kommer rita och prata lite.
Jag tog kontakt med kuratorn och lyfte mina tankar och hon och jag kom överrens om att hon skulle träffa min dotter under skoltid.
Det har hjälpt mycket med kuratorn. Tycker du ska kontakta kuratorn.
Sen borde lärare, resurs, fritidspersonal hjälpa på raster t.ex för att din dotter ska komma med i lek. Styrda lekar av vuxen där fler barn är med. Det krävde jag av lärare plus resursperson när min dotter hade det jobbigt med att komma med i lek pga hon inte vågade fråga. Läraren var med på rasten (brukar vara resurspersonen som är med ute på rast) styrde ihop lekar med klassen, var med själv I lek.. idag är min dotter med och leker med sina klasskompisar, börjat säga ifrån så smått..
Måste hon ha jackan på sig? Låt hon frysa så kanske hon kommer på själv att hon fryser och vill ha den.
Min dotter har också vägrat ha på sig jacka, mössa osv... Jag har låtit henne vara utan. Efter en stund har hon velat ha det ändå. Har lagt ner jacka mössa i väskan och sagt att det finns I ryggen om hon vill ha det.
Hej!
Jag förstår dig och lider med dig.
Det där att "allt är bra tills jackan ska på" - det känner jag igen.
Min son var hemmasittare tre månader i ettan. Efter sommarlovet gick det helt över (trodde vi), han gick glatt i skolan i två månader.
Och nu har han varit hemma i två veckor...
Min son är utåtriktad, oblyg, han många vänner i klassen. Han är social och har lätt att lära sig saker.
Det gick kanonbra i förskoleklass och första terminen i ettan, och två månader i början av tvåan.
Ni som säger "varför låter ni honom bestämma", ni fattar verkligen ingenting.
Vi kämpade som djur.
Min man bar honom till skolan, medans sonen sparkades slogs och skrek "jag vill döda dig, jag vill döda mig" hela vägen. Vi blivit två gånger anmälda till soc av folk som såg detta, eftersom det såg hemskt ut.
Min man hade stora blåmärken överallt, rivsår i ansiktet och sonen slog sönder hans glasögon flera gånger. Min man är både väldigt stark och väldigt lugn, han är supernoga med att inte göra honom illa på något sätt, och det gör att han inte orkar det fysiskt: alltså ni fattar nog inte hur jobbigt det är rent fysiskt, när en 7åring sparkas och slåss vilt som om det gäller livet. Att JAG skulle klara av detta kommer inte ens på frågan.
Så fort vi vänder hem, blir han lugn och glad igen.
Vi har tät kontakt med soc, med BUP, med skolans hälsoteam, med rektor mm.
Alla dessa möten och utredningar hjälper inte ett skit.
Jag var med honom i skolan många dagar. Det gick inte bra: han ville gärna ha mig med, men där inne satt han bara I eget rum och ville inte jobba.
Han fick personlig assistent, men dem gånger han gick till skolan så jobbade han ändå inte.
Och då tar han jättegärna med sig kompisar hem efter "skolan", kompisar nästan tävlar för att följa med honom. Hemma leker de jättebra och är glada.
Lärarna är stöttande, skriver fina brev att de saknar honom mm.
Både jag och mannen jobbar heltid. Vi blir nog snart av med jobbet eller jag vet inte.... Vi turas om att vabba och får intyg från BUP, men hur länge kan det fortsätta!!???
Ni som säger "det är bara att böra honom till skolan och lämna där". Hur tänker ni egentligen!? Han springer ju tillbaka hem, trots att assistenten träffar honom på halva vägen och lockar och lirkar och är bestämd. Ska assistenten hålla fast i honom? Jag kan lova att hon inte är stark nog.
Han är smart men vill inte säga varför han inte vill gå till skolan. De gångerna han är i skolan, så har han jätteroligt på rasterna, leker med vänner. Det ser nåde lärare och vi när vi hämtar.
Vi mutar honom som galningar. Dagarna när han skulle få godis hemma efteråt är förbi (funkade ändå aldrig). Bjuda hem kompisar efter skolan funkade några gånger, inte nu längre.
Vi satte upp kryschema på kylskåpet "Liseberg efter fem skoldagar". Han sa att han bryr sig inte.
Vi lovar nu dator och allt möjligt. Han säger att han bryr sig inte.
Nej det var dumt av mig att börja bråka om det när hon var på ett ganska bra humör ångrar mig så. Trodde inte det skulle förstöra så mkt.
Ja de har också styrda lekar som hon brukar vara med i.
Hon säger bara att hon inte vill prata med någon annan vuxen än oss föräldrar
Måste hon ha jackan på sig? Låt hon frysa så kanske hon kommer på själv att hon fryser och vill ha den.
Min dotter har också vägrat ha på sig jacka, mössa osv... Jag har låtit henne vara utan. Efter en stund har hon velat ha det ändå. Har lagt ner jacka mössa i väskan och sagt att det finns I ryggen om hon vill ha det.
Måste hon ha jackan på sig? Låt hon frysa så kanske hon kommer på själv att hon fryser och vill ha den.
Min dotter har också vägrat ha på sig jacka, mössa osv... Jag har låtit henne vara utan. Efter en stund har hon velat ha det ändå. Har lagt ner jacka mössa i väskan och sagt att det finns I ryggen om hon vill ha det.