Syskon som försöker vara förälder

Vissa barn blir sådär "bossiga". Mycket möjligt att diagnoserna spelar in, att hon inte klarar av att tänka att hon ska vänta ut och låta er föräldrar köra racet med syskonet. Kanske ett kontrollbehov, vad vet jag? 
Men oavsett diagnoser måste hon givetvis ändå lära sig att inte lägga sig i där hon inte ska. Jag hade en kompis som var sådär i skolan. Hon ville gärna bestämma över oss andra och hon var som en " tjatig morsa", vilket till slut ledde till att vi andra inte orkade vara med henne lika mycket. 

Ert yngre barn blir hunsat, och som du nu beskriver, t.o.m började gråta. Så ska det väl inte behöva vara, inte för en sån sak som vilken yoghurt man ska ha. (här är jag lite nyfiken på hur det gick sen. Om 11-åringen inte slutar ens när den andra börjar gråta, vad gjorde ni föräldrar då? Liksom, varför gick det så långt?) 

Ni behöver sätta er ensamma med det äldre barnet och prata om regler hemma. Ni kanske behöver göra det 100 ggr, men till slut kommer det (ihop med mer mognad) lugna sig, är jag säker på. Men det kommer inte av sig själv utan ni vuxna behöver vara konsekventa i vad det är ni vill. Hon kanske är på väg in i puberteten också, och det spelar nog också in i beteende/humör. 

Hon behöver redskap för att hantera sig själv. Hur ska hon t.e.x göra för att inte börja diskutera vad syrran vill äta. Det behöver ni diskutera ihop med henne så att hon är mer med på noterna än om ni bara säger åt henne hur det bör vara. 

Tyvärr väldigt vanligt beteende … dels av storasyskon…alla äldre syskon har detta i sig i någon mån…men lägger vi till en npf- diagnos så förstärks detta ofta ännu mer..med fler onödiga konflikter än nödvändig….o har båda brnen diagnoser blir det ännnu mer konflikter om barnens  olika behov pga sina diagnoser kolliderar 
Barn med dessa diagnoser har ett inre kaos och behöver då ha kontroll över vad de kan= regler och de vi vuxna bestämt är enbart svart eller vitt..det finns inga gråzoner har de vuxna sagt att man ska plocka fram tallrik först o sedan bestick,o besticken ska ligga ett på vardera sida av tallriken så går det inte att lägga båda besticken på samma sida/ på tallriken..inte förrän den vuxne som från början införde den här regeln talar om att det är ok att göra på olika sätt..att alla sätten är rätt…

Ni vuxna ( eller omvärlden) har sagt att man måste vara sparsam av ekonomiska o miljömässiga orsaker = småsyskonet ska äta upp sin yoghurt från i går …. Småsyskonets diagnoser …autismen med det mer eller mindre selektiva ätandet och känslor och uppmärksamheter för texturer o små små skillnader i smak o konsistens gör att hen inte kan äta ur en yoghurt burk som stått i kylskåpet över natten = kollision
Som förälder är detta oerhört jobbigt, man ser båda sina barns behov o försöker hela tiden ligga steget före för att minska dessa konflikter o kollisioner mellan barnen men man är bara människa o kan man förebygga/ stoppa en 1/3 del får man vara glad ..
 

( jag har själv 3 tonåringar med npf- diagnoser…   ) 
 

 

Tack för svar.

Jag satt fast på toa, men ropade ut flera gånger att hon visst får ta ny och att det inte är systern som bestämmer det. 

Det spelar dock ingen roll, man kan vara mitt uppe i en diskussion med sjuåringen så hoppar elvaåringen in och lägger sig i. Jag har försökt få henne att förstå att det inte är okej oändligt många gånger, men det hjälper inte. Hon säger att hon vet det, men att hon inte kan låta bli. Vi har gett råd om vad hon ska göra när hon känner att hon måste lägga sig i etc, men i stunden glömmer hon allt.

I skolan är det tydligen ofta henne andra kör med och inte låter bestämma saker. Speciellt en av dem blir arg så fort hon inte får som hon vill, men elvaåringen verkar inte kunna se att det är precis så hon är mot sin syster också.

Jag känner igen beteendet. Det händer hos oss också, fast inte så mycket att det blivit ett stort problem. 

Vad gör ni föräldrar när elvaåringen drar igång? Hur kunde det tex gå så långt den här gången att småsyskonet började gråta? 

Vi hade en liknande grej igår kväll och då viskade jag lite tyst till storasyster att låta det vara. -Du vet hur gnällig lillasyster kan bli. Vi vet båda två att det är du som har rätt, men låt mig o pappa sköta det. 

Jag har då en ton som visar att jag håller med storasyster och tycker att hon är klok - att vi är på samma lag - men samtidigt förklarar att det blir lugnast för alla om vi föräldrar får sköta konflikten. 

Hon har dålig impulskontroll, förmodar jag? Och det kan hon ju inte riktigt hjälpa. Vad händer om ni vänligt men bestämt säger att hon har rätt i sak, men det här bestämmer ni föräldrar? Funkar det eller bara fortsätter hon? 

Går inte att citera, men stort tack för din input npfmamma!
Det ligger säkert mycket i att det är diagnoserna som krockar där.

Har du något råd till hur man kan prata med henne om det? För inget vi säger fungerar. Vi är mest oroliga att hon en dag lägger sig i "fel" konflikt och att hon råkar illa ut. Hon saknar filter totalt när det gäller saker hon tycker är fel.

Hon fortsätter oftast oavsett vad vi säger. Först när någon tappar tålamodet helt hon brukar ge sig, men det känns ju inte bra heller att man ska behöva bli arg för att hon ska lyssna.

Tyvärr inte mycket mer än att fortsätta prata, ritprat brukar vara bra, att se det i bilder och själv få rita sin bild av sin syn på det..
själv har jag pratat mycket med dem om varandras diagnoser och hur det påverkar hur de är i jämförelse med varandra..du har ju jobbigt med X o Y o behöver ha det si eller så…ditt syskon har inte problem med X o Y men däremot med Z o då känns det som det gör för dig när X eller Y händer 
Det tar tid och mååååååånga många upprepanden men med åldern kommer mer mognad o vissa konflikter minskar..o andra kommer till ;-(   

De gånger 11 åringen i princip har rätt så bekräfta det för 11 åringen när ni pratar efteråt samtidigt som du ( för sjuttielfte gången) förklarar för 11 åringen att pga 7 åringens problematik så måste 7 åringen få göra si eller så fast det är fel 

och myyycket ligga steget före ..som tex yoghurten.. jag har ett barn med selektiv ätstörning..äta uppvärmd mat går bara inte trots att det är man hen gillar så att spara mat om hen inte orkar är ingen idé..hen kommer inte kunna  äta det ändå, vilket andra syskon kan göra.. jag hade mååånga diskussioner med framför allt ett av syskonen om detta innan det syskonet tillslut gav sig o accepterade :
att även o jag kan spara o äta och även om det är det rätta att göra så kan inte mitt syskon göra det..mitt syskon vet att det är fel att slänga( och att jag har rätt )  att det är ett slöseri men trots det så,går det inte för mitt syskon att äta det 

även om man tycker att inget går in när man pratar så gör det det… men precis som när jag på jobbet pratar med min grupp 4-5 åringar och alla har full koll på att man inte får slåss om man blir arg utan att vi använder vår mun o pratar istället/ hämtar en fröken så i stundens hetta när det blir en konflikt så flyger den där näven ut /leksaken far iväg…för även om man intellektuellt kan prata och förstå  i teorin hur man ska göra så mognadsmässigt är man inte där ännu så man klarar av att följa det i praktiken …Barn med en npf- diagnos räknar man ofta med är upp till 30% yngre inom de områden de har svårigheter än vad de är biologiskt ..