Ni som varit/är osäkra i graviditeten. Abort eller behålla?
Har lyckats bli oplanerat gravid, trots preventivmedel. Vet varken ut eller in. Har tre barn sedan innan, varpå yngst skulle bli 2 vid bf. Stabilt förhållande och stabil ekonomi.
Abort känns helt fruktansvärt och som något jag inte vet om jag klarar av psykiskt. Vet att det bara är ett embryo eller dyl just nu (5+3) och är per definition inget barn, men känns som jag typ tar död på ett barn utifrån att jag känslomässigt vet vad jag får i slutändan. Samtidigt känner jag att jag inte vill vara gravid och jag har monumental ångest över hela den här situationen. På nätterna är det som värst, då är jag redo att ringa abortmottagningen omgående för att sedan klinga av under morgonen och dagen. Ångesten kan dock blossa upp även dagtid.
På dagarna kan jag tänka att ångesten och oron säkert kommer ge med sig i samband med att graviditeten blir mer fysiskt kännbar och illamåendet försvinner.men samtidigt plågas jag av tänkar som "tänk om ångesten inte försvinner? Tänk om jag kommer känna mig osäker hela graviditeten? Tänk om jag ångrar mig senare? Tänk om jag kommer ångra bebisen?"
Jag har varit hos kurator och pratat om det här. Blev dock inte klokare. Bokat in samtal med bm på måndag för inskrivning, samt läkarsamtal för förlossningsplanering i v.8 och KUB i v.13, allt för att ställa in mig på att behålla och se om det gör att jag känner en lättnad eller en ökad känsla av att "nej, abort är rätt för mig". Men känner fortfarande lika stor ambivalens.
Hur hade ni resonerat i min situation?
Ni som varit i liknande sist och valt att behålla hur resonerade Ni?
Ni som valde abort trots att allting runtomkring ändå var stabilt, hur tänkte ni?
Hjälp mig!