Min man är för det mesta hopplös med våra barn... Han har noll tålamod och anser att barnen bara ska lyda.
Nyss fick han vår sjuåring att bryta ihop över att hon inte bytt om än och han blev vansinnig på mig som lugnade ner henne och tog kontroll över situationen. Nu är klär hon på sig, glad och lugn.
Han tycker att jag ska låta honom sköta det själv, men det går ju inte... Inte när han håller på såhär.
Min mamma lät pappa hålla på så. Min systers ex har låtit henne hålla på så mot deras barn.
Det är åt helvete. Det är verkligen inte okej. Bli vansinnig på honom, försvara dina barn!
Nej, jag snackar inte bara om "såna som är experter på o psykiskt misshandla". Och vad får du 90 dagar ifrån? De första (tydliga) varningssignalerna kan ta allt från några veckor till flera år.
Människor är inte statiska, det kan komma fram sidor som man inte trodde fanns där, och få saker är så omtumlande som att få barn. Alla är inte bra på att hantera det, eller så har de en skev bild av familjelivet, eller är inte mogna för det. Det gör dem inte till monster, men de kan behöva både stöd och gränser.
Du skriver som att man antingen är tillsammans med en hygglig och missförstådd kille, eller också en psykopat. Som att det inte finns nåt mitt emellan?
I´ve got news for you: De flesta som beter sig illa men inte våldsamt t ex, eller behöver stöd i sin föräldraroll, eller stöd av andra skäl, är just "mitt emellan". Varken monster eller oskyldiga offer. Handlar det om psykopater eller åt det hållet, brukar det vara mycket värre än det TS skriver.
Uppenbarligen så hade jag mer koll på sånt där än vad du trodde att jag skulle.. Men tyvärr så är inget av det du säger några direkta nyheter.. Bara skit som jag själv tyckte var onödigt o nämna, eller bara inte ens har hunnit diskutera än..
Och sen på det så tror jag inte du är någon expert på o lugna ner någon irriterad kille..
Men du som kvinna du vet säkert lite bättre?
Nu har jag i alla fall gett henne några förslag som hon lätt kan applicera om hon vill att det ska bli lugnt igen.. Och då har jag haft i åtanke också, hur han förmodligen är uppväxt..
Det är väl klart att han lämnar över ansvaret, om hon försöker visa honom att ingenting utav det han säger gäller..
Uppenbarligen så hade jag mer koll på sånt där än vad du trodde att jag skulle.. Men tyvärr så är inget av det du säger några direkta nyheter.. Bara skit som jag själv tyckte var onödigt o nämna, eller bara inte ens har hunnit diskutera än..
Och sen på det så tror jag inte du är någon expert på o lugna ner någon irriterad kille..
Men du som kvinna du vet säkert lite bättre?
Nu har jag i alla fall gett henne några förslag som hon lätt kan applicera om hon vill att det ska bli lugnt igen.. Och då har jag haft i åtanke också, hur han förmodligen är uppväxt..
Det är väl klart att han lämnar över ansvaret, om hon försöker visa honom att ingenting utav det han säger gäller..
Jag är också uppfostrad enligt synsättet att "barn ska lyda" och ilska och hot. Min mamma är uppfostrad på samma sätt, hennes far blev uppfostrad på samma sätt ......
Det går förmodligen långt tillbaka i din mans familj, släkt.
Han har nog inte vaknat upp och insett att det är fel, för att om han skulle göra det skulle han även inse att hans sätt att bli uppfostrad var fel och att han blev illa behandlad.
Det är enklare att bara köra på liksom.
Fråga vad han kände som barn, inte nu som vuxen, utan hur han han som barn kände det när vuxna skrek på honom, hotade honom och domderade. Fråga hur han kände sig då som femåring, och om han vill att hans egna barn ska känna likadant.
Jag är också uppfostrad enligt synsättet att "barn ska lyda" och ilska och hot. Min mamma är uppfostrad på samma sätt, hennes far blev uppfostrad på samma sätt ......
Det går förmodligen långt tillbaka i din mans familj, släkt.
Han har nog inte vaknat upp och insett att det är fel, för att om han skulle göra det skulle han även inse att hans sätt att bli uppfostrad var fel och att han blev illa behandlad.
Det är enklare att bara köra på liksom.
Fråga vad han kände som barn, inte nu som vuxen, utan hur han han som barn kände det när vuxna skrek på honom, hotade honom och domderade. Fråga hur han kände sig då som femåring, och om han vill att hans egna barn ska känna likadant.
Han blev agad som barn och inte ens det ser han några fel i. Han säger bara att han inte tog stryk av det och att han förtjänade det.
Han blev agad som barn och inte ens det ser han några fel i. Han säger bara att han inte tog stryk av det och att han förtjänade det.
Han blev agad som barn och inte ens det ser han några fel i. Han säger bara att han inte tog stryk av det och att han förtjänade det.