Förvirrad i min sexualitet

När ni BLEV tillsammans ska det stå.

Det är alltså bara jag, jag, jag för dig. Klart etiketten (som du kallar det) är viktig. Det ena betyder att du har älskat honom en gång i tiden men att känslorna nu svalnat, det andra betyder att du utnyttjat honom alla dessa år. Det är en enorm skillnad! Du bör göra slut med honom han förtjänar så mycket mer. 

Även om TS är straight eller bi, så behöver hon inte ha älskat sin man från början. Och även om hon skulle vara lesbisk, så betyder inte det nödvändigtvis att hon har utnyttjat honom. Hon visste ju inte då att hon var lesbisk (om hon nu är det), utan det är funderingar som har börjat komma först nu. TS var ung när hennes mamma dog och det är inte konstigt att hon sökte trygghet. När man bara är 20 och kanske aldrig varit kär, är det lätt att förväxla trygghetsbehov med förälskelse. Jag tror inte hon medvetet förledde eller utnyttjade sin man.

Du är hetero, men har en önskan att vara God. Det kan också vara något hormonellt? Så fort jag använder ett hormonellt preventivmedel blir jag lesbisk och det här hänt många av mina väninnor.

Det stämmer. Jag har inte utnyttjat han (medvetet) för då trodde jag att tryggheten och den platoniska känslan var kärlek. Jag har som du skriver aldrig varit kär och har aldrig vetat hur det känns. Det är inte förrän nu som jag börjat förstå detta. 

Det som spelar roll i detta fall är att du är inte attraherad av din man längre, det anser jag är det viktigast. Eftersom ni har mer varit som vänner på senare år så kanske ni borde separera?. Sen om du har varit gay hela den här tiden spelar ingen roll tänker jag, du gifte dig väl för att du älskade din man, så alla dom här åren som gått är inte relevant, det du får tänka nu är att du bör lämna din man innan du gör något med någon annan, var inte otrogen utan var respektfull mot din partner 

Försökte citera Anonym (Suck) men det funkade inte. Men förstår inte vad du menar att jag har en önskan att vara god? 

Jag trodde också att detta kunde vara hormonellt. Äter inga preventivmedel, men har varit hos gynekolog och kollat just det. Allt var normalt enligt dom. 

Min citera funktion funkar inte. 
Men svarar Ocdmänniska.

Jag skulle aldrig vara otrogen. Men kämpar med de känslor jag fått och som jag känner mig överrumplad av. 
När vi gifte oss så trodde jag nog att jag var kär men jag har nog misstagit trygghet och en platonisk känsla för kärlek.
Men du har helt rätt att jag absolut ska lämna innan jag skulle göra något annat. 
Försöker bara i nuläget landa i den känslostorm jag haft och som jag själv försöker förstå. 

+1

Kan inte citera jag heller nu.

Bra att du inte tänker vara otrogen! Och är möjligt att du missuppfattade dina känslor för han, känslor är inte alltid så lätta att tolka när man inte upplevt annat. Förstår att det är mycket känslor och en stor chock för dig, allt jag kan säg är att det är normalt och inte alls ovanligt med att folk upptäckter sin sexuella läggning senare i livet, inte alla märker i tonåren tex. 
Du är absolut inte själv i detta

Det du skriver är att du aldrig varit kär i din man och aldrig varit attraherad av honom. 

Så: oavsett vilken läggning du har så borde du nog överväga skilsmässa.  
 Han förtjänar att faktiskt vara älskad,  och du kan då börja experimentera dig fram och hitta dig själv. 

Lycka till! 

Jag trodde jag var kär. Men jag håller med att han förtjänar att vara älskad på riktigt. 

I tråden nämns olika typer av kärlek som jag ser det. Du älskar din man men känner ingen himlastormande passion. Samtidigt tycker jag att man kan känna himlastormande passion till någon man inte känner och kanske inte heller älskar. Med det här inlägget vill jag ge lite perspektiv på vad kärlek kan va. Jag själv älskar min man men är inte passionerat förälskad i han annat än ibland. Vi har en trygghet mellan oss och han skulle aldrig såra mig med flit. Han är beredd att utmana både sina värderingar och sin rädsla för att va med mig. Det är äkta kärlek tycker jag. Sen är jag också kvinna 45 + som börjat känna viss attraktion till kvinnor. Jah tror det har med preklimakteriet och hormoner att göra. Definitivt. Varför har jag annars aldrig känt attraktion till kvinnor före 40 årsåldern? Jag vet absolut inte vad du ska göra. Men jag tycker du ska skydda din värdighet. Att va otrogen och gå bakom ryggen på någon man älskar/ älskade anser jag är smutsigt, ovärdigt och fel.

Jag skulle aldrig vara otrogen, även om att tanken på en annan kvinna gör mig väldigt upphetsad. Men tänkte också på att det kunde ha med hormoner att göra. Så jag kollade nyligen hos gynekolog och de tog tester för att se hur hormonerna ligger. Jag är INTE på väg in i klimakteriet än. Dock så när jag var ung kände jag en viss dragning till kvinnor redan då. Men det var inget jag hann utforska. 
Saken är att jag när jag tänker efter nog förväxlat trygghet med kärlek. 

Ja, då tycker jag att "allt är som det ska" i och med att du säger att du aldrig skulle vara otrogen. Sen tycker jag fortfarande att du låter "förvirrad", vilket är lätt att bli när man känner attraktion till någon. För mig är dock trygghet = kärlek. Men att du förstås behöver känna attraktion till någon du är ihop med. Men det blir sekundärt tryggheten. Annars blir det bara sex. Jag har upplevt stor passion till riktiga skitstövlar. Och det är allmänt känt att mördare i landets fängelser blir flitigt uppvaktade av förälskade kvinnor. Jag förstår om du känner dej snuvad på att utforska kvinnor. Det är också kan jag tycka sekundärt vad attraktionen till din chef beror på. Men desto viktigare vad du gör med känslan. Vad vill du göra? Skriv en plus- och minuslista. Och ta med på minussidan högst upp att du behöver göra slut med din man om du tänker dej ett förhållande med din chef. Samt att du troligtvis behöver byta arbete med, eftersom det är ovanligt att det ses som okej med förhållanden chef- anställd. Eller är det så att du mest känner dej besviken på att livet inte gett dej lika bra förutsättningar som vissa andra att fullt ut utforska din sexualitet? I så fall måste du fokusera på att göra upp med den bitterheten. Själv har jag också fått tampas med besvikelser och motgångar för att kunna känna tacksamhet för det jag trots allt fick och har. Jag kanske låter som en surtant som inte unnar dej att utforska din attraktion till kvinnor. Så är det inte. Det handlar istället om att hjälpa dej förbi den förvirring du känner. Jag har tagit många nederlag i livet men också många segrar. De flesta nederlagen tog jag i unga år i och med den livslott du blir tilldelad från start. Men älskar du livet på riktigt måste du lägga alla besvikelser till historien för att se nyktert på vilka möjligheter som finns för dej idag. Med andra ord bör du inte bli ihop med din chef om främsta drivkraften för det är bitterhet över att du som ung aldrig fick möjlighet att "leka av dej".