Jag var helt färdig med småbarn, känner så fortfarande. Även min man känner samma sak. Våra andra är mellan 7-13, så det blir väl lite av en sladdis isf...
Just nu känns både abort och tanken att börja om med hela grejen lika jobbig.
Hur har det varit för er?
Jag ångrat mig med sista barn och då vi lämnande den på gatan i Marocko. Man kan inte tycker om alla barn
Tråden ligger i känsliga rummet, smaklösa skämt får du gärna ta någon annanstans.
Jag blev oplanerat gravid med tvillingar och var i samma sits. Äldsta var nio år och det kom mitt i flytt, husbygge, byte av jobb. Jag kände ganska snabbt att jag inte skulle klara av en, eller egentligen två, aborter och valde att behålla. Vi har inte ångrat oss en sekund!
Var oplanerat gravid och då va de större barnen i åldern 7,10, 11 år. Så en sladdis här också.
Här var det ingen tvekan om att behålla, de var verkligen de bästa vi har gjort.
Man har kommit på så mycket av de kallade ekohjulet och insett hur de verkligen ser ut. Och man har mer tagit vara på tiden nu som man får med familjen.