Ensam, udda, oerfaren

Försök att jobba med ditt självhat! Varför skulle du vara sämre än någon annan? Vet att det kan kännas svårt, för jag har själv lidit av självhat, men det är bara att kämpa på. Det finns många som inte har haft relationer i vuxen ålder, så du är inte ensam. Mitt tips är att försöka jobba med ditt självhat tillsammans med någon professionell, om du inte redan gjort det. Sorgligt att höra att du känner dig ledsen, ensam och udda. Att vara udda behöver verkligen inte vara någonting dåligt. Skickar en kram till dig! 🌸

Hej, jag kan inte berätta detaljer för dig, men fick höra om den mest fantastiska kärlekshistoria mellan kvinnor långt över medelåldern på en liten plats, när jag var på en kurs hos ett annat kvinnligt par som förstått sin sexualitet efter 50! Och det finns fler. Och alla dessa såg ut som helt vanliga kvinnor 50-60 år, inget udda på något vis. Du kanske inte är så udda, bara inte hittat rätt förrän nu?! 

Sen är det inte fel att vara ovanlig och udda, precis som Antigone sa, men om du ser det som negativt menar jag. Har själv hört att folk anser mig udda sen barnsben, (men jag tycker att jag är som vem som helst) 

Tack vad snällt sagt! 🌸

Jag ska försöka jobba med mitt mående. Problemet är att jag har pratat med många professionella i mitt liv angående mitt mående men det hjälper bara tillfälligt.. 

Jag tror jag måste våga utsätta mig för situationer som är obekväma och sedan märka att jag överlever liksom. Jag är väldigt osäker socialt, även om jag inte är rädd att prata och så, så är jag liksom.. lite obekväm av mig... Som att jag inte riktigt passar in.

Nu när jag tänker efter så tror jag att min känsla av att vara 'udda' är något jag tänker på så mycket att jag nästan ständigt hämmar mig själv. Som att jag inte är trygg och avslappnad i mig själv. 

Alltså... måste bara skriva av mig lite till. *Kära dagbok, med familjelivspublik* *haha*

Jag har haft en rad 'crushes', eller liksom... känt mig attraherad av kvinnliga kändisar. 

Det gör mig så ledsen, för jag skäms över min sexualitet på något sätt. :(

Ända sedan jag var barn har det liksom känts som att alla sett mig som straight, som att det är det som förväntas av mig.. men jag har egentligen aldrig varit säker på min sexualitet.. Jag tror jag upplevt något liknande attraktion för båda könen...

Men jag har inte vågat utforska min sexualitet... 

Än idag känner jag att jag dras till båda könen när det kommer till kändisar åtminstone. (Men det är självklart inte helt samma sak att ha en kändiscrush som att sedan verkligen våga dejta såklart. Kanske är det en annan sak på avstånd än i verkligheten liksom?)

Ja, detta kanske låter som märkliga tankar.. 
Men det är det jag tänker på just nu och jag känner mig så ledsen. 

Första steget är att verkligen försöka sluta skämmas! Vad har det för betydelse om du attraheras av män eller kvinnor och varför skulle någon annan ha med det att göra? Att attraheras av båda könen är väl egentligen bara en bonus? 😊 Tror det har med din dåliga självkänsla och ditt självhat att göra och att du förstorar upp vad andra människor skulle tycka om det. Själv tänker jag inte på vad någon har mellan benen när jag blir attraherad/förälskad. Försök att tänka så du också. Människa som människa, liksom. Det finns säkert någon för dig där ute, bara du vågar komma ut ur ditt skal 🐚

Haha :D
Nej, jag tänker ju inte på 'vad folk har mellan benen' när jag känner attraktion till någon, men på vilken aura, personlighet och så är det utseendet som helhet som jag dras till.... om du förstår.

Där är det nog om jag tänker efter mest kvinnor och sedan också män som inte är för macho...

Mer.. "vackra" män, snälla män...

Det är utseende i kombination med aura, beteende, intellekt, talanger osv. som jag dras till... inte det fysiska könet som sådant. :)

Jag ska försöka våga mer... Alltså... om det inte är försent redan. 

Håller med

Det låter bra! 😉 Förstår precis och det är absolut inte för sent. Det är ju nu det roliga börjar, bara du vågar dig ut ur ditt skal. För om du är kvar där inne och inte vågar visa dig, så vet ingen om att du finns. Jag känner igen mig lite i dina känslor angående att dejta, för jag kommer precis från en lång relation och ska börja dejta på nytt. Det känns nästan som att börja om från början igen på något vis, eftersom det var så länge sedan jag gjorde det. Jag vågar visa intresse, men vågar inte träffas fysiskt än. Så jag behöver också komma ut ur mitt skal, bara att det går långsamt 🐢

Hur gammal är du?

Tänk på att andra knappast hatar dig och därför är ditt självförakt inte befogat.