Besvikelse över kön?

Om du inte önskat något särskilt, hur kan du vara besviken? Exakt vad är du besviken över relaterat till könet?

Det är såklart fler som känt. men inget man kanske pratar om. För min del var det tvärtom, jag blev nöjd när jag fick veta, så självklart kan man även bli lite besviken i början. Det släpper nog!

Jag tycker alltid man har rätt till sina känslor och det är bättre att bearbeta än att bara stänga inne. Troligen har du ju undermedvetet önskat/hoppats ett visst kön eftersom du reagerar som du gör. Jag tycker egentligen inte det är fel, man får önska och hoppas, det betyder inte att man inte älskar det man får. Det är så tabu att prata om även om jag tror 95 % av alla någon gång önskat sig ett visst kön. 

Lycka till med bebisen, när du ser h*n så kommer de troligen kännas ganska självklart iaf med tiden. 

 

Jag var ganska inställd på ett kön när jag i vecka 20 fick veta att det var det andra könet vi väntade. Jag fick bearbeta ett par dagar, jag och min man hittade ett fint namn vi gillade och nu i vecka 34 skulle jag bli helt förstörd om mitt barn föddes och de hade tagit fel På könet: Älskar just denna bebis i magen och skulle aldrig vilja ha någon annan! 

Det är inte konstigt att känna som du känner utan du behöver tid att ställa om din bild över barnet och sen kommer du aldrig vilja ha något annat än just ditt barn :) 

Jag kände samma sak som dig!

Men det har nu lagt sig kring vilket kön bebisen är och nu är jag glad. Men förstår verkligen din känsla helt till fullo. Men som de flesta andra skriver så kommer den känslan förmodligen ändras när du ser bebisen. 

Gick hem och grät lite när jag fick reda könet på första. Ville så ha andra könet. Älskar det barnet något ofantligt och skulle aldrig vilja byta kön på barnet. Fick två till barn och har hoppats på ett kön varje gång men har istället fått en trio i samma kön. Älskar barnen för att de är just dem och skulle aldrig vilja byta kön på dem. 

Du har rätt till dina känslor. Det gör dig inte till en sämre människa eller förälder. Man hoppas och önskar saker hela tiden i livet. Du kanske alltid sett dig som en pojkmamma och nu får du en flicka, då behöver du såklart få lov till att ställa om. Man älskar sina barn oavsett kön, och man älskar dem inte mer pga ett specifikt kön eller inte. Så känn dina känslor.
När bebisen sedan är här kommer det vara självklart att just hen låg i din mage!

Jag har kunnat föreställa mig det ena könet över det andra, gjorde en gissning på ultraljudsbilden... så stämde inte det.
Jag har haft sömnlösa nätter, förstoppning, oro och stress sedan jag fick reda på att jag är gravid. Då ska jag säga att jag väldigt gärna vill ha mitt barn och längtat efter familjelivet. Jag förlorade en graviditet förra åtet. Misstänker att jag har depression till följd av hormoner, stress och oro. Jag har redan samtalat med mvc om detta.
Men det hände något konstigt i mig när jag fick svaret från mitt NIPT test. Det var som om jag försvann ur min kropp. Allt var fint och ingen risk för något genetiskt och fick svaret på könet. Jag misstänker att jag associerar alla känslor till könet eftersom det är det enda att greppa. Jag tror jag hade förväntningar på att allt skulle vända när jag viste vad det blev och att jag skulle få sova, vilja köpa saker till barnet osv... men så kändes det inte. Sån konstig känsla jag aldrig föreställt mig och söker tröst hos andra som känt samma men att det släppt och blivit bra sen. Att det inte är onormalt men det kommer bli bättre. 

Vad skönt att höra att man inte är ensam! 
När jag fick resultatet på mitt NIPT test kändes det som om jag försvann ur min kropp. Jag blev inte glad och förväntansfull som jag trodde. Jag förväntade mig att jag skulle ringa upp min syster och kräva att vi drar och handlar direkt... istället blev jag melankolisk och fick någon form av besvikelse över mig. 
Bara att få skriva av sig och att höra andra som varit med om samma men att allt gått bra sen och man återgår till sitt normala jag igen får mig att känna mig lugnare. Men jag kommer prata med min barnmorska och se till att inte förtrycka några känslor. 
Jag programmerar om mina tankar sakta och kommer nog behöva jobba på min psykiska hälsa en del under graviditeten. Jag har tur för jag har fått ett extra ultraljud om tre veckor (på grund av min oro och tidigare missfall) så om tre veckor ska jag få se igen. Det finaste jag sett  var när barnet rörde på sina ben på mitt första ultraljud. Tror alla dessa steg kommer få mig att släppa oro och denna skumma besvikelse. 

Tack för ditt svar. Så skönt att höra att det lagt sig för dig. 

Jag håller på att jobba på mig själv, ställa om och ska jobba på min stress och oro. Haft en hel del sedan jag plussade. Misstänker att jag har depression och det påverkade min reaktion till NIPT resultatet. Det kändes som om jag försvann ur min kropp när jag fick resultatet av mitt NIPT test, allt var bra inga risker... men något hände i mig. Jag blev helt panikslagen av att veta könet. Jag trodde jag skulle bli lättad, glad och förväntansfull. Trodde att jag skulle vilja shoppa och börja kalla barnet för olika namn... så man blir ju besviken på sig själv.

Tack så mycket för ditt svar! Jag känner ett helt annat lugn efter att ha skrivit av mig och fått höra att man inte är ensam men att det går över. Jag har ett extra ultraljud om tre veckor. ser fram emot att få se barnet sträcka på sina ben igen. Det var det mysigaste med mitt första ultraljud, de där små benen som rörde sig. Helt övertygad om att jag älskar detta barn och kommer älska den när den föds, men det är något över könet som höll något grepp om mig. Så fint att höra om din underbara trio!
Tack än en gång för ditt svar!!  

Tack så mycket för ditt svar! Känns så bra att inte dömas utan mötas med förståelse. Tur att mvc har resurser och man kan få komma och prata med någon om man behöver. 

Jag tog inte reda på kön, just för att jag trodde jag skulle bli besviken om det inte var en tjej och att jag tänkte att det är större risk att man övertänker det om man tar reda på det innan. När man genomgått en förlossning och barnet väl är ute är inte fokus vilket könet är. Jag var under graviditeten väldigt rädd för att jag skulle bli besviken om jag fick en son, och att jag skulle känna det som ett misslyckande så jag förstår dina tankar. Det är lätt att tänka på det för mycket medan man är gravid och hormonerna finns där.

när mitt barn föddes och var en son fanns inte tillstymmelsen av besvikelse, jag kunde inte fått ett bättre barn och det kändes helt självklart då att det var en grabb.