Varannan vecka

Det där är nog väldigt olika. Men om sonen frågar sin pappa och pappan säger nej så är det väl så. Vill sonen ta den diskussionen och är beredd på den eventuella konflikt det kan bli så får han väl göra det - vid 14 så är man stor nog till det.

Du tänker helt rätt. Det är ju hans hem.

Tack för era svar. Sonens pappa var okej med det. Det var min sambo som inte tyckte det var okej.

Det är en sak om det är ett ständigt velande och plötsliga ändringar, som gör det svårt med planering av mat och resor tex. I det här fallet verkar inget problem finnas, mer än att din sambo är en trångsynt egoist. Du bestämmer, du har fler barn än er gemensamma och dina barn är lika värda

Jag skulle inte se med blida ögon om min nya skulle försöka begränsa tiden mitt barn fick vara i sitt hem hos mig. Mitt barn är mitt barn alltid, och skulle hen vilja bo hos mig alltid, lite extra eller bara just nu så skulle jag inte tycka att nån annan skulle säga nej till det. 

En ny partner som inte ser mitt barn som alltid välkommen skulle jag börja fundera på relationen till. 

Oj, då missuppfattade jag situationen helt, jag trodde det var pappan som krånglade. Helt ärligt så hade jag blivit tokförbannad om det var min sambo. Det är barnens hem och hemma ska man alltid vara välkommen. Så tycker jag.

Är detta lite fyrkantiga synsätt typiskt manligt? Här hemma har vi samma diskussion, med skillnaden att det är hans barn och inte mina. Det är inte säkert att det handlar om ogillande från din mans sida alltså.

Med andra ord tycker jag att du har rätt, dina barn (och hans) bör alltid vara välkomna i ert hem. Men det kan vara bra att diskutera så man kan ventilera sina olika synsätt. 

Du och sonen har rätt, sambon fel.
sonen är såpass gammal så han kan vara med att välja hur han vill bo. Säger som du, barnen måste alltid känna sig välkomna. Sen kan man ju försöka hålla det till varannan vecka så barnet inte förlorar kontakt med ena föräldern.

Hade en kollega där hon och barnens pappa var helt överens om att schemat skulle följas. Dels för att slippa diverse mut och utpressningssituationer men också för en tydlighet mot barnen. Barnen ska veta vad som gäller. 

Bättre med viss flexibilitet. Man blir så låst om man måste följa schemat till varje pris.
Måste tex boka resor inom vissa exakta dagar, kan bara ha kalas och dyl vissa dagar om barnet ska vara med, ta ledigt studiedagar trots att andra föräldern kanske redan är ledig..
Tycker absolut man ska ha ett schema man följer, men ska det funka för föräldrarnas nya familjer så behövs flexibilitet åt båda håll(om det inte funkar åt bägge håll så blir det ju såklart bättre att hålla sig till veckorna så man inte bara förlorar på det hela tiden)

Folk gör olika men om det är så gammalt barn så måste man i takt med ålder, få viss frihet, tycker jag. Kan man ta sig till/från det man ska själv så behöver ju ingen vuxen plötsligt hoppa upp och göra en massa saker "extra". 

Jag lever i bonusfamilj och det har varit många olika faser i hur barnen bott. Från att flytta ihop och ha varannan veckas-liv med alla barnen, till att några av hans började bo på heltid hos oss (pga otroligt strul hos mamman), samt att mina ibland körde olika veckor under en period (alltså ett barn här, ett hos pappan), och vissa ungdomar provat 2-veckorsperioder. Man måste helt enkelt vara flexibel när saker sker i barnens liv. I vårt fall hade det varit katastrof om jag som bonusförälder sagt att hans barn inte kunde bo här på heltid, när de verkligen behövde det. 

Sedan finns det fall där jag verkligen förstår att man håller på det uppgjorda, att det tex är varannan vecka som gäller. Det är fall när det är typ svängdörrar annars. Att man inte har en aning om hur många som är på plats till middagen, man vet inte hur mycket mat man ska köpa under veckan osv, och där man bli uppbunden för att barnen behöver skjuts till olika saker. Det kan gälla yngre barn men en så gammal person som din son bör ju kunna sköta det mesta själv. 

Mina beskrivna exempel är ytterligheter och stämmer inte på er, TS, men jag ville konkretisera hur det kan se ut. Jag tänker hos er, att om det bara är ibland sonen vill stanna någon dag extra så måste din sambo acceptera det. Det är ju "inget" jämfört med de scenarior jag beskrivit ovan.
Så länge det inte handlar om att sonen väljer "fel" umgänge och börjar festa och ta droger och lättare kommer undan med det hemma hos dig, så ser jag inget problem med att en 14-åring ibland är en dag mer här eller där.