Magsjuk torsdag. OK att skicka till fsk på måndag fast jag är sjuk?

Man ska inte bli sjuk av jobbet!
Din chef får bistå dig alt ta hjälp utifrån för att lösa uppgiften.
Visst kan jobb vara stressiga ibland men det ska vara normal stress, inte stess som ger magsår. Den dag du kan skicka barnen till förskola igen, stanna hemma några dagar och rå om dig själv.
Sedan går du tillbaka till jobbet och ber om ett möte med chefen för att lösa arbetsmiljöproblemet. Du riskerar att bli mer än magsjuk och magsår om du fortsätter såhär. Det vore ju tråkigt att behöva lämna arbetslivet i flera år för att du sprang rakt in i väggen.

Jag är inte i ett läge där jag kan neka en anställning. Jag blev uppsagd från mitt jobb ifjol när avdelningen stängdes, och har aldrig gått gymnasiet. Har haft sjukvikariat i ett halvår, detta erbjudande var ett år och blir troligtvis permanent. Att det skulle bli såna här problem som jag har där nu var helt oförutsägbart då verksamheten rullat på i 6-7 år redan.

Du måste ta hand om dig! Inte konstigt att du får magsår och annat om du är så stressad på jobbet. Det är inte ditt problem att det inte finns vettiga vikarier, du ska vara hemma om du är sjuk eller som i det här fallet barnet.

Jag vet inte vad du har för problem på jobbet men prata med chefen om din arbetsbelastning, därefter facket och företagshälsovården om det inte blir någon tydlig förbättring. Och nu när du är hemma så ska du fokusera på dina barn och hemmet, inte fundera på det du behöver gräva i på jobbet, det gör du när du kommer tillbaka. Just nu är det chefens problem och ingen annans.

Tänk på det här: ingen tackar dig för att du jobbar sönder din kropp. Du måste prioritera din hälsa, för dina barns skull och för din egen framtids skull.

Min arbetsgivare (har ingen chef som så, utan en styrelse som är min arbetagivare) skulle jättegärna hjälpa mig med situationen, men de har heller aldrig hört om saken som nu är ett problem. Jag är alltså verksamhetsledare i en liten förening, en av våra populäraste medlemsaktiviteter har anklagats för att vara lagstridig och ansvarig tjänsteman vägrar ge oss/mig exakt information utan säger bara att det är vår sammarbetspartner som måste uppfylla vissa kriterier. Problemet är att de inte har någon aning om vad det är för kriterier, inte ens sen de själva talat med tjänstemannen, så de rycker på axlarna och säger att är det problem kan vi avsluta samarbetet. Men det är inget som någon vill, varken de, vi eller medlemmarna. Den jurist som föreningen samarbetar med i andra frågor var inte alls insatt i detta område och rekommenderade en annan firma, men det sa också att vi behöver få en offert innan vi ens ställer frågor för de är bra, men dyra, och tar betalt från första minuten. Föreningen har en ok ekonomi för varande verksamhet, men det finns inte reserver för några större juridiska utredningar som vi egentligen inte ens vet vad som gäller pga informationsbrist. Har även talat med andra föreningar som har liknande verksamhet och ingen har hört talas om det som skulle vara olagligt förut. Givetvis kom det min första vecka själv på nya jobbet (började 3e oktober...)
Jobbet i sig är inte så stressigt, men jag har tagit över efter en person som inte mått bra sedan sommaren och lämnat "mycket på hälft" (läs knappt påbörjat) som borde varit klart innan jag började. 
Jag jobbade tidigare heltid inom industrin med en arbetsgivare som höll sig på precis rätt sida om lagligt gällande personalhantering, så både arbetsmiljö, -tider och lön är ett stort lyft. Jag jobbar nu 80% med lediga fredagar och bättre lön än efter 18 inom industrin. Skulle tjänsten bli 100% skulle jag få sjukt hög lön (i min värld) för något jag tidigare gjort på min fritid för fack- och föräldraföreningar. Så en del av det är att jag känner mig lite skyldig, det känns inte som jag jobbar och blir inte något mätbart resultat. Ovant för någon som är van att jobba på ackord liksom
Mitt magsår kommer från de tidigare åren, men försvinner ju inte bara så där. 

Knepig situation. Men det hjälper tyvärr inte. Du kan inte riskera att smitta ner alla andra barn och förstöra för de familjerna ändå. 

Eftersom mitt barn fick det på fsk förra veckan och jag hört att flera åkt på det sedan dess, så lär vi inte dra dit något. Men som jag redan skrivit är det irrellevant eftersom yngsta barnet med kräkts och de blir hemma båda två tills hon är okej.
Frågan var friska barn, jag sjuk. Då hade jag ev kunnat ta mig till jobbet när det var stängt, för att försöka få igång distanslösning åtminstonde för telefonen. Men det går inte med barnen hemma sjuka så det får gå endå.

Men alltså, ni kanske ska lära er hantera barnen istället..?

Ja jag menade att det hade varit oacceptabelt om barnen var friska. Hade det dröjt en dag till innan barnet blev sjukt hade det ju kräkts på fsk istället. Resten av familjerna ska inte behöva lida på grund av att det är rörigt på ditt jobb. 

Du är jättevälkommen att hantera mina barn medan du är magsjuk själv och med en stortå ur led. Kom bara kom.

Men snälla någon, som Nernu skrev, varför ska andra föräldrar bli lidande när deras barn blivit smittade pga förälder som har jobbigt på jobbet och lämnar barn fast hon är magsjuk? Egoistiskt att tänka så. Att du har en stortå ur led samt är magsjuk är väl inte någon annans problem??

Nu kommer låta som en trist besserwisser men ja barnen måste man ta hand om ibland när de är friska och hemma, el sjuka och man själv är närmaste död själv pga sjukdom. Så är livet med barn ibland. 
Har själv haft svår migrän och tre barn hemma som levde rövare. Magsjuka som är ngt av det värsta likaså. Sådana tillfällen man nästan önskade man inte hade barn. 
Men det är så för alla någon gång skulle tro. Inte skäl att riskera sprida smitta. 

Nej. Men att sysselsätta högenergiska FRISKA barn ÄR ett problem med bruten tå och magsjuka (röntgen igår, den var inte bara ur led). Samtidigt blev det en ickefråga eftersom ett barn blev sjukt efter att jag ställde frågan.
Det svar ni citerar handlade om att jag behövde lära mig hantera mina barn. 
Jag har inte problem med det i vanliga fall men jag var så slut som människa att jag kände mig död. Samtidigt som barnen var helt hopplösa. De är tillvakapå fsk nu. Komnentaren vid hämtning idag var "den lilla kramar verkligen allt ur treårstrotrsen just nu, eller hur..." ja. Verkligen. Börjar även se en hel del autistiska drag som jag verkligen hoppas bara är en fas, för hennes egen skull.

Jo jag förstår, det är ju just det som är väldigt kämpigt ibland och ett problem, När man själv råkar vara just sjuk och barnen friska  hemma. El ett par av barnen friska och lever runt. Särskilt just fsk-barn som inte kan lämnas ngn längre stund eller snarare man kan knappt gå på toan själv. Jag menar inte att du behöver hjälp att hantera barnen. Menar mer att verkligheten är just såhär ibland. 

När barnen är lite äldre kan de förstå bättre att mamma är sjuk och nu får vi spela, kolla tv, dansa i ett rum för oss själva en stund. Kanske kunna fixa enklare mat osv.
Det är lite olika hur pass de kan förstå  pga mognad och ålder men man får försöka lära dem också att anpassa sig lite. 
Har du barnen själv? Annars hade ju detta varit ett tillfälle när pappan kunde vabbat så du kunde vilat. 
Så har vi gjort när alla tre barn var små och jag var allvarligt sjuk ett par ggr som föräldraledig. Då vabbade pappan. Jag sjukskriven och låg på sjukhus. Inget barn i skolålder då. 
Hoppas ni alla är friska nu och du fått tillbaka tån i rätt läge. 

Ok, bruten tå såg jag nu. Hoppas det läker bra och du snart är återställd. Kan du få lite avlastning någonstans ifrån så du hinner ta hand om dig lite, magsår inget bra i förlängningen. Har du behandling för det? Jag menar just lite avlastning när barnen är friska.
Hade själv inga föräldrar el släkt så som stöd men ett bra bra vänner tog ut barnen någon gång då och då vid migränanfall i några timmar. Guld värt. 
Svår migrän är en rätt handikappade sjukdom. Vissa ggr hjälper medicin inte riktigt bra. Hua. 
Ta hand om dig ts. 

Vår enda avlastning är min snart 70-åriga mamma som väntar på höftoperation som borde gjorts för 2 år sedan (uppskjuten pga sjukdom) så hon orkar inte med de små egentligen. Hon ställer upp så mycket hon kan, men jag drar mig i det längsta för hon har så fruktansvärt ont. Tyvärr prioriterar svärföräldrarna sina andra barnbarn och om vi någon gång ber om hjälp har de antingen dem eller är för trötta för att orka med våra barn, de är morgonpigga och sitter inte i timmar och pysslar, ritar, läser sagor. Kusinerna är rakt motsatta, och när svägerskan pratar om hur aktiva de är så låter det helt ärligt som våra få lugna dagar. Jag är ingen expert men skulle säga att mina barn är precis på den här sidan om överaktiva. Yngsta är så totslt inne i treårstrotts att en hel del autistiska drag framträder, äldsta har aspberger så mina "tentakler" är lite ute på det planet.
Mina vänner är antingen inte föräldrar och helt ointresserade av att umgås om barnen är med, eller har fullt upp med sin egen livskarusell.
Fy f a n för migrän    min har blivit mycket bättre sedan jag tog migränpiercings i somras, men den har aldrig vara handikappande, bara smärtsam.
Barnens pappa finns men pluggar högskola (vi blev båda av med jobbet ifjol höst, så det är för att få jobb) och i början av veckan var det obligatoriska kurser som krävde närvaro, annars måste han gå om kursen nästa år, han hade även tenta på fredag men sen blev han själv sjuk så den fick han skjuta upp. 
Jag räknar inte med någon vila innan jul, helgen nu var planerad gör just vila och återhäntning inför allt dom är på gång fram till jul, både hemma och på jobb. Framförallt mammas operation som är om några veckor. 

Letade upp tråden för att kolla datum. En riktig kräksjukeepidemi har brutit ut på barnens fsk och en barnet kräktes natten till torsdag.
Hipp hurra för en härlig jul eller nått.