• Anonym (Kaffedraken)

    Ändrad relation/syn på/till sina föräldrar

    Jag är i 30 års åldern och har föräldrar i 70 års åldern. Jag har sambo, barn och bor ca 15 min ifrån mina föräldrar. Min uppväxt har varit stabil och inga större dramatiska händelser. Däremot har ja haft en ganska kontrollerad uppväxt med föräldrar som inte gav en utrymme att fatta egna beslut och kontrollerade en känslomässigt och ekonomiskt. Min pappa har även ett humör som är lite labilt, han kan bli vansinnig över de minsta sakerna som man själv aldrig skulle ens bli lite upprörd över, detta skapade en oro när man skulle berätta vissa saker och göra vissa saker, man var rädd för hans reaktion. Gjorde man fel blev han väldigt arg, inte våldsam men högljud, sa elaka saker och ibland tystnadsmetod. Detta har följt med mig i vuxen ålder och har forf svårt att berätta vissa saker med rädsla för hans reaktion. Som ett ex sökte jag ett jobb och min pappa ville kolla igenom hur jag skrivit mitt personliga brev innan jag skickade det till arbetsgivaren ( bara det..) men jag varv så nöjd med vad jag skrivit så jag skickade det på eget bevåg. När min pappa fick veta de blev han rasande och slängde på luren i örat och pratade inte med mig på flera dagar. Mina föräldrar litar aldrig på mitt omdöme och de ska ha en åsikt om alla beslut jag fattar. Min mamma är otroligt orolig och ängslig av sig och negativ inställning till det mesta. Hon har inget eget liv, inga intressen utan gör bara saker ihop med pappa, hon är otroligt osocial och negativ att prova nya saker. Har blivit värre med åldern. Hon har erkänt sig deprimerad men vägrar prata med psykolog eller testa medicinering. Mina föräldrar har  även blivit oerhört snåla trots att de har gott om pengar. De köper bara den billigaste maten, billigaste vinet, vägrar beställa fler tv kanaler trots att de klagar på utbudet, pappa kör runt med skruttiga bilar som knappt är säkra att åka i längre. Och de ska alltid berätta vad saker kostar! Och därmed även fråga vad saker kostar när ma köpt något. De har blivit dumsnåla. . Jag skäms ibland när vi är på middag och de stolt ska berätta vilket billigt kött de kom över eller hur billigt vinet är och ändå såååå gott osv. Om jag och min sambo ex köpt en sak till hemmet som var lite dyr kan min pappa typ bli upprörd över att vi betalar så mycket. Han är blivit som besatt att köpa det billigaste av allt!  Känner som att jag inte har ngt gemensamt med mina föräldrar.. Ibland känns det som jag undviker att träffa dom för jag blir bara irriterad varje gång. Har en syster som är 1 år äldre också men vi är jätte olika. Fler som känner att ens relation ch syn på sina föräldrar förändrats nu när man själv är vuxen och lever ett vuxet liv? 

  • Svar på tråden Ändrad relation/syn på/till sina föräldrar
  • Anonym (Kaffedraken)

    Absolut. Man kan se dem mer som vilka vuxna som helst och har inte kvar barndomens beroendeställning. Tex ser jag deras sämre sidor, men kan också ännu mer uppskatta de fina egenskaperna. 


    Sen förstår jag inte riktigt din text. Först skriver du att du haft en stabil uppväxt men din beskrivning av den handlar snarare om en otrygg barndom med mycket oro och konflikter. 

  • Anonym (Kaffedraken)

    Du väljer ju själv vilken typ av relation du har med dina nära. Det är faktiskt möjligt att ha en relativt nära relation utan att för den delen bli kontrollerad som du blir. Vad tycker din man om hur dina föräldrar kontrollerar er?
    Problemet ligger främst hos dig själv som inte riktigt har växt upp och frigjort dig från dina föräldrar. Jag förstår att det är extra svårt för dig med tanke på hur kontrollerande dom är. Därför måste du träna extra mycket på var dina gränser går och att klara av att visa dina gränser. Jag tror att du behöver professionell hjälp för att klara detta.

  • Anonym (Kaffedraken)

    Allteftersom du har kommit ifrån dina föräldrar och fått andra referenser har du omvärderat dem.

    Du har dem i kanske 10 år till och de kommer inte att ändra sig utan troligtvis köra djupare i sina hjulspår medan du fortsätter att frigöra dig och utvecklas åt ett annat håll. Du får begränsa vad du berättar för dem och hur stort inflytande du ger dem i ditt liv och dina beslut. Bra att du stod på dig om det personliga brevet. Mer så!


    Om du vill få tillbaka min röst Kristersson, får du ge SD foten!
  • Anonym (Kaffedraken)

    Du skrev:  Min uppväxt har varit stabil och inga större dramatiska händelser. 

    Jag tycker hela din text visar precis motsatsen 

  • Anonym (Kaffedraken)

    Sluta berätta saker som du inte behöver berätta.
    Du behöver tex inte berätta att du söker ett jobb. Det räcker med att säga att du bytt jobb när allt är färdigt.
    Ge dom inte så mycket insyn.
    Om de ser något hemma hos er så får det vara så. Då kan du öva dig på att strunta i deras tyckanden. Det räcker med "Vi är nöjda med köpet / vi trivs med den " Ge er inte in i diskussioner.

  • Anonym (Kaffedraken)

    Alla ändrar syn på sina föräldrar när man själv blir vuxen.

    Vissa personlighetsdrag förstärks med ålder och blir extrema.
    Raseriutbrott kan komma som ett demenssymptom och om man redan fick knäppa utbrott innan man blev gammal lär det knappast bli bättre. Du behöver hålla koll för din mammas skull nu, så han inte blir våldsam mot henne.

    Och rent krasst- hur vet du att han inte är det redan om hon är så orolig och deprimerad? Hon låter som hon är helt kontrollerad av din pappa och inte har några egna kontakter, och vem skulle inte bli deprimerad av det?

    Du gör vidare helt rätt som inte visar jobbansökningar mm för din pappa, han har inte med det att göra och det är hög tid att du tar kommandot över ditt liv.
    Berätta bara det som de inte kan lägga sig i, och visa intresse för deras små händelser istället, det kommer man ofta långt med. Tala inte om er ekonomi med dem om de hakar upp sig på pengar.

    Om de snålar för att de har dåligt med pengar så är det deras sak, men de ska inte lägga sig i hur ni spenderar era. Du har rätt gamla föräldrar relativt din ålder och får försöka göra det bästa av det innan de en dag blir sjuka och inte längre klarar sig helt själva.


    Om jag är rimligt trevlig, utgå från att du är rimligt intelligent.
  • Anonym (Kaffedraken)

    Ja tror att det är viktigt att du skapar distans till dina föräldrar, håller med om att synen på ens föräldrar förändras när man bli vuxen och har flyttat hemifrån....

  • Anonym (Kaffedraken)

    Håller med om att du inte ska berätta så mycket för din pappa, men jag skulle nog försöka luska lite mer i din mammas situation. Kan det vara så att hon är utsatt för psykisk misshandel. Skulle kunna vara därför hon inte säker hjälp, gör hon är rädd vad som ska hända om det kommer fram. Eller så är hon bara nedstämd och negativ och tar energi. Då bör du nog begränsa umgänget med henne också. 

Svar på tråden Ändrad relation/syn på/till sina föräldrar