Vet inte riktigt hur jag hittar rätt efteråt..
Levde i en relation i 6-7 år med en kvinna som var väldigt kontrollerande i vem jag skulle umgås med och ej, vart vi skulle bo, vad vi skulle göra etc.
Fanns väldigt lite respekt i relationen från hennes sida, och kände mig varken respekterad eller uppskattad. Fanns inte där för mig när min mamma blev svårt sjuk och vi bråkade väldigt mycket. Stängde av mina känslor och blev rätt småirriterad hela tiden som en konsekvens. Mådde bäst när jag var själv. Kände mig rätt nedbruten i slutet av relationen och började prata med en nybliven bekant som berättade att jag förtjänade bättre, att kärlek är respekt, att finnas där för varandra osv. Det var väl det sista som behövdes för att jag skulle känna att jag förtjänade bättre.
När jag väl lämnade råkade hon vid ett tillfälle erkänna att hon inte respekterade mig "för att hon inte trodde att jag skulle lämna henne".
Sen höll det på i ett halvår ungefär med att hon ville att vi skulle försöka igen, lovade guld och gröna skogar. Att hon skulle vara den "perfekta frun" osv. Jag dödade allt och hon hotade så gott det gick med olika saker när hon inte fick sin väg.
Vänskapen med den nya bekanta blev snabbt kärlek. Hon hade själv gått igenom ett destruktivt förhållande förklarade hon, och blev trakasserad av sitt ex. Vi pratade mycket, var lite som varandras terapeuter och hennes liv var turbulent. Exet skapade mycket, vilket jag såg, och när hon blev arg eller stängde ute mig så förklarades det senare med att hon mådde dåligt av hans trakasserier. Mot mig växlade det mellan att jag var hennes livs kärlek, hon älskade mig, ville leva med mig resten av livet till att "om det inte passar, så får det vara" och att hon frös mig ute, dumpade mig, kastade ut mig ur bostaden. Uppskattade inte att jag umgicks med vänner som var kvinnor eller många av mina vänner. Har aldrig känt mig så älskad och så värdelös i en relation. Betytt så mycket sen så lite. Till slut sa jag att det fick vara. Jag låg väl och grät i typ två veckor, gick i terapi massor och började bygga upp mig själv igen.
Kastade mig in i en ny relation och har träffat en jättefin människa som uppskattar
Nu
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2022-11-25 18:57
Träffat en ny person som är jättefin mot mig: snäll, omtänktsam, vill mig väl, respekterar mig. Hon får mig att bli tryggare i mig själv, få bättre självkänsla och må bra. Tycker om henne mycket, men får inte riktigt kärlekskänslor och har inte förstått varför. Vi har det väldigt bra ihop.
Nu träffade jag på mitt ex häromdagen och märkte hur mitt huvud och och mina känslor inte rimmar. Trots att hon har fått min självkänsla att gå i botten, sagt mycket hemska saker och fått mig må dåligt så kände jag att jag saknar henne. Jag vet att det aldrig skulle gå att få en fungerande relation så stör mig extremt att känslor finns kvar efter 4 månader. Jag vet inte heller hur jag ska få bort den biten så jag kan komma vidare på riktigt.