Någon som lider av självhat? Hur klarar ni av dagarna?

Jag har levt med självhat i princip hela livet fram tills för något år sedan. Idag har jag inget självhat kvar längre däremot känner mig misslyckad på många punkter. 

Som barn skar jag mig, som ny vuxen brukade jag dunka pannan i väggen så jag ärligt talat såg ut som en enhörning! Och jag drack sprit. Brukade hamna ofta på akuten för skador då. Left väldigt självdestruktivt där jag har stött bort allt och alla. Har inga vänner kvar idag längre. Inte en enda alltså. Ingen ringer mig ingen skriver till mig förutom en äldre släkting. Har även flyttat till en plats där jag inte känner någon.

Det är bara jobbet o hem som gäller. 

Men jag fann haschet till slut.. Den drogen fick mig att börja tänka i andra banor. Jag började finna pusselbitarna. Mitt självhat försvann med tiden. "Missbrukade" den i ca 10 år. O kan inte dricka sprit längre idag ens. Knappt någon alkohol.

Den räddade mitt liv faktiskt tsm med en annan grej jag inte vill skriva offentligt. 

Slutade göra illa mig själv redan efter ca 2 år o ungefär 7-8 år innan mitt självhat försvann. Men utan det hade jag inte levt idag.

Nu får man ju inte skriva något positivt om cb här på familjeliv, så jag hoppas du hinner läsa detta innan det raderas o jag blir avstängd i 3 dygn. 

Höll mig borta ifrån alla andra övriga droger o folk. Mår riktigt bra idag förutom att jag saknar en partner. 

Sjukvården hade aldrig kunnat hjälpa mig som haschet gjorde. Tvärtom så blev det värre de gånger som jag faktiskt sökte hjälp p ga vårdpersonal alltid ska hata cannabis. Ssk är värre än värst. Däremot högre utbildade har en lugnare inställning till cb men deras mediciner fungerade inte utan förvärrade det för mig.

Hoppas du finner din lösning en dag.

Rekommenderar ändå inte hasch om du vill vara social o umgås med andra människor eller kanske har familj små små barn. Man kan få ångest på det men man öppnar nycklar i sina tankar och finner en slags frid inom sig när man har funnit passande mängd för en att bruka.

Jag är uppväxt med tortyr o fått höra att det vore bättre om jag var död som barn nästan dagligen, här i Sverige. Även blivit sexuellt utnyttjad utav både kvinnor o våldtagen av en man. O mycket mer.

Tycker inte att du ska hata dig själv utan försöka finna nycklarna för att leva det liv som du vill leva! Ofta kan andra människor ha en negativ påverkan då de tappar respekt för någon som mår riktigt riktigt dåligt. Iallafall enligt min erfarenhet. Man blir utnyttjad, man blir hånad, man blir behandlad som att man är inget värd o som ett problem p ga sitt dåliga mående. 

Vill även tillägga att jag då aldrig har begått något riktigt brott utöver mitt cb brukande.

Hoppas det löser sig för dig med. Lycka till.