Bonusmammor!!

Jag tycker du ska prata med någon vuxen på din skola. Kurator, skolsköterska eller mentor. De kan hjälpa dig eller förmedla en kontakt med någon som kan prata med dig.

Tack för ditt svar, kan självklart prata med dem men hade gärna velat säga till henne innan och kanske ändra situationen till det bättre.

Tråkigt att höra att höra att det inte fungerar.
Jag har en fantastisk bonusmamma till mina barn, nu är de ju 27 och 17 men ändå ...
Hon är fan mer morsa åt mina barn än deras egna morsor ...
Alla funkar ihop så jag hoppas att ni kan ta er framåt - om inte .... ta ett snack mellan barn och bio-förälder. 
I sista fall - gör som vuxen slut och ett annat förhållande, så gjorde jag.

Känner med dig 1000%, min bonusmamma har varit hemsk att växa upp med. Det är tyvärr ofta så.. Det jag insett i vuxen ålder, efter en hel uppväxt spenderat till att ogilla, ja nästan hata henne, är att det är min pappa jag är arg och ledsen på. Som inte sagt ifrån, tagit parti och varit vuxen.

Skulle du kunna prata med din pappa och förklara din och dina syskons situation? Att hennes bitterhet påverkar er och ett mående i vardagen och livet?

Tack för svaret!
kul att det funkar bra för er

Jag är snart vuxen och min äldre syster 18 år och känner liksom att det är stop nu hon ska inte kunna bestämma över hela hemmet som hon och min Pappa köpte tillsammans. Jag förstår att det inte alltid är så kul att få bonusbarn och att man  egentligen bara ville ha sin partner men fick bonusfarmen på köpet, men har ni som är lite äldre  tips på hur man ska ta upp detta för henne på riktigt så att hon förstår att vi ska bli behandlade på samma sätt som alla andra. 

På Instagram/Facebook lägger hon bara ut hur fint och bra liv hon har!! 

Hej, tråkigt att du med haft det såhär.

Både jag och syskonen har pratat och klagat på detta han håller med oss och tycker med att hon blivit bitter men han säger att det inte är vi det är fel på och att hon gillar oss väldigt mycket egentligen. Även fast hon sagt rakt ut framför mig och pappa att hon mår dålig när vi barn är hos dom för hon tycker inte att hon får den uppskattning hon förtjänar. Man bara som att hon ger oss det! 

Okej tur någonstans att han är tydlig med att det inte är ert fel, så så så himla viktigt att ni tänker på det, det är verkligen inte ert fel att hon beter sig så.
Hon är i första hand en vuxen person som också har valt att leva med en man som har barn sen tidigare. Oavsett för vad man känner för det så får man acceptera valet man gjort. Aldrig barnets fel!

Han han markerat så till er framför henne? Om han håller med er så är det faktiskt, enligt iaf mig, hans ansvar att se till att hon också vet att han tycker det, inte ert ansvar.

Om du/ni ändå känner att ni vill och kan prata med henne på ett vettigt sätt så gör det. Fråga om hon kan vara mer konkret i vad hon uppfattar som uppskattning. Alla har olika sätt att visa känslor. Vissa i ord, andra i handling, några i att vara fysisk med kramar och klappar osv. Vad är det hon menar att hon saknar? Blir jättesvårt för er att finnas för henne om hon inte är tydlig med hur hon menar.
Var också noggrann med att sätta krav tillbaka. Vad behöver ni från henne? Det är en relation, inte en jäkla anställning!

Tack för ditt svar. 

Exakt känner också att pappa bara sitter och kolla när hon säger dessa saker eller säger han bara att alla ska bättra sig, hon får både kramar komplimanger med inget går in hos henne,hela tiden vill hon att pappa ska tycka synd om henne och det är bara vi som kramar henne inte hon tillbaka, när jag pratat med min pappa ensam har jag brytit ihop och sagt att vi med vill känna tacksamhet då hans svar är att han älskar oss och att hon bara är osäker eller jobbar mycket. 

Jag känner fackligt för att prata med några i släkten om hur det verkligen är hemma för dom tror typ att allt är super. Jag vet från tidigare år hur bra vi egentligen kan ha det om alla bara försöker lite men om hon ändå inte är villig att bättra sig vet jag inte hur vi ska göra! 

Åh vad jag känner igen mig i din situation. Det är hemskt och så jäkla frustrerande!

Tycker du gör helt rätt i att prata med personer i din släkt om du är bekväm med det. Så som ni verkar ha det ska ingen behöva ha det. Det är inte rimligt att hon är martyr när hon ska vara den vuxna, det är maktutövande att få er att känna er otillräckliga och osäkra i ert eget hem. 

Och sätt tydligare gränser mot din pappa. Pappor med nya kvinnor är så konflikträdda, låt honom inte va det. Om han säger till dig att han håller med dig när hon inte är där, så är det hans ansvar att även göra det när hon är med. För att markera till er hur mycket ni betyder för honom.

Tack!! Känns skönt att få skriva med någon som man inte känner men ändå varit i samma sits, ska absolut ta upp detta och säga ifrån när det känns dåligt hon ska inte få bestämma hela hemmet. 

Förstår det! Hade också behövt det back in the days ❤️
Lycka till och stå på dig. Kom ihåg att det är hon och din pappa som är vuxna. Det är deras ansvar. Ta inte för mycket vikt på dina axlar och håll ihop med dina syskon ❤️