Syster med psykisk ohälsa plågar oss, hur lösa?

Förvaltarskap?Hur går det till?

Hon har 6-7 diagnoser, bla GAD, dystymi, bipolär ospec. Har ingen god man. 
Hon går nog inte med på fullmakt.

Hon har psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Men de kallar henne mkt sällan, tar inga mediciner, vi har ringt läkaren som inte kan göra så mkt.
De kmr säkert avsluta henne då hon ej dyker upp...

Detta handlar ju inte bara om vad som är bäst för systern. Det handlar om familjens psykiska och fysiska hälsa.

Jag hoppas att systern får den hjälp hon behöver och att hon tar emot den. Men det är orimligt att familjen ska bära den börda de nu gör (med tanke på hur systern beter sig osv), även om systern blir hemlös.

Jag förstår att det kan vara som att välja mellan pest och kolera. Antingen fortsätter man hjälpa och får leva med skiten, eller så drar man en gräns och får i stället leva med det dåliga samvetet.

Men man kan också formulera det som att familjen har gjort vad de kan och inte ska behöva få sina egna liv förstörda. Men om de orkar, kan de ju kolla upp möjligheterna till LSS och ev förvaltarskap. Om det går att få in systern någonstans även om hon inte samarbetar?

Är hon normalbegåvad? Går det öht att resonera med henne? Kan hon förstå att ni har nått vägs ände och kanske inte kan hjälpa henne mer?

Då kanske hon ändrar inställning menar jag. I stället för att vägra annan hjälp och fortsätta förlita sig på er.

Som det är nu agerar ni möjliggörare. Hon kan fortsätta bete sig som hon gör, eftersom ni finns där och fångar upp henne.

Komplicerat.

Hur mycket av din och dina familjemedlemmars tid tar detta upp?

Tänker ni på det hela tiden eller finns det perioder då det är bättre med henne?

Känner en person med liknade bakgrund, hen blev till slut intagen på tvångsvård. Det tog lång tid innan det blev så och det föregicks av ett antal anmälningar till soc, samt att flera anmält att hen inte tog sina mediciner (hen flippade ut så att fler folk reagerade och gjorde anmälningar) 
Hen blev intagen och fick sedan hjälp med att få sina mediciner i sprutform och inte tabletter, så att hen var tvungen att komma till en sköterska regelbundet. Där fick sen personen också kuratorsamtal. 

Jag gissar på din beskrivning, att er situation lite grann är på steg 1, så länge inget nytt sker. 
Tycker ni ska sätta er med er syster, göra en intervention.  Er bror ger henne en skriftlig uppsägning på att vara inneboende. Tala om att flyttar hon inte inom det datum som anges, kommer han behöva anmäla henne till polisen för att hon då bor där olagligt. Ja, säg vad som helst - bara hon fattar att NI inte kan ha det såhär längre. 

Men det beror verkligen också på var man bor. Jag känner till hemlösa ungdomar under 18. 

Det handlar inte om att sumpa chanser vid allvarlig psykisk ohälsa, det handlar mer om att man inte fått rätt stöd, då många av dessa inte kan sköta sitt eget liv.

Låter som hon egentligen är dåligt behandlad bipolär. Det är en jobbig diagnos. Och riskfylld vad gäller suicid.

Är hon manisk/hypoman just nu?

www.domstol.se/amnen/familj/god-man-och-forvaltare/forvaltare/

Ja, sök förvaltare. Det är inte säkert det går igenom, men det är nog värt ett försök.

Jag frågar om mani, för det är möjligen då man kan få till ett LPT.

Det är ett beslut från Tingsrätten och det är överförmyndarnämnden som utser förvaltare. Jag skulle börja med att kontakta Överförmyndarnämnden. 

Här kan du läsa mer: 

https://www.domstol.se/amnen/familj/god-man-och-forvaltare/forvaltare/

Det är ett beslut från Tingsrätten och det är överförmyndarnämnden som utser förvaltare. Jag skulle börja med att kontakta Överförmyndarnämnden. 

Här kan du läsa mer: 

https://www.domstol.se/amnen/familj/god-man-och-forvaltare/forvaltare/

Där jag bor får man chans på chans det spelar ingen roll vilket stöd de får. Ungdomar under 18 år har socialtjänsten ansvar för om inte föräldrarna sköter sig jag tycker du ska göra en orosanmälan om du ser det. 

Här där jag bor förekommer mycket sjuka saker som inte kanske förekommer i hög utsträckning i ett mindre samhälle. Många kommer ju hit utan föräldrar, eller de har föräldrar som inte vill ha hem dem pga tex missbruk eller fel levnadsssätt. Vissa tas omhand av äldre syskon som själva inte är mycket mer än barn. Tvångsbortgifta barn förekommer också, som inte har en egen familj här. överhuvudtaget tror jag soc har för mycket att göra.

Vad gäller allvarlig psykisk ohälsa kan personen ofta inte ta ansvar för sig själv, där finns ofta långt otillräckligt med hjälp att få. Man ska själv vilja ha hjälp, ringa och tjata och stå i kö för hjälp i 6 månader till 1 år. En person med mani eller psykoser klarar inte generellt av det, då de saknar verklighetsförankring. Om man tror att det som händer i huvudet händer på riktigt så kanske man inte vill ha hjälp ens. Men när man blir friskare, om man blir det, kan man se saker på ett helt annat sätt.

Hon kommer nog inte flytta förrän din bror slänger ut henne... Och inte förrän då kommer myndigheterna ta sitt ansvar. 

Jag bor i Stockholm. Har personen ett ordnat boende och ekonomi händer inte ett skit, samhället struntar i hur det ordnas och hur de anhöriga mår de konstaterar bara att de inte behöver lägga sig i. Håller någon på att bli hemlös måste de göra något. 

Ja såhär är det ts
Du och din bror är medberoende och möjliggörare