Oro och skuldkänslor ang rökning under graviditeten
När jag vänta mitt första barn så sluta jag röka direkt jag fick plusset, trodde det skulle vara enkelt men efter första dagarna som rökfri så föll jag in i någon depression och hade stark abstinens, detta höll på nästan hela graviditeten, mådde riktigt psykiskt dåligt. Men, jag höll mig ändå borta från rökandet. Hade olika graviditetskomplikationer och förlossningen slutade i akut snitt. Dum som jag var så började jag röka igen efter amningsperioden.Mitt andra barn föddes för snart 6 mån sedan. Och, jag rökte hela graviditeten. Tänkte att denna gång skulle vara enkelt att sluta då jag ändå klara det med första barnet men vet inte varför denna gång inte gick. Drog lite ner men inte tillräckligt och hade ständigt dåligt samvete. Under denna graviditet hade jag inga komplikationer och babyn föddes med normal förlossning på bara 2 h, fin moderkaka, normal vikt och läng, och vi slapp hem dagen efter. Efter förlossningen så kom allt som ett slag i ansiktet, vad jag hade utsatt mitt fina barn i magen för. Enda sedan förlossningen har jag gråtit nästan varje dag, kännt mig som världens sämsta mamma och haft tankar på att det bara skulle vara bättre om jag inte fanns. Vet att det går bra för många barn trots rökning under graviditet men nu i min värld ser jag bara att mitt barn kommer att bli sjuk. En del dagar är jag så inne i min egen grubbleri bubbla att min man inte får kontakt med mig och jag har ingen energi med något. Går hos psykolog en gång i veckan då jag haft så starka tankar på att jag inte borde finnas nu. Skriver inte allt detta för att söka tröst men om det finns någon annan där ute som är en övertänkare och lätt att få dåligt samvete så snälla, om ni röker, försök sluta vid graviditeten, sådant här psykiskt tillstånd önskar jag ingen efteråt