Jag har ingen släkt eller familj som jag har kontakt med och det svider extremt särskilt vid högtider. Ni som är i samma situation, hur tar ni er igenom högtider som julafton och nyår?
Det är ju jobbigt alla andra dagar om året men såhär års så svider det extra mycket att vara helt ensam.
Samma här. Det svider som fan men jag försöker leva dagarna som vanligt, jobba om jag kan och inte fokusera på datumet. För några år sedan reste jag bort över jul, inte något flådigt bara tillräckligt för att slippa höra grannar sjunga julsånger och skratta i gemenskap. Numera jobbar jag som volontär på katthem över jul.
Försökte hitta någon att prata med på FL ett år men fick bara höra att ingen är skyldig att vara snäll mot mig bara för att det är jul och att jag var dum i huvudet som inte bara accepterade verkligheten. Spenderade en vecka på psyk efter självmordsförsök pga det men det var ju också ett sätt att slippa ifrån.
Hoppas du hittar något att roa dig med.
Samma här, och har varit i nästan 20 år, sen mina föräldrar gick bort när jag var tonåring. Jag har dessutom aldrig haft något jobb då jag har fysiska och psykiska funktionsnedsättningar så jag har heller inte lyckats få vänner ens ytligt som vuxen.
Jag har bjudit in ensamheten och gjort den positiv. Jag hittade trivseln med livet i ensamhet Jag gillar att fira jul ensam, jag får göra som jag vill utan krav och förväntningar. Jag gillar att fira nyår, antingen ensam eller så åker jag faktikst på en kryssning, det klarar jag av, 24 timmar. Tyvärr har ju Birka Cruises gått i graven, deras båt var mycket lugnare än Silja och Viking. Inte lika mycket fylla, mer äldre människor och föräldrar med mindre barn, vilket jag inte har något emot.
Sen har jag para-sociala relationer. Dvs jag kollar på youtube och twitch och chattar med folk som också tittar. Och tittar mycket på TS och film också, tänder ljus, äter god mat och myser. Pysslar lite med mina hobbies och läser någon bra bok,
Men om du tycker att det är jobbigt att vara ensam, var inte ensam. Volontärarbeta eller besök något ställe som har samlingar. Kyrkorna brukar ha, och det brukar inte vara så mycket religiöst snack i alla fall i Svenska Kyrkan. Frikyrkorna är värre. Många kommuner ordnar något också, och sen finns ju Stadsmissionen och andra liknande organisationer som brukar göra något.
Samma här. Det svider som fan men jag försöker leva dagarna som vanligt, jobba om jag kan och inte fokusera på datumet. För några år sedan reste jag bort över jul, inte något flådigt bara tillräckligt för att slippa höra grannar sjunga julsånger och skratta i gemenskap. Numera jobbar jag som volontär på katthem över jul.
Försökte hitta någon att prata med på FL ett år men fick bara höra att ingen är skyldig att vara snäll mot mig bara för att det är jul och att jag var dum i huvudet som inte bara accepterade verkligheten. Spenderade en vecka på psyk efter självmordsförsök pga det men det var ju också ett sätt att slippa ifrån.
Hoppas du hittar något att roa dig med.
Håller med om att det svider att sakna familj över jul! Det som räddar mig är att jag har många vänner som jag gör juliga saker med, även om vi inte ses just på julafton. De första åren (när jag hamnat utanför familjen) gjorde det så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Om jag tog en promenad för att skingra tankarna, så såg jag alla glada familjer genom fönstren. Det var otroligt smärtsamt. Men efter några år slutade det göra ont, i alla fall nästan, och jag började hitta tillbaka till julglädjen igen. Nu älskar jag julen och börjar fira redan i november. Jag pyntar och bakar julgodis. Så om min familj trodde att jag skulle sitta och gråta för alltid, så trodde de verkligen fel. För ett år sedan fick min mamma syn på mig när hon passerade med bil genom staden där jag bor. Hon kastade sig ut ur bilen och kramade om mig och började gråta. Jag kramade tillbaka, men var väldigt reserverad. Vi pratade i tio minuter och sedan skyndade hon vidare igen. Kanske var det vårt sista möte. Jag har inte firat jul med dem på tio år och vet inte när eller om vi kommer att ses igen. Om vi ses igen, är vi ännu mer främlingar än vi var förra gången. Till slut finns det ingen känsla av närhet och intimitet kvar, utan det är en främmande människa som står framför mig. En främmande mamma. Vem som helst.
Håller med om att det svider att sakna familj över jul! Det som räddar mig är att jag har många vänner som jag gör juliga saker med, även om vi inte ses just på julafton. De första åren (när jag hamnat utanför familjen) gjorde det så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Om jag tog en promenad för att skingra tankarna, så såg jag alla glada familjer genom fönstren. Det var otroligt smärtsamt. Men efter några år slutade det göra ont, i alla fall nästan, och jag började hitta tillbaka till julglädjen igen. Nu älskar jag julen och börjar fira redan i november. Jag pyntar och bakar julgodis. Så om min familj trodde att jag skulle sitta och gråta för alltid, så trodde de verkligen fel. För ett år sedan fick min mamma syn på mig när hon passerade med bil genom staden där jag bor. Hon kastade sig ut ur bilen och kramade om mig och började gråta. Jag kramade tillbaka, men var väldigt reserverad. Vi pratade i tio minuter och sedan skyndade hon vidare igen. Kanske var det vårt sista möte. Jag har inte firat jul med dem på tio år och vet inte när eller om vi kommer att ses igen. Om vi ses igen, är vi ännu mer främlingar än vi var förra gången. Till slut finns det ingen känsla av närhet och intimitet kvar, utan det är en främmande människa som står framför mig. En främmande mamma. Vem som helst.
Vad man kände igen sig i din text hehe spec det där med att man såg alla varma hem o julfirande genom fönsterna. Fan va ledsen jag var i början. Åtminstone så slapp jag råka på Djävulens dotter.
Djur är bra :) Nu struntar jag i allt med julen. Firar det inte alls. Äter ändå inte godsaker förutom choklad typ.
Umgås med mitt djur o skrattar varje dag, o julen nuförtiden ger mig bara mera möjligheter till att skratta istället då arbetet har stängt.
Vad man kände igen sig i din text hehe spec det där med att man såg alla varma hem o julfirande genom fönsterna. Fan va ledsen jag var i början. Åtminstone så slapp jag råka på Djävulens dotter.
Djur är bra :) Nu struntar jag i allt med julen. Firar det inte alls. Äter ändå inte godsaker förutom choklad typ.
Umgås med mitt djur o skrattar varje dag, o julen nuförtiden ger mig bara mera möjligheter till att skratta istället då arbetet har stängt.
Jag kommer titta in här på Familjeliv lite då och då under julafton, om det är någon som känner sig ensam och vill prata 😊 Det går bra både här i tråden och via PM! Glöm inte bort att ni inte är ensamma om att fira/vara ensamma 🌟
Både förra året och det här året kommer jag vara ensam under jul och nyår. Är väldigt ensam i livet över huvud taget så väljer att se det som helt vanliga dagar. Förra året vände jag på dygnet så att jag kunde sova bort stor del av julafton och det kommer jag göra i år med om det känns för ensamt.
Gillar du högtiden? Har du någon vän du kanske kan vara hos eller i alla fall ha lite kontakt med under dagen? Volontär på katthem som någon i tråden skrev om lät mysigt. Kanske finns fler sånna saker som finns. Annars se på serier eller teve eller intala sig själv att det är en vanlig röd dag :/.
Det kommer alltid vara tungt, oavsett hur lång tid som går.
Försök ignorera dagen helt, gå på som vanligt. Om du kan så res bort, så minskar risken för att du ska behöva se alla andra glada människor med firande och paket.
Själv förlorade jag mina föräldrar tidigt, hade en farbror kvar i livet som bodde på andra sidan landet, men han dog nu på lucia. Så nu har jag inte en enda människa att ens skicka ett julkort till.
Helgdagar säljs ju in som "familjehögtider" och har man då ingen så känns det dubbelt så hårt.
Det kommer alltid vara tungt, oavsett hur lång tid som går.
Försök ignorera dagen helt, gå på som vanligt. Om du kan så res bort, så minskar risken för att du ska behöva se alla andra glada människor med firande och paket.
Själv förlorade jag mina föräldrar tidigt, hade en farbror kvar i livet som bodde på andra sidan landet, men han dog nu på lucia. Så nu har jag inte en enda människa att ens skicka ett julkort till.
Helgdagar säljs ju in som "familjehögtider" och har man då ingen så känns det dubbelt så hårt.