Sorg över den förlorade kärnfamiljen

Det var väldigt fint, det du har skrivit om din situation. Nu känner du dig ensam och orkar inte bryta isoleringen, men du skrev här. Det finns en glimt av hopp där med barnen och att du tar dig iväg på det du kan. Kan bara önska dig att må så bra du kan. Någon i min närhet brukar säga att sorg får ta plats. Din sorg får också finnas hur den än ser ut. 

Hej! 

Förstår hur du känner dig. Det är tufft att vara förälder till barn med diagnoser. Men barnen kommer bli äldre och det kommer bli utrymme för dig att ta plats i ditt liv igen. Det du kan göra är att försöka förbättra ditt liv med små steg. Gör något mysigt för dig själv varje dag. Träna yoga en kvart eller nåt. Det kommer bli bättre Även om det inte känns så. Kärnfamiljen saknar jag också. Hade varit så mycket bättre att få dela allt med någon annan. Det är en sorg. Men gör det inte till någon kvävande sorg. Känn istället att du gör ett bra jobb. Barnen har fått en jul och för dem är detta det normala och en kärnfamilj är inget de saknar antagligen, Var rädd om dig och god fortsättning. 

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Har inte barn med diagnos men sorgen över skilsmässa och att inte vara en hel familj är jobbig.

Jag känner inte igen mig själv i spegeln längre, jag har blivit tjock, jag var smal och snygg men efter skilsmässan har jag inte orkat ta tag i allt. Jag får även dra det tyngsta lasset med vabb och allt som rör vårt barn.

Jag har dock träffat någon ny och vi försöker bli gravida, något som inte gått så bra då vi fått 3 missfall på raken. Känner en enorm stress över detta. 

Finns det någonting du verkligen vill i livet? Alltså mer än något annat? Om det finns det försök att göra något åt det så snart du kan, jag är rädd att jag väntat för länge.

har också barn med diagnos som jag fått ta merparten av ansvaret för och ett struligt ex som lyckats skaffa ett nytt liv med familj medan jag som är den ansvarstagande och kloka står still. Men det är vad det är.
 Försöker jobba på att må bra de få stunder jag är barnledig, med och faktiskt träna lite (då jag märker att det hjälper min mentala hälsa). Tänker att min tid kommer så småningom och när jag känner mig låg så tänker jag att jag är fan så mycket lyckligare utan den dövikten till ex som bara skapade merjobb och kass ekonomi mm. Min kärnfamilj är barnen och jag, det där innan var långt från hur det ska vara. Vi är bättre utan honom.

det enda jag egentligen saknar är närhet och sex.

Är i samma sits. Noterar våra struliga ex ändå lyckats skaffa nya familjer. Svårt att förstå detta. Själv har jag väldigt svårt att hitta rätt. Känner mig lite förstörd av tidigare erfarenheter. Saknar också kärnfamiljen. Mådde så bra i den, iaf när vi hade det bra. Har haft flera som varit starkt intresserade men jag kan inte med att träffa någon jag inte känner något för. 

Följer

Känner så väl igen den sorgen, tyvärr! När jag och barnens pappa skilde oss flyttade han så långt att barnen bor på heltid med mig. En av dem har npf, vilket ju kräver extra av allt... Jag orkar, eller hinner, egentligen inte jobba heltid, men jag skulle aldrig klara mig ekonomiskt annars. Barnens pappa har ny familj, jag har inte ens varit på en date sedan han flyttade, när skulle jag hinna det??? Skulle dock vilja, jag är 41 och fasen rätt snygg!

Du behöver må bra! Fråga sig själv vad som är första steget till att känna dig hel och lycklig. Vill du gå ner några kilon, gör det! Behöver du pigga upp dig med nytt smink eller en hårklippning, prioritera det. Ut och promenera! Frisk luft gör så mycket för själen och håller en borta från soffan där man gärna ältar allt negativt, och äter onyttigt... Dra iväg några mess till kompisar. Skriv som det är, att du just nu inte hinner ses eller prata men gärna skriver. Eller ring någon av dina vänner när du ändå är ute och promenerar. När du kastar ut julgranen, piffa upp med en ny lampa och nya kuddfodral. Man kan fasen lura hjärnan till välmående med ganska små medel...

Ekonomin... Se över varenda utgift du har, kan du dra in på något? Använd papper och penna, det blir tydligare för dig. Spalta ner allt! Det är en skön känsla att se att pengarna faktiskt räcker bara man hushåller med dem. Självscannar du när du handlar? Jag har märkt att det får mig att göra fler kloka val i butiken, att se summan öka för den där colan och bullen jag tänkte trycka i mig på vägen hem, får mig faktiskt att avstå. Sälj av saker du inte behöver hemma, då börjar du din budget på plus och DET är som balsam för själen!

Önskar dig all lycka till :)

Ni är fantastiska. Tack. Det gör så gott att få veta att man inte är ensam.
Känns skönt att veta att fler är i samma sits, just det här med att männen mäktar med att fixa ny familj medan man själv knappt hinner med vardagen. Och kanske är det just därför man väljer det, så tänker åtminstone jag, mina barn skulle nog ha farit rätt illa om även jag skaffat nya, för dem ofrivilliga familjerelationer. Tänker på Lisa Nilssons Himlen runt hörnet, att det en dag ska bli min tur.