Hur och när slutar man med SSRI?

Hej!
Det finns många liknande trådar, men behöver ändå ett perspektiv och råd. Jag har en historia av psykisk ohälsa som går typ 15 år tillbaka (är strax över 30 nu). Jag har funkat, mer eller mindre, och det finns nog en hel del av mina bekanta som inte har en aning om hur det varit. Så kort sagt, inga självmordsförsök, inga inläggningar men ändå tillräckligt för att livet inte var särskilt kul alls. jag har ätit medicin i omgångar, denna rundan har varit ca 4 år. Ingen hög dos (10 mg escitalopram) men tillräckligt för att hålla mig över ytan och kunna göra annat än att bara jaga monster. Livet har helt enkelt varit bra.

Under dessa senaste år har jag också gått i terapi, bytt jobb och flyttat. Så nu kommer då tankarna på att jag kanske är redo att sluta. Men efter att nu ha haft ett uppehåll på kanske 2-3 veckor så börjar jag inse att det kanske inte är en bra idé, de negativa tankarna kommer tillbaka. Livet blir generellt svårare och jobbigare och jag är rädd att förstöra allt jag byggt upp.

Men hur gör man om man skulle bli riktigt seriös med att sluta? Vilken hjälp kan man få av sjukvården? Jag har aldrig fått någon hjälp direkt. Jag har bett om medicin, fått den och sen har ingen brytt sig (terapin har jag bekostat själv) så mitt förtroende för dem är extremt lågt (är man hel, ren och har ett jobb kan man inte må dåligt, då hittar man bara på och vill ha uppmärksamhet... tydligen)

Långt inlägg, men egentligen är det nog mest bara 3 frågor:
* Hur fattar man beslutet att man nog måste ta medicin resten av sitt liv?
* Hur vet man om det är tid att sluta?
* Vilken hjälp kan man få?

Anonym (L)

Thu 29 Dec 2022 11:30

#1

Har ingen input men följer tråden. Är inte helt i liknande situation, har bara ätit esci i några månader men har även jag ett bra liv övrigt. Men funderar över när det är dags att sluta.

Nej, sjukvården har inte heller jag stort förtroende för generellt, i mitt fall har jag dock träffat på några läkare som är riktigt bra. Det har varit äldre personer som säkert har stött på många som oss och förstår vad det rör sig om.

Anonym (B)

Thu 29 Dec 2022 11:33

#2

Ts, din lösning är terapi. Din tankevärld behöver förändras om du inte ska vara beroende av medicin för resten av livet. Ja, livet är jobbigt och alla har jobbiga tankar men vissa saker får man stå ut med och vissa saker måste man lära sig hantera, du kan också göra det. Terapi ska du kunna få via vården utan att bekosta själv, rena vansinnet att de inte erbjudit dig det! Man brukar annars kombinera medicin och terapi. Prata med dina läkare.

Anonym (Vilsen i SSRI-träsket) Trådstartaren

Thu 29 Dec 2022 11:42

#3

Anonym (B) skrev 2022-12-29 11:33:31 följande:

Ts, din lösning är terapi. Din tankevärld behöver förändras om du inte ska vara beroende av medicin för resten av livet. Ja, livet är jobbigt och alla har jobbiga tankar men vissa saker får man stå ut med och vissa saker måste man lära sig hantera, du kan också göra det. Terapi ska du kunna få via vården utan att bekosta själv, rena vansinnet att de inte erbjudit dig det! Man brukar annars kombinera medicin och terapi. Prata med dina läkare.

Jag fick 10 gånger i terapi. Hon bestämde att jag var ledsen för att det tagit slut med min pojkvän. Vilket jag sa att visst, det var inte kul, men något jag kunde hantera och att mina problem nog berodde på något annat. Det gav inte så mycket, men jag fick kontakt med en annan teraput genom henne och den har jag gått hos i 3 år. Hon är magisk. Det bidrog med pusselbitar.

Jo, jag är med på att livet kan vara jobbigt. Jag har varit med om dom där grejerna livet bjuder på liksom: min pappa dog, break-ups, utmattning, hög press på jobbet. Men detta är något annat. Det är känslan av att livet är ett berg, inte vilja vakna på morgonen, inte glädjas utan bli uppslukad av ångest.

Anonym (B)

Thu 29 Dec 2022 11:57

#4

Anonym (Vilsen i SSRI-träsket) skrev 2022-12-29 11:42:04 följande:

Jag fick 10 gånger i terapi. Hon bestämde att jag var ledsen för att det tagit slut med min pojkvän. Vilket jag sa att visst, det var inte kul, men något jag kunde hantera och att mina problem nog berodde på något annat. Det gav inte så mycket, men jag fick kontakt med en annan teraput genom henne och den har jag gått hos i 3 år. Hon är magisk. Det bidrog med pusselbitar.

Jo, jag är med på att livet kan vara jobbigt. Jag har varit med om dom där grejerna livet bjuder på liksom: min pappa dog, break-ups, utmattning, hög press på jobbet. Men detta är något annat. Det är känslan av att livet är ett berg, inte vilja vakna på morgonen, inte glädjas utan bli uppslukad av ångest.

Ja det spelar stor roll vem man träffar. Om det inte känns bra redan första besöket så begär någon annan. Det ska klicka, man ska kunna känna sig trygg, förstådd och bemött. Den du träffar nu (fortfarande?) betalar du själv? Men du borde absolut försöka få någon genom vanliga vården isf, det finns många bra där också.

Anonym (Fragile)

Mon 2 Jan 2023 19:37

#5

Anonym (Vilsen i SSRI-träsket) skrev 2022-12-29 11:16:39 följande:

Hur och när slutar man med SSRI?

Hej!
Det finns många liknande trådar, men behöver ändå ett perspektiv och råd. Jag har en historia av psykisk ohälsa som går typ 15 år tillbaka (är strax över 30 nu). Jag har funkat, mer eller mindre, och det finns nog en hel del av mina bekanta som inte har en aning om hur det varit. Så kort sagt, inga självmordsförsök, inga inläggningar men ändå tillräckligt för att livet inte var särskilt kul alls. jag har ätit medicin i omgångar, denna rundan har varit ca 4 år. Ingen hög dos (10 mg escitalopram) men tillräckligt för att hålla mig över ytan och kunna göra annat än att bara jaga monster. Livet har helt enkelt varit bra.

Under dessa senaste år har jag också gått i terapi, bytt jobb och flyttat. Så nu kommer då tankarna på att jag kanske är redo att sluta. Men efter att nu ha haft ett uppehåll på kanske 2-3 veckor så börjar jag inse att det kanske inte är en bra idé, de negativa tankarna kommer tillbaka. Livet blir generellt svårare och jobbigare och jag är rädd att förstöra allt jag byggt upp.

Men hur gör man om man skulle bli riktigt seriös med att sluta? Vilken hjälp kan man få av sjukvården? Jag har aldrig fått någon hjälp direkt. Jag har bett om medicin, fått den och sen har ingen brytt sig (terapin har jag bekostat själv) så mitt förtroende för dem är extremt lågt (är man hel, ren och har ett jobb kan man inte må dåligt, då hittar man bara på och vill ha uppmärksamhet... tydligen)

Långt inlägg, men egentligen är det nog mest bara 3 frågor:
* Hur fattar man beslutet att man nog måste ta medicin resten av sitt liv?
* Hur vet man om det är tid att sluta?
* Vilken hjälp kan man få?

Det är inte ditt eget fel att du eventuellt behöver påbörja en ny period med SSRI.

Och att du gör det behöver ju inte innebära att du ska ta den för återstoden av livet. Din situation kan förändras, man vet inte säkert hur framtiden blir.

Anonym (Tyra)

Mon 2 Jan 2023 21:35

#6

Jag använde SSRI i 8 år o valde sedan att trappa ut. Läkare är generellt dåliga på nedtrappning, jag är själv vårdutbildad o visste att det kunde bli svårt. Jag gick med i en fb- grupp där det fanns bra råd hur man bäst gör. Mej tog det 9 månader. Från 10 mg paroxetin till noll. Kanske du slutade rakt av, det är ytterst få som fixar det. Att du mår dåligt nu är troligen en effekt av för snabb nedtrappning. Men en dr skulle se det som bevis för att du behöver medicinen tyvärr. Ingen vet i förväg när man kan prova att sluta, men man ska veta att det kan bli tufft.

Hur och när slutar man med SSRI?

INNEHÅLL