Föräldraproblem
Jag är vuxen och är gift, har tre barn, gravid med fjärde och bor i ett radhus. Jag har valt att vara hemma med barnen tills dom börjar skolan allihopa och det är en livsstil vi valt tillsammans.Till mitt problem.
Jag är yngsta barnet och mina föräldrar har så svårt att se mig som vuxen. Det är alltid pekpinnar och dom lägger sig ständigt i gällande allt som gäller både mig, mitt hem och barnen. Det känns som att jag fortfarande är femton år och måste förmanas och rättas ständigt.
Min mamma lägger sig i vårt hem väldigt mycket. Hon köper en massa till både hem och barn som jag inte bett om och blir sedan djupt kränkt över att jag kanske väljer bort det och väljer egna saker.
Jag fick barn ung och många trodde nog att jag skulle bli oansvarligare än jag blev. Jag var stökig och destruktiv som tonåring men att bli mamma förändrade mig och jag blev ansvarsfull och har klarat mig bra. Barnens pappa och jag gifte oss innan första barnet kom och har hållit ihop sedan dess. Vi har bostad och min man jobbar. Vi har aldrig bett om ekonomisk hjälp och barnpassning max en gång om året. Vi kräver ingenting.
Ändå är det som att varje gång jag träffar mina föräldrar blir jag barn igen. Jag blir liten och är ständigt rädd att uppröra. Dom dömer mig ständigt och jag tippar fortfarande på tå och ljuger trots att jag är vuxen och måste stå för mina åsikter.
Jag har till exempel inte vågat berätta att jag är gravid en fjärde gång fast jag snart är i vecka 20. Jag är rädd att bli dömd och rädd att se besvikelse i deras ögon. Speciellt pappas. Han har alltid dömt mig och har aldrig accepterat dom val jag gjort.
Nu är jag trött på att ljuga och undanhålla sanningar. Jag vill kunna vara ärlig med mina föräldrar och berätta mina livsbeslut för dom utan att bli kallsvettig och livrädd.
Hur kan jag ta upp det? Hur ska jag våga? Jag vill växa upp i deras ögon