Jag vill skiljas och han låtsas som det regnar

Ja, mina ?otrevliga? svar säger att jag är jätteledsen och i en skitjobbig situation som inte går att lösas ett bra sätt.
Naturligtvis blir jag upprörd över att få svar på sådant jag inte bett om. Att det på det kommer ett rejält antal fördömande kommentarer om allt från kukstorlek till att det är synd om mina barn, är verkligen att slå på någon som redan ligger. 
Silkesvantar gäller härinne, enligt regelverket. 

Dessa "silkesvantar" gäller tydligen bara oss eftersom du ansåg att mitt svar "sa allt om mig". Jag är inte  dummare än att jag begriper att det var en negativ beskrivning av "mitt allt".

Tror det är här en del av problemet ligger. Ni låtsas inför barnen att allt är bra, men du önskar att ni slutar låtsas inför varandra medan ditt ex önskar fortsätta låtsas även er emellan. Det är kanske svårt att låtsas inför barnen men inte mellan er. Lika bra att tala klarspråk med alla så blir det tydligare. 

Det är förstås svårt att leva åtskilda men ändå tillsammans i samma hus. Det blir bättre när ni väl flyttar isär. 

Jag kämpade kanske för oss i fem år och fem år genomled jag, så totalt 10 år. Usch, när jag tänker tillbaka undrar jag ens om jag någonsin var kär... Det bättre är min lycka och mitt välmående. Det är inget som tynger ner eller bromsar mig längre! Jag känner mig tillfreds på insidan! Det sämre är att jag blivit mer ensam. Inte i vardagen, för då är jag med barn och vänner. Men när något ska firas, en trist helg i oktober, eller en weekend till Köpenhamn. Mina vänner förvånade mig genom att utesluta mig för tydligen gör man saker i par, minst två män och två kvinnor. Det roliga med dessa tillfällen är att männen umgås för sig och kvinnorna för sig, men ändå ska det göras ihop och då blir inte jag medbjuden. Sen blev ju självklart ekonomin sämre och levnadsstandarden lägre, men sånt struntar jag i så länge jag klarar mig och det gör jag!

Citerar dig, ifall du glömt:
? F.ö tycker jag synd om barnen. 
Ditt resonemang är galet?

Nej då jag har inte glömt. Jag står för vad jag sagt. Det är synd om er alla. Inklusive dig som lägger krokben för dig själv. 
Ditt resonemang är galet. Ingen kommer tacka dig för att du fortsätter leva i något som gör dig olycklig. 
Du får inte medhåll om du fortsätter hugga vilt omkring dig. 

Jag skrev även detta; har du glömt?
"Både du och maken förtjänar möjligheten att leva lyckliga ensamma eller ha möjlighet att träffa någon ny"

Ett litet tips för framtiden: 
En del välmening slätar inte över en förolämpning.
?

Jag är tydlig redan i inledningen vad jag söker efter här. Varför folk envisas att skriva som inte har något intresse för den biten är tyvärr som sådana här forum brukar fungera. Det går fjorton förståsigpåare på dussinet. 

Jag hade hoppats på att ?känsliga rummet? var lite annorlunda.
Hade lika gärna kunnat skriva på Flashback. 

Det låter ju inte så vänskapligt? 😢

Nej, jag håller med! Men det är en lärdom i sig, jag kommer aldrig utesluta en singel och jag vet att de jag trodde jag visste var jag hade, är på en annan plats!

Tror du du kommer kunna återgå till att jobb nån gång i framtiden? Det ligger nyckeln till friheten