Oplanerat gravid med nummer 4, maken vill inte ha fler barn.

Jo. Hon ska återgå i jobb i april. Ett jobb som hon "dock inte har än".
Hon har varit sjukskriven sedan sin senaste fl. Barnet är 2 år. Dessutom bor de i en trea med tre barn. De lär inte ha råd med större bostad. Alltså fyra barn i en trea, inget jobb, sjukskriven och skuldsanering. 

👍🏼 missade det. Som jag skrivit tidigare så är situation inte optimal men just vad gäller bostad är det i sig inte ett hinder. Att bo stort och egna rum är inte ett måste, det är vi i Sverige som skapat den Normen.. men jag håller med om att ekonomin är ett problem då jag precis som de flesta anser att man ska kunna försörja de barn man sätter till världen. 

Men oavsett vad så måste man känna vad som känns rätt. Vi vet inte allt och hon skriver om en resa, något jag inte tror man får utrymme till Vid skuldsanering ? 

Med tanke på ekonomin så blir ju faktiskt ts av med sin skuldsanering nästa vår vilket innebär att hon är skuldfri och har då en bebis. Hon hade en bra SGI att falla tillbaka på som föräldrapenin. Sen är det att tänka framåt och söka jobb eller kanske utbilda sig som alla andra  om hon inte har ett arbete att gå tillbaka till. Sen att man inte har en massa besparingar, det är faktiskt inte det viktigaste för alla. Och de har förhoppningsvis möjligheter och kunna spara pengar som alla andra lite längre fram. Och bo lite trångt tag är inte heller värden för alla, om det hade varit superviktigt så hade de bott större redan. Nä har ni ork, är skapligt friska och har kärlek att ge och vill så var glada, det här är början på nått nytt och fantastiskt, det tror jag Ts, Lycka till! 

Ts kommer ha en bebis långt innan skuldsaneringen är klar. Nej de har ju inga besparingar, för de har haft enorma skulder istället som de inte inom överskådlig tid skulle kunna betala. Annars hade de inte fått skuldsanering. Och de bor inte större pga att det inte är viktigt utan för de ju inte kan och inte har råd. Det är väl inte ens säkert att de har råd att bo kvar i en trea med en bebis till. Kanske byta till en tvåa. Att inte ha besparingar är en sak men att inte ha några besparingar men en massa skulder är något helt annat. Vad är det för fantastisk början på något nytt du tänker dig? Vissa är verkligen helt världsfrånvända. Tänker väl att samhället ska fortsätta försörja dem. Men fett blir det iaf inte.

Bebis långt innan? Den kommer sen sommar/höst och de blir skuldfria ca ett halvår senare. Med tanke att de kommer vara ytterligare en person så får de också behålla mer pengar från skuldsaneringen. Kommer säkert vara tufft men det är det redan nu och kommer förmodligen inte vara så alltför länge. Skuldfri om lite mer än ett år, det är inte samma sak som det skulle pågå i flera år framöver..  Och ja det kan väl vara början på nåt fantastiskt ett nytt barn, bli skuldfri och se en framtid, varför skulle det inte kunna gå?? 

Spännande att läsa om sig själv ur andras ögon sett. På er flesta låter det som att jag är en parasit för samhället och att jag inte tar hand om de barn jag redan har. Så att tillägga:
Lägenheten vi bor I flyttade vi till för ca 3 månader sedan, vi har både hjärterum och stjärterum så det räcker, om det nu inte är så att varje barn från födseln behöver ett flera kvm stort rum för sig själv.
Naturligtvis kommer vi att behöva flytta när barnen blivit lite större, men det är så oavsett om vi behåller dethär barnet eller ej.
Kommer vi att ha råd att flytta då? Ja, absolut.
Om 14 månader har vi 7500 mer I plånboken varje månad, utöver de pengar vi har in nu, det betyder att vi skulle kunna spara undan de pengarna om vi vill, varje månad.
Vi är sparsamma, absolut, lägger inte pengar på onödigheter, men våra barn har allt det de behöver och lite till.
Jag har en SGI beräknad på en månadslön på 32.000 kronor. Jag har universitetsstudier i bagaget och har inte problem att få jobb.
Nu kanske det låter som att jag är en parasit för samhället men jag har jobbat heltid och betalat skatt precis som 'alla' andra.

Att tänka att ens barn ska bli sjuka är ju fruktansvärt, och tyvärr händer det, och kan hända oss också, men ska man tänka så skulle väl inga barn födas heller.

Jag har 2 barn med min man, 3e barnet är tonåring och bor halvtid med sin andra förälder.

Nej men då är ju allt frid och fröjd.
Jag är av uppfattningen att man i första hand ska kunna försörja de barn man har och tillgodose deras behov. Det har ni inte kunnat eftersom ni har dragit på er så enorma skulder att ni har fått skuldsanering. Det är inte en bagatell som du får det att låta som, det är ju en allvarlig situation och är inget som bara råkar ske. Du skriver själv att det kan bli svårt att flytta ännu en gång. Det tror jag med. Vilken bank kommer ge er lån när ni har skuldsanering, du sjukskriven och arbetslös? Inte säkert att en hyresvärd vill hyra ut en dyrare bostad till er heller. Ska tonårssonen dela rum med tre småbarn eller hur har du tänkt? Du borde ju känna en enorm press att bli frisk och skaffa ett jobb så snart som möjligt. Inte fundera på på fler småbarn och fler utgifter. 

Det jag tycker folk verkar glömma är att det är inte frågan om man ska börja göra barn i detta läget, det inser väl ts också att det inte är optimalt. Men ska man "ta hand om de barn man redan har" bör ju rimligtvis det i magen också räknas in.

Nej, utifrån sett är det inte rätt läge såklart men allt går att lösa. Jag är glad att jag bor i ett land där det är möjligt att ta hand om sina barn även utan rätt förutsättningar och jag betalar gärna en av de högsta skatterna i världen för att se till att det får förbli så. 

Inte sagt att man bör få barn efter barn på löpande band för att utnyttja något sorts system men det är bra med ett skyddsnät, för alla. Nästa gång är det du eller jag som behöver det och då är det inte så svart eller vitt eftersom man lever i det. 

Och varför en tonåring skulle behöva dela rum med tre småbarn har jag svårt att se, han har väl rimligtvis ett eget rum i trean? 

Liv,
Jag har inte skrivit att det kommer bli svårt att flytta. Jag skrev att jag nyss flyttat och att vi kommer behöva flytta i framtiden och att vi kommer att ha råd med det.

Liv verkar ha läst rätt.

Så här står det i trådstarten:

"Vi bor relativt litet och att flytta ännu en gång kan bli svårt."

Vi bor tillräckligt stort för att inte behöva flytta hur som helst. 
Har i alla fall inte någonstans skrivit att jag har en tonårsson som kommer att behöva dela rum med sina syskon. Tonårsbarnet son eller ej har redan ett eget rum och så kommer det också att förbi.

Jag går emot strömmen och säger att din man tänker rätt. 

Man har inte bara skyldigheter mot sig själv och det kommande barnet, utan även de barn man har. Att addera ytterligare ett barn i en trång lägenhet med dålig ekonomi och sjukskrivning i bagaget, inget jobb att se fram emot etc. Nej, det låter som ett recept för en trist framtid. 

Jag skulle göra abort i din sits och fokusera på de tre barn jag har och försöka hitta ett jobb ögonaböj - april är ju bara runt hörnet och då måste du ju ha ett jobb att börja på så det är dags att söka nu. 

Sedan om man får ett fjärde barn eller inte, det får framtiden utvisa. Det viktigaste är ändå de barn som faktiskt finns här. 

Abortmotståndare? Det är väl mestadels sådana som använder den där retoriken. En del tycker verkligen att de har rätt till precis vad som helst.

Vad menar du?

Det jag stör mig mest på är att du verkar tycka, eller vill få det att verka som, att skuldsanering är en bagatell. Det är det verkligen inte. Jag är orolig för att den attityden innebär att du/ni fortfarande inte har ett sunt förhållande till ekonomi och pengar. Det vore katastrof om ni hamnade djupt i skulder igen och tyvärr har du/ni redan visat det riskbeteendet. Med tanke på att ni har så pass stora skulder att det är många som inte haft en chans att få tillbaka SINA pengar och staten har gått in för att rädda dig/er, ja, på så sätt är du en parasit. Att ha jobbat och betalat skatt är tyvärr inte ett gott argument i det hänseendet. Alla planer ?efter? skuldsaneringen och om skuldsaneringens beslut beror ju också på att du/ni betalar i tid, att ingen borgenär ställer krav på betalningsföreläggande, att skuldsaneringen inte omprövas eller upphävs, att det inte tillkommer nya fordringar o.s.v.

Att vara ekonomiskt oansvarig är att inte sätta sina barn i första rummet rent praktiskt/objektivt, även om man gör det i hjärtat/subjektivt.

Med detta sagt, vem vet. Du/ni kanske har insett värdet av pengar, att betala av sina skulder i tid och inte skuldsätta sig för livet (igen).