Mitt barn har tvångstankar om att döda folk?!

Men snälla.. Menar du att vi ska diskutera det när vi är på t ex på badhuset bland andra barn och föräldrar? Nej, då finns det bättre tillfällen till det. 

Vi har såklart pratat med honom om det men om vi ska utgå från hur vi ska hantera det andra barnets tvångstankar så ska vi INTE diskutera sakerna hela tiden, varje gång.

Det handlar inte heller om personer han är arg på utan kan vara vem som helst och tankarna kan komma i klassrummet, på stan eller när han sitter själv i rummet. Oss föräldrar var han tveksam till.

Ni måste som sagt hitta en professionell som kan hjälpa barn med tvångstankar. En vuxen kan också behöva MYCKET hjälp och terapi men har lättare att förstå abstraktion och att tankar är just tankar. Rädslor (eller känslor generellt) kommer av tankar och det kan en vuxen förstå på ett annat sätt.
Jag kan förstå att det inte finns någon logik i att den där hunden jag ser kommer att bita mig. Även om det första som dyker upp i min hjärna när jag ser en hund är käftar fulla med tänder och blod. Jag kan förstå det. Är jag vuxen har jag också träffat på så pass många hundar och "klarat" så många möten med hundar att jag med stöd av en psykolog eller terapeut kan landa i att risken att jag blir biten av den där hunden är väldigt väldigt liten. Det har jag erfarit genom åren.
Barn har inte det perspektivet. Och det som känns, det känns nu.
Men det finns strategier som även barn kan lära sig och det måste ni få hjälp med.
Du verkar förstående så jag tror och hoppas att ni kan hitta och få bra hjälp!

Så om han säger " Mamma nu kom en jobbig tanke igen " på tex badhuset. Säger du då att ni inte ska prata om det nu? Det kan tyvärr förvärra tankarna. Kan du be honom att räkna till tio högt för att bryta tanken?

Har du kollat så att de inte lider av någon infektion som PANDAS? Sånt orsakar psykiska problem hos barn och unga men det förbises oftast. Det låter som flum men en sockerrik kost kan förvärra det eftersom virus och bakterier frodas av socker. 

Jag tror själv att jag hade PANDAS som ung då jag hade en massa i fektioner hela tiden samt psykiskt dåligt mående med tvångstankar. Levde på typ pasta och läsk eftersom mina föräldrar inte visste bättre.

Han tycker tanken är konstig för han vet att det är fel att döda folk men själva tycker han inte är jobbiga. Snarare en fascination? Kan inte heller tänka att det skulle vara jobbigt att döda någon annan människa. Jag tror han kom hem en gång och vet inte om det varit någon tågolycka och han förstod inte alls varför det skulle vara jobbigt för tågchauffören osv.

Oftast är de i situationer där jag är på avstånd måste skrika för att han ska höra mig och det är inte så lämpligt. Så de gångerna har jag sagt att vi ska tänka på det vi gör t ex badhuset. Sedan så får han självklart ventilera hemma men det kommer inte så ofta då.

Herregud, du är ju sinnessjuk. Skiter fullständigt i vad alla säger... Tror att du vet bäst redan. Är expert på psyk.. Ändå ignorerar du din unges känslor så mycket att han håller på att bli psyksjuk..

Låt mig gissa. Han kan titta på tv istället. För du har inte tid?? 

Så här är det lilla damen.. Mår du dåligt behöver du få prata med någon om problemet.. Din man förmodligen förhoppningsvis.. Detta gör att du känner dig sedd, uppskattad och förstådd.. Och du hade inte uppskattat om varje gång som du försökte upp dig för honom.. Få till svar att "hörredu, nu har jag faktiskt inte tid.."

Likadant kommer det bli för en jäkla massa barn.. Då dom behöver en förälder som kan ge dom lite tid.. 

Det betyder inte att du behöver stå och ta snacket inne i badhuset.. Eller slösa en hel halvtimme på det.. Det tar dig tre sekunder att öppna munnen nämligen och säga "oj förlåt, råkade det hända något som gjorde att du skulle bli såhär sur?"

O ge honom en kram eller något. Men sånt gör väl inte du? 

Fy jag lider med er. Men jag är din son för ca 25 år sedan. Jag hade tvångstankar som barn, kunde bara äta viss mat, ha vissa få kläder, göra saker i ordning, hade också exakt samma känsla som din son, ville testa sticka någon med kniven, sa det till och med till folk. Tänkte ofta vad som skulle hända om jag bara tog fram en kniv och stack grannen i magen. Jag vet, jättesjukt. Var inlagd på BUP osv, ingen hjälpte. Men hips vips så avtog tankarna. Och nu är jag gift, har flera barn, bra utbildning och allt. Så det finns hopp.

Prata med din son, för har man empati och visar kärlek så är det nog vad det är, nyfiken på tvångstankarna och vild fantasi. 

Härligt att höra 🙌 
Man blir såklart orolig eftersom det låter så sjukt hemskt. Men det du beskriver är sjukt likt sonen. Vi har stått länge i kö för honom till BUP men vi har inte så höga förhoppningar eftersom det första barnet har otroligt många tvångstankar/handlingar men det har inte hjälpt något. 
Och skönt för dig att du lever ditt bästa liv ❤

Oj, blev du så förolämpad? Kallar du ofta kvinnor för lilla damen? Går säkert hem..

Nu kan vi sakta ner dina fördomar litegrann.
Jag kan förtydliga igen att han inte blir sur när han får tankarna. Så det är inte något oj, blev du såhär sur...Han kan göra något han älskar och helt plötsligt börja rycka med handen. Vi har diskuterat och han vet inte varför. Ska jag fråga honom varje gång kommer jag bli tjatig och det slutar med att han slutar prata med mig om det.

Jag lägger all min tid på barnen. Jag jobbar endast deltid pga mina barn. Vi ser en film i veckan, lördagsmys. Övrigt så har vi skärmtid på 2 timmar. Övrig tid läggs på att skapa musik, rita, läsa böcker, utflykter. Han vill fortfarande att jag nattar honom vilket jag gör i ca 30 min. 

Han mår inte såhär pga bristande kärlek eller samtal. Inte från den här sidan av familjen. Jag anser inte mig vara expert men eftersom jag redan har ett annat barn med tvångstankar har jag lite kunskap om ämnet. Likt förbannat är det svårt att hantera när ens barn mår dåligt.

Klart att jag blir förolämpad och sitta här och förklara saker, när jag vet att det inte sitter någon på andra sidan som kommer kunna lyssna. 

Frågan är om du ens klickat på länken, där det stod typ jäkligt utförligt hur föräldern borde göra. Känns som att du är lite mer i ditt eget huvud och bara klickar på alla inläggen för att du föredrar att bete dig defensivt och käfta. 

Vet du varför jag höjer tonen då? För att jag vet att det enda sättet att få dig o börja lyssna är förmodligen o höja rösten litegrann och skrika. Tråkigt.. Men det måste man göra mot folk som föredrar att skrika för att dom ska bli lyhörda. 

Jag ser att du lägger massa timmar på att leka med dina barn. Det är jättebra.. Då har jag säkert fel om det. Men har du spenderat tio minuter på att läsa det jag skicka, där det står typ utförligt hur det är du som du bör prata med han? 

Och tänker du göra det, eller ska du fortsätta gnälla om att jag kalla dig lilla damen..?