Sambo klagar på vad jag gör om dagarna

Har han gått in i en depression? Det är inte bara mammor som kan drabbas av förlossningsdepression. Uppmuntra honom att ta upp det vid nästa besök hos bvc eller att han söker hjälp på annat håll. Det går att få hjälp med både mående och anknytning.

Det är ok att må dåligt, dock har man ett ansvar (särskilt som förälder) att söka hjälp och ta emot behandling. Det är inte ok att ta ut det på sin partner eller sina barn.

Till dig kan jag bara säga att det här är inte ett problem som ligger hos dig. Du tar hand om ditt nyfödda barn samtidigt som du läker och försöker hitta dig själv som mamma. Ingen press på att komma ut eller röja hemma utan ta det i den takt som passar dig och ditt barn. Bjud in kompisar och släktingar som får dig att må bra och som ger dig energi - du behöver stöd och input från andra än din partner just nu.

Du hjälper inte din partner genom att låta honom bete sig på det här sättet. 

Han har noll koll på hur man tar hand om en bebis, är en allmän skitstövel, har en diagnos eller har fått en knäpp nu när han fick barn. Eller alltihopa. Du får se upp ts så det här inte urartar fullständigt. Du ska ta hand om bebisen och dig själv och han får göra resten eller också låter han bli. Men har han mage klaga en gång till fräser du ifrån.

Så ledsamt att han inte vill att din och er första tid med barnet ska vara en fin upplevelse där ni arbetar som ett team.

Jag gjorde det jag kunde på dagen och sedan gick jag och min man tillsammans ut på en promenad med barnet. Det blev en trevlig stund för oss båda.
Handla mat gjorde han. Eller att vi beställde med hemleverans. 

Att börja prata om att "lära bebis" det och det fanns inte på kartan! 

Har din kille visat såna här tendenser tidigare? Att ha svårt att sätta sig in i andras situation, svårt med omtanke och empati, rigid hållning kring hur saker "ska vara " osv? 

Jag tycker att du ska prata med honom först. Säg att du upplever att han är arg och missnöjd. Att han har krav på dig som du inte tycker är rimliga. Fråga om det är något som trycker honom.
Förhoppningsvis kan ni ha ett bra och respektfullt samtal där ni båda vill varandra väl. 

Men går inte samtalet bra så måste du göra något TS. Prata med BVC. Prata med din mamma, syster osv. Berätta hur du har det och hur detta får dig att må. 
Lev inte i detta. Be din mamma, väninna etc att komma hem till dig och hjälpa till, umgås, och prata med honom. 
Vänj dig inte vid att ha det såhär. 

Frågan är om han provat vara ensam med en nyfödd någon gång? Troligast inte. Om ens pappaledig?
Min sambo förväntar sig inte man ska fixa allt när man är hemma. 
Tänker tiden inom 2 veckor är väl kroppen fortfarande rätt urlakad efter en graviditet på 9 månader och en förlossning

Sådär kunde mitt störda ex säga också, vad hade jag gjort om han inte varit här? Så ja, nu är han inte här, och jag klarar mig alldeles utmärkt. 
Helt sjukt att din sambo inte kan handla på vägen hem. 

Lät han bebisen ligga och skrika de timmarna du var borta??

Min sambo hade två barn innan och det var, till skillnad från din situation, en styrka.
Han tyckte jag skulle gå in i min bubbla, resten löser sig.
Min sambo borde läsa lusen av din karl

Du är en BRA mamma, du sätter barnets behov först! Så är det med bebisar, så ska det vara med bebisar, ffa första tiden när allt är nytt för er alla.

Min barnmorska så ngt som verkligen fastnade vid hembesöket ngn dag efter vi kommit hem med första barnet från BB
-Nu gör du bara precis som bebis vill, det blir bäst och lugnast för er båda. Om han vill äta, låt honom äta, vill han sova, låt honom sova, vill han vara nära dig, låt honom vara nära dig. Allt annat får ngn annan sköta så länge. 

Det och att man aldrig kan skämma bort en bebis med för mkt kärlek och omsorg tog jag fasta på. 

Att ta hand om en bebis är ett heltidsjobb, ork och tid och lust att göra annat (städa/handla/laga mat etc) kommer tillbaka med tiden, men just nu är bebis behov viktigast, och att du får en chans att landa i din nya roll som mamma och läka efter förlossningen. Sura gubbar får bara acceptera det. 

Be honom visa dig hur man kan göra fler saker samtidigt. Efter 2 veckor borde det ju inte vara så nytt längre och du borde inte behöva vara på helspänn hela tiden. Vi hade typ en helg tillsammans med nyfödd, inte 2 veckor.