Orosanmälan

Ja dom får veta vad som skrivits naturligtvis, det förstår du väl ändå själv? Dom måste ju få veta vad dom blivit orosanmälda för. Men snälla, sluta gör orosanmälningar till höger och vänster. Nästa gång kanske det är du som blir orosanmäld.

Ja men självklart förstår jag det! Jag menar mer om dom får se min text. Eller som sociale lägger fram det på något annat vis men med min anmälan. 
Skulle naturligtvis aldrig anmäla om jag inte kände verkligen oro. Som jag i detta fall gör, O varför skulle min anmälan göra att jag senare skulle bli anmäld? Herregud. 

Men om du känner en sådan genuin oro så får du stå för det och då gör det väl ingenting om dom misstänker att det är du som gjort anmälan. Dom läser upp vad som står i anmälan. 

Men snälla nån, jag frågade en enkel fråga eftersom jag inte vet. Självklart så står jag för anmälan! Varför skulle jag inte göra det. O ja, jag känner en sån enorm oro o att föräldrarna brister i sin omvårdnad till barnet. Så! 

Nja..desto fler okynnesanmälningar desto mindre tid har handläggarna o desto längre tid tar det att hitta en tid då alla parter kan ses…

SEN …jag är inte emot soc anmälningar.. jag anser att vi ofta är för fega med att anmäla och ser hellre en anmälning för mycket än en för lite ! Allt för att minimera risken att ett barn som kunnat få hjälp blir utan för att de vuxna runt omkring är för fega för att göra en anmälan.

Som privatperson kan man också vara anonym , risken då är ju att soc inte tar anmälan på riktigt lika stort allvar ,just för att de ofta är överhopade med arbete , även om de är skyldiga att utreda även dessa anmälningar på samma sätt som de utreder de anmälningar de får där anmälaren talar om vem de är. 

 

Ja

Men varför svarar du en massa om du ändå inte ska svara?

Tycker det är lite motsägelsefullt det du skriver. 

Å ena sidan skriver du att du inte gillar okynnesanmälningar, men å andra sidan skriver du att det är bättre med en anmälan för mycket än en för lite. 

Här ser jag två saker. Dels tar alla dessa idiotanmälningar resurser i anspråk som istället hade kunnat hjälpa dem som VERKLIGEN har problem. Dessutom är det ju så att idiotanmälningar riskerar att vända tillvaron upp- och ned för de som drabbas och får en utredning emot sig. Det riskerar att paja både relationer, tillit och arbeten. Det kan skapa en himla massa ryktesspridning och psykisk oro- och ohälsa. Det är på något vis vår tids häxprocesser där socialtjänstpersonalen är prästerna och polis och åklagare bödlarna.